Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-20 13:54

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/bocker/lotta-olsson-tipsar-5-x-nya-deckare-1/

Böcker

Lotta Olsson tipsar: 5 x nya deckare

Malin Thunberg Schunke och hennes bok ”Ett högre syfte”. Foto: Anna-Lena Ahlström och Piratförlaget

Malin Thunberg Schunke debuterar med en isande trovärdig thriller, Belinda Bauer är bättre än på länge och Mari Jungstedt har aldrig varit läskigare. Dessutom: självmord som nytt deckartema och femtiotalsnostalgi med skarp nutidsblick.

En svensk blir misstänkt för ett terrorattentat i Frankrike. Är han en radikaliserad muslim som skickligt dolt sina förehavanden, eller en alldeles vanlig, fridsam svensk tvåbarnsfar?

Illustration: Piratfölaget

Malin Thunberg Schunke: ”Ett högre syfte”

Piratförlaget

Ett gäng välbeställda yngre svenska herrar dräller runt på Rivieran och roar sig: en svensexa inför kompisens bröllop. De går till en bar och slår sig ner på övervåningen där det är lite lugnare. De blir förstås ganska berusade, åtminstone inser en av dem att han är bra på örat när han går ner för att köpa nya drinkar. Hur tänkte han ens lyckas få med sig fyra glas uppför trappen?

Det är då det händer: några svartklädda män kommer in och skjuter.

Terrorattentat är inget ovanligt i vår tid, och myndigheterna handskas med dem så gott det går. I det här fallet är franska polisen snabb, och hinner ta fast ett par av gärningsmännen genast, där de ligger skadade inne i baren.

Om det nu är det polisen gör. För en av de häktade är en av de svenska männen, han som gick ner för att köpa nya drinkar åt sina kompisar. Han var också svartklädd, inget direkt ovanligt, men nog såg han ut att höra ihop med de andra männen.

Debutanten Malin Thunberg Schunke gör en nagelbitarthriller av en obehagligt trovärdig historia, om ett samhälle där rädslan för muslimska terrorister ibland är större än kraven på tillräckliga bevis och rättssäkerhet. Hon är själv docent i straffrätt, men kunskaper räcker ju inte: man ska kunna gestalta. Och det kan Malin Thunberg Schunke, så att skillnaderna mellan olika länders lagsystem blir intressanta på individnivå. 

Vem är han, mannen som hamnar i ett franskt fängelse? Skulle han kunna vara en radikaliserad muslim, eller är han bara en fridsam svensk tvåbarnspappa som råkade vara på fel ställe vid fel tillfälle? Hemma i Sverige drabbas fru och barn av omgivningens misstankar, och kompisarna från svensexan blir inte kvitt sina skuldkänslor.

Men allra, allra läskigast är slutet, som tyvärr inte känns ett dugg fiktivt.

Illustration: Albert Bonniers förlag

Marie Bengts: ”Döden klär i domino”

Albert Bonniers förlag

Det hör till undantagen att en andrabok är bättre än debuten, men Marie Bengts har blivit ännu bättre sedan ”En sax i hjärtat” (2017). Där puttrade Hannah Lönn till Småland i sin folkabubbla, åt vaniljhjärtan och sydde kläder. Miljön var charmigt trivsam, även om sysaxen råkade på avvägar.

Nu är Hannah Lönn tillbaka i Stockholm, där hon drömmer om att få rita egna kläder men måste försörja sig på att sy trista svarta slängkappor till en mannekänguppvisning åt modedirektören Leijon på Svenska Kompaniet. En elegant uppvisning, fast den slutar ju inte som planerat.

Det är som att läsa en riktigt bra Maria Lang, fast mer skärpt. Hannah Lönn nöjer sig absolut inte med att vara en söt och storögd femtiotalshjältinna, och Marie Bengts döljer ett större allvar bakom sin tidskänsliga berättelse. I en tid när kvinnorollen var snävare fanns också möjligheter.

Illustration: Modernista

Belinda Bauer: ”När repet brister”

Övers. Nils Larsson, Modernista

Det är alltid ett vågspel att läsa Belinda Bauer, för hon har varit minst sagt ojämn sedan debuten med den lysande ”Mörk jord” (2011). Hon är alltid en bra berättare, men intrigerna har stundtals varit idiotiskt svajiga.

Men i prisbelönade ”När repet brister” är hon tillbaka där hon började: i en komplex intrig som förenar en sorgsen berättelse om övergivna barn med en nervpirrande gåta, där läsaren får chansen att upptäcka avslöjande detaljer några steg före huvudpersonerna. Tre barn försöker klara sig utan föräldrar, och i en annan del av staden är en höggravid kvinna ensam hemma när hon plötsligt hör ljud.

Polisen jagar den mystiska inbrottstjuven Guldlock, som bryter sig in i hus där ingen är hemma och konstigt nog sover i sängarna. Och trots att de är nära lösningen flera gånger, missar de den: mänskliga misstag, som ibland är livsfarliga.

Illustration: Albert Bonniers förlag

Mari Jungstedt: ”Jag ser dig”

Albert Bonniers förlag

Femtonde boken om Gotlandspolisen Anders Knutas och hans kollegor är faktiskt bland de mer nervpirrande jag har läst. Flera gånger är det rena skräckfilmsscenarion: som de fyra studentkompisarna som beger sig ut till Lilla Karlsö för att ha en härlig helg för sig själva. Gulp. Eller tjejen som sitter ensam kvar och pluggar på biblioteket i Uppsala en kväll, och plötsligt känner att hon inte är så ensam som hon trodde. Eller killen som ger sig ut på fågelskådning (det är klart att han också är student! man blir ju nervös, högre utbildning verkar livsfarligt).

Polisernas privatliv är som vanligt ett viktigt inslag, men i den här boken hamnar de i bakgrunden eftersom intrigen är så spännande.

Tyvärr blir upplösningen något av en antiklimax eftersom den är synlig lite för långt i förväg. Men vägen dit är så hejdlöst medryckande att det inte gör så mycket.

Illustration: Bookmark

Sofie Sarenbrant: ”Skamvrån”

Bookmark

Ett tabu har försvunnit: det har skrivits flera deckare om självmord bland ungdomar de senaste åren. Erik Axl Sund var först med sin ”Glaskroppar” 2014 (nästa del kommer i höst), medan Jenny Rognebys ”Leona: Ur aska i eld” kom i vintras. Sofie Sarenbrant vidgar temat till att omfatta även vuxna: psykisk ohälsa är utbredd i alla åldrar.

Hon bygger effektivt upp berättelsen utifrån två huvudteman: en tonårsflicka som lägger sig framför spårvagnen i Bromma, och döda kroppar som hittas i en skog i Dalarna. Självmord eller mord? Polisen Emma Sköld utreder, medan hennes exman Nyllet är föräldraledig med deras dotter och har andra problem.

Sarenbrant är en driven berättare och bra på att fånga upp samtidsämnen. Det är bara synd att hon inte ger sig tid att gå djupare i sina personer, som blir lite för lätt skissade.