Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-16 09:31

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/bocker/lotta-olsson-tipsar-5-x-nya-deckare-6/

Böcker

Lotta Olsson tipsar: 5 x nya deckare

Tana French har skrivit en rad deckare, bland annat en serie om mordroteln i Dublin. Foto: Jessica Ryan

Människors syn på varandra, ensamma män i öknen, biologisk krigföring och familjedramer. Veckans deckarskörd innehåller det mesta – till och med ett mordoffer som utreder sin egen död.

I vimlet på bokmässan i förra veckan delades det som vanligt ut en oherrans massa priser. Stina Jackson fick priset Årets bok (som delas ut av Bonniers Bokklubbar) för sin debutdeckare ”Silvervägen” (som kom ut förra året, om man ska vara noga).

Under deckarfestivalen CrimeTime, som finns i mässans mörkaste hörn under lördagen och söndagen, fick Jan Mårtenson, som nyligen kom ut med sin 70:e deckare, årets hederspris. Barnboksdeckarduon Martin Widmark och Helena Willis fick årets barndeckarpris för sin LasseMaja-serie. Årets deckarförfattare blev Sofie Sarenbrant och årets deckardebutant Tina Frennstedt.

Själv satt jag i DN-montern och tipsade om mina favoriter ur årets utgivning. Svenska Deckarakademin presenterade bara hastigt en lista över sina, de delar ut sina årliga priser under Eskilstuna Deckarvecka i slutet av november. Deckarakademin har en gedigen urvalsprocess där några akademiledamöter läser alla svenska deckare och några läser alla översatta, och sen röstar man. CrimeTime har en jury för varje pris och själv har jag bara ett antal postitlappar med böcker som jag har tyckt om.

Till min förtjusning fick jag tillbringa en halvtimme på mässan med tre ledamöter ur den svenska urvalsgruppen, vi satt och jämförde våra listor. Ibland var vi eniga, men ofta var vi djupt oeniga och det var nästan intressantare. (Man blir inte osams med Deckarakademins ledamöter även om man har diametralt olika åsikter: i stället jämför man intryck, diskuterar, skrattar mycket och lyssnar uppmärksamt på varandra. De borde starta en vett- och etikettskola för dagens debattörer, de vet hur man gör.)

Vi tycker ju ofta väldigt olika om böcker, och det är inte alls säkert att de som får årets pris kommer att vara våra egna favoriter. Deckarakademin brukar vara mer hårdkokt än vad jag är, medan jag hellre lyfter fram psykologiska spänningsromaner.

Fast Stina Jacksons ”Silvervägen” nickade vi alla vist åt. Den har fått nästan alla priser som går att få sedan den kom ut 2018. Vissa böcker är så bra att det inte spelar någon roll vilken del av genren de kommer ifrån.

● ● ●

Illustration: Modernista

Tana French: ”Det svarta trädet”

Översättning Ing-Britt Björklund, Modernista

Det handlar om Toby, killen som har haft det lätt för sig genom hela sitt liv. Snygg, populär i skolan, valde friheten i ett pr-jobb på ett mindre galleri hellre än att börja på någon större institution. Han har barndomsvännerna kvar, en flickvän som han älskar och en rätt trevlig lägenhet i Dublin.

Tills det sker en riktig katastrof. En natt vaknar Toby, fortfarande berusad efter kvällen med polarna, av ljud från vardagsrummet. Det slutar med att han blir misshandlad och nästan mördad.

Misshandeln är vattendelaren: livet blir sig inte likt efteråt. Rehabiliteringen är lång och inte fullkomlig, ord försvinner och tankarna är svåra att hålla ihop. Toby blir mer och mer deprimerad och kan inte återvända till sitt arbete.  

Efter ett tag flyttar han till sin farbror Hugo, som bor i ett gammalt hus och behöver hjälp: Hugo är döende i cancer. Varpå delar av ett skelett hittas i ett träd längst ner i trädgården.

När jag och delar av Deckarakademin pratade deckare i en vrå under bokmässan var de inte så imponerade av den här boken: alldeles för pratig, sa flera. Själv tyckte jag tvärtom att det var det som var poängen – sexhundra sidor där Tana French genom Toby vrider och vänder på människors uppfattningar om varandra, och kommer fram till isande sanningar. Vi är beredda att ursäkta de charmiga och framgångsrika för nästan vad som helst, och de behöver aldrig lägga märke till vad de maktlösa utsätts för. 

Blev du mobbad? Oj, det märkte jag aldrig. Tog du illa upp? Men jag skojade väl bara?

Och så är det de där blickarna som förändras, oåterkalleligt. Från att ha varit framgångsrik blir Toby den haltande mannen med ett ögonlock som hänger lite. Hur många ser längre än till utseendet på människor de möter?

 

Illustration: Harper Crime

Karin Slaughter: ”Den sista änkan”

Översättning Villemo Linngård Oksanen, Harper Crime

En kvinnlig smittskyddsläkare kidnappas i Atlanta, och några månader senare kidnappas en rättsläkare, Sara Linton, som lever tillsammans med Will Trent från Georgia Bureau of Investigation. Han är med när hon kidnappas, och blir själv skadad.

Karin Slaughter är en av de riktigt stora, där man alltid kan lita på att intrigen hänger ihop och tempot är högt. Och hon har inte blivit tråkigare med åren, tvärtom är det här en thriller som man tappar andan av. Hon har konstruerat en otäckt trovärdig berättelse om kvinnohat, terror, biologisk krigföring och extrema politiska åsikter, där Will Trent lyckas trassla sig in under täckmantel för att rädda Sara, samtidigt som klockan tickar allt snabbare mot ett planerat terrordåd.

Personerna är gamla bekanta, men den går att läsas fristående vilket är en tröst för oss med dåligt minne.

 

Illustration: Norstedts

Alexander Karim: ”Den extraordinära berättelsen om Jonas Paulssons plötsliga död”

Norstedts

I höst debuterar skådespelaren Alexander Karim med två böcker: tillsammans med Malin Karim har han skrivit barnboken ”Modigast i världen”, ett äventyr för mellanåldern. Hans berättelse för vuxna är något helt annat, där huvudpersonen Jonas Paulsson blir mördad redan i början.

Sen börjar det om. Jonas Paulsson vaknar igen, denna gång dagen före mordet. Så lever han om den dagen, upptäcker att han kan ändra små detaljer och ser saker som han inte såg förra gången.

Nästa gång vaknar han två dagar före mordet.

Det är alltså en deckare där offret utreder mordet på sig själv genom att leva baklänges. Tidstematiken är inte ovanlig, men i en deckare är den originell. Det är stundtals roligt berättat men inte så spännande. Och hur kan det slinka igenom språkfel som att ”emedan” används i betydelsen ”trots att”?

 

Illustration: Forum

Jane Harper: ”En förlorad man”

Översättning Klara Lindell, Forum

Hur någon människa kan bosätta sig i Australiens ödemark, en stekhet och livsfarlig öken, är obegripligt. Men familjen Bright hade en boskapsfarm där, och de tre bröderna har stannat kvar som vuxna.

Den lyckade av bröderna, Cameron som tog över boskapsfarmen, hittas en dag död i öknen. Vad gjorde han där? Och varför står bilen nästan en mil bort trots att alla vet att man inte lämnar den om man inte vill dö?

Det kanske var självmord. Men det finns frågetecken, konstaterar den misslyckade brodern, Nathan. Nathan har stått utanför områdets gemenskap länge, men nu återvänder han, och Jane Harper berättar en svidande vacker, sorglig historia om hjälplösa män som bara har försökt behålla kvinnor, barn, en inkomst att leva på. Och livet. Det finns så många sätt att förlora det.

 

Illustration: Sekwa

Christine Détrez: ”My Bloody Valentine”

Översättning Marianne Tufvesson, Sekwa

Vissa spänningsromaner bygger upp det som i skräcksammanhang kallas ”horror”, skräckkänsla snarare än ”terror”, de blodiga inslagen. ”My Bloody Valentine” skulle man kunna kategorisera som en bonusfamilj-skräck-thriller, en genre med stor potential just nu.

Det är en relativt enkel intrig: Delphine ska för första gången åka på semester med frånskilde Paul och deras respektive barn. De ska dela ett hus på Korsika med Pauls gamla vänner som han alltid tillbringar semestern med, ett par med två söner, och den ena sonens flickvän.

Christine Détrez skildrar ett inferno av gamla och nya relationer, hat och svartsjuka, där alla försöker hålla masken och njuta av den härliga semestermiljön. Det är mardrömslikt, skrämmande trovärdigt.

Det är inte själva katastrofen som är huvudsaken, utan alla de små, obehagliga skräckdetaljerna i vardagens maktspel.

Läs fler boktips från Lotta Olsson