Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-19 03:14

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/bocker/lotta-olsson-tipsar-5-x-feel-good-romaner-infor-mors-dag/

Böcker

Lotta Olsson tipsar: 5 x feel good-romaner inför mors dag

Johanna Schreiber och hennes bok ”Det bästa som har hänt mig”. Foto: Gabriel Liljevall och Forum

På söndagen är det mors dag, men hur lätt är det egentligen att vara förälder? Lotta Olsson läser om nyblivna mammor och om alla sorters krångliga relationer mellan mammor och barn.

Det är mors dag den 26 maj, en dag som vi aldrig firade i mitt barndomshem. Min ensamstående mamma verkade tycka att det var en rätt onödig högtid, vilket hon för övrigt tyckte om de flesta högtider utom jul. Eftersom det var sextiotal när jag var barn så kunde man upprätta andra, egna traditioner om man tyckte att de gamla var för mossiga.

Så själv blir jag lite förvånad över att Sigrid i ”Det bästa som har hänt mig” förväntar sig att bli firad av maken på mors dag, medan han tycks ha vuxit upp i ett hem som liknade mitt. Det blir förstås komplicerat när man ska bygga ett nytt, eget familjeliv och inte har en aning om vad den andra har med sig för förväntningar.

Som barn tror man att familje­livet är normen, och att alla andra lever ungefär likadant. Min ­mamma pratade jämt om att det är olika i olika familjer, och det är det jag läser om i dagens feel good-böcker: alla våra olika sätt att försöka bli lyckliga familjer.

Min egen mamma är gammal nu, och minns inte min barndom, bara brottsstycken ur sin egen ibland. Det har fått mig att omvärdera mina morföräldrar, och även gjort att jag förstår mamma lite bättre.

Att vara mamma är att försöka göra det bästa för sina barn. Det räcker aldrig, man gör fel gång på gång och har man otur blir man anklagad för det när barnet växer upp. Har man tur får barnet egna barn och inser så småningom hur omöjligt det är att vara en bra förälder. Man får försöka stå ut ändå.

Min mamma lärde mig aldrig att fira mors dag. Men hon har lärt mig hur man hanterar de stora katastroferna i livet, när allt går i bitar: Man gråter floder. Man förtvivlar. Och om man har bil, som mamma hade, sitter man och pratar för sig själv i bilen och skäller ut den man är arg på, hela vägen till jobbet och tillbaka igen på kvällen. Det var alltid hennes bästa terapi, och det verkade konstigt nog hjälpa.

Sen hittade hon på något nytt att göra. Mamma har lärt mig att man alltid kan börja om, och med åren börjar jag inse att det är det viktigaste hon kunde lära mig.

Nu är hon så gammal att hon inte orkar börja om, hon är sällan sig själv längre. Men hon är mer värd blommor och bakelser än någonsin.

● ● ●

5 X NYA FEEL GOOD-BÖCKER

Illustration: Forum

Johanna Schreiber: ”Det bästa som har hänt mig”

Forum

Det är ju det bästa som kan hända en människa: att få barn.

Så varför drar de tre nyblivna mammorna Ermina, Freddie och Sigrid runt sina barnvagnar i den trendiga Stockholmsförorten Midsommarkransen och undrar varför de är så olyckliga.

Otaliga är de mammor som kan vittna om att det inte alls blir som man har tänkt, och det vanliga är att skratta åt hur mycket man tvingades tänka om när barnet föddes. Det är mindre vanligt att göra som Johanna Schreiber, och ta fasta på det som är svårt på allvar. När barnet bara skriker. När det är omöjligt att amma. När kroppen har gått sönder av förlossningen.

När livet rasar ihop av det där som skulle vara höjdpunkten i livet, vad gör man då? Det tar tid att ändra sig, och i början försöker många leva som de brukar. Och så går inte det. Eller också lyckas man vara den idealiska mamman och upptäcker att man vantrivs ändå.

Inte blir det lättare heller av att man är två om varje barn: två personer som hade ett helt annat förhållande innan barnet föddes. Och så ändras hela balansen, med helt nya parametrar som vem som ska gå upp på natten, vem som är bäst på att få barnet att somna och vem som ska vara föräldraledig när.

Johanna Schreiber har valt tre huvudpersoner med olika problematik, vilket ger henne möjlighet att få med en rejäl provkarta på problem. Hon berättar på traditionellt feel good-sätt, vilket innebär att hon tar upp allvarliga livsfrågor i lätt ton. Den som upptäcker att hon inte älskar sitt barn och får tvångstankar om att döda det, hur ska hon klara moderskapet?

Det är extra intressant att läsa om just nu, när skaffa-barn-eller-inte debatterats. I debatten sägs det ­åtskilligt om hur viktiga barn är för föräldrarna, och alldeles för lite om hur svårt det är att vara förälder.

 

Illustration: Piratförlaget

Tracy Rees: ”Timglaset”

Översättning Carina Jansson. Piratförlaget

Den walesiska kuststaden Tenby är centrum för både Nora och Chloe, fast de lever där i olika tider. Nora åker dit när hennes framgångsrika nutidsliv i London kraschar, och Chloe kommer dit om somrarna på femtiotalet. Så småningom blir förbindelsen mellan deras liv klarlagd, och det finns förstås en gammal gåta som till slut får sin lösning.

Det blir åtskilliga detaljer om charmig walesisk kultur (en stor del av feel good-genren skrivs förmodligen i nära samarbete med brittiska turistbyrån, och de lyckas så väl att jag genast började googla semester där), och givetvis sover Nora bra och varvar ner för första gången på åratal.

Men Tracy Rees låter också relationen mellan Nora och hennes mamma vara viktig. Varsamt beskriver hon hur svårt Nora har för en del av mammans kommentarer, men också vad som gör att mamman inte kan avhålla sig från dem.

 

Illustration: Lind & co

Gill Sims: ”En trött mammas dagbok”

Översättning Emö Malmberg. Lind & co

Det är lite som om Caitlin Moran hade spökskrivit denna halsbrytande skildring av en mammas vardagsliv. Målbilden är klar: kärleksfullt engagemang, lugn och ro, kreativa lekar, aldrig tappa humöret. Det går åt skogen redan på morgonen, när man skriker åt barnen som är limmade vid sina datorskärmar medan klockan tickar. Andra mammor är däremot lyckade och har överbegåvade barn, och blir gärna kvar i en liten självgod flock vid skolgrindarna på morgonen, utan att ens ha bråttom. Gill Sims lyckas konstruera sanslöst roliga nidporträtt av mammor utan att det blir särskilt elakt. För, som det visar sig, alla sitter i ungefär samma båt.

Men den omfattande alkoholkonsumtionen i boken är svår. Alla tröstar sig med så stora mängder vin och gin att det låter som om det är där det största problemet ligger. Familjeliv är lättare att klara när man är nykter.

 

Illustration: Printz publishing

Beth O’Leary: ”Sambo på försök”

Översättning Helen Ljungmark. Printz publishing

Tydligt överkonstruerad historia, men så bra berättad att det inte spelar någon roll annat än just i början. Tiffy måste flytta från sin expojkvän och blir hyresgäst hos den nattarbetande sjuksköterskan Leon i London. De bor i skift och delar till och med säng, efter­som Tiffy går till sitt bokförlag på morgonen när Leon kommer hem och somnar.

De träffas inte ens. Leon har ett förhållande (vilket klarar helgerna) och ägnar mycket tid åt sin bror, som sitter i fängelse. Som en skugga i bakgrunden finns brödernas mor, men hon blir mer och mer intressant eftersom hennes förhållanden till män har präglat Leons liv.

Det är en fin och mycket konkret beskrivning av hur två personer jämkar ihop sina mycket olika liv. Så småningom övergår den till att berätta om maktbalans i förhållanden, och hur svårt det är att förstå när man blir manipulerad.

 

Illustration: Norstedts

Julie Cohen: ”För alltid tillsammans”

Översättning Karin Andrae. Norstedts

En välskriven kärleks­roman, som berättas ­baklänges och börjar med ett åtminstone delvis lyckligt slut. Robbie och Emily har levt tillsammans länge, och nu är de så gamla att det börjar bli svårt.

Men det var svårt även tidigare, förstår man. Den familj de har omkring sig är den de har skapat själva, och av deras ursprungs­familjer finns inga spår.

Julie Cohen bygger skickligt upp komplikationerna, som handlar om barn och föräldrar och vad som präglar deras relationer: om att inte kunna skaffa biologiska barn, om att få barn och överge dem, om kontakter som bryts och återknyts, om katastrofer som ärvs från generation till generation.

Det är huvudsakligen känslomässig och vacker underhållning, men man lägger den ifrån sig med en oväntad förståelse. Det är inte så jäkla lätt, det där med familjer.

Läs fler boktips från Lotta Olsson