Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-20 03:03

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/bocker/lotta-olsson-tipsar-5-x-nya-deckare/

Böcker

Lotta Olsson tipsar: 5 x nya deckare

Sarah Vaughan och hennes ”Efter skandalen” är huvudnumret när Lotta Olsson skriver om fem nya deckare. Foto: Philip Mynott och Albert Bonniers förlag

Läs en kriminalroman från en annan tid och hitta en annan moral. Kurt Wallander kanske faktiskt visste vart Sverige var på väg? Men i dag finns deckarna som skriver om hur världen ändrades genom metoo. 

Rätta artikel

Det är roligt att läsa deckare från en annan tid, det har jag tyckt sedan jag började läsa deckare för snart femtio år sedan och fick en inblick i 1920-talets brittiska imperiemoral via Agatha Christie. Det är väldigt annorlunda att läsa Maj Sjöwalls och Per Wahlöös serie ”Roman om ett brott” från 70-talet. Synen på världen har ändrats; vi tänker inte längre som folk gjorde då.

Vi rotar en kväll i SVT:s guldgruva Öppet Arkiv och hittar en gammal Wallanderserie från 2001, ett lyckligt återseende. Gammalmodigt? Absolut. Men nu hade det hunnit bli så gammalt att det inte var pinsamt.

Henning Mankell är en av de stora svenska deckarförfattarna, även om jag åtskilliga gånger har retat mig på hans kommissarie Wallander som alltid dystert undrar vart Sverige är på väg. Å andra sidan hade han fog för sin fråga, inser jag när vi ser om ”Villospår”, för Henning Mankell lyckades ju i hög grad skildra vart Sverige var på väg på 1990-talet. Han skrev om fattigdomens frustrerade kriminalitet, om barnmisshandel och småfiffel, om missbruk och trasiga människor som tog ut sin maktlöshet på varandra. I flera av sina böcker skrev han om internationell brottslighet som sträckte sig in i Sverige med nya typer av brott, och om hur det drabbade alldeles vanliga människor.

En annan tid. En tid när barn kunde oroa sig för sina föräldrar, i stället för att föräldrarna aldrig slutar oroa sig för barnen.

Tv-serien ”Villospår” är fortfarande fascinerande, med en vardag som sällan syns numera. I en scen tillbringar Wallander en kväll med att spela Fia med knuff med sin vuxna dotter, en självständig ung kvinna som bekymrar sig för sin pappas hälsa.

En annan tid. En tid när barn kunde oroa sig för sina föräldrar, i stället för att föräldrarna aldrig slutar oroa sig för barnen.

Wallanders värld hängde ihop. Brottslingarna kom sällan som onda psykopater ur tomma intet, utan hade skäl för det de gjorde. Sånt diskuterades ofta dåförtiden, och stundtals blev det för ursäktande gentemot brottslingarna: det var inte deras fel att de begick brott, allt var samhällets fel.

Så enkelt var det ju inte. Men på Wallanders tid fanns det en insikt om att den omgivande miljön påverkar individen, och om att vi kan påverka samhällsmiljön och slippa åtminstone en del av skurkarna.

● ● ●

5 X NYA DECKARE

Illustration: Albert Bonniers förlag

Sarah Vaughan: ”Efter skandalen”

Översättning: Molle Kanmert Sjölander. Albert Bonniers förlag

Anklagelsen verkar långtifrån trovärdig. Ministern dumpade älskarinnan efter en tids förhållande, och inte långt därefter anklagade hon honom för våldtäkt.

Det låter som en försmådd kvinna som ser en chans att ge igen. James Whitehouse är dessutom en minister med kvinnotycke, lyckligt gift med Sophie, två barn. James Whitehouse är till yttermera visso gammal vän med premiärministern.

Med det upplägget anar man ju ugglor i mossen redan från första sidan. Det gör även brottmålsadvokaten Kate Woodcroft, som får målet på sin lott.

Rättegångsdeckare är en egen genre, ibland ökentorra med sina repetitivt återgivna förhör. ”Efter skandalen” handlar dessbättre mest om vad som har skett före rättegången. 

För vem är han egentligen, James Whitehouse? Sarah Vaughan beskriver honom ur flera vinklar, där nutidens engagerade familjefar ställs mot universitetstidens festglada student. Frun har en bild, men det fanns en annan flicka i Oxford som berättar en annan historia.

Det visar sig finnas fler hemligheter i de gamla universitetsvännernas gemensamma förflutna, som är en historia med åtskilliga kopplingar till verkligheten eftersom flera brittiska beslutsfattares ungdomliga festvanor har nagelfarits de senaste åren. En hel del märkliga beteenden har noterats.

Sarah Vaughan berättar varsamt om hur tiderna ändras, och hur svårt det kan vara att urskilja vad som är sanning när lögnerna läggs i många lager. Vattendelaren är, förstås, metoo. Efteråt är ingenting detsamma och en del av det förflutna verkar nästan obegripligt i dag.

Tiderna ändras, men vad betyder egentligen det förflutna för nutiden? Tja, det beror förstås på hur mycket personerna verkligen ändrar sig.

 

Illustration: Louise Bäckelins förlag

Flynn Berry: ”Dubbelliv”

Översättning: Erik MacQueen. Louise Bäckelins förlag

Det är inte intrigen utan Flynn Berrys täta berättarförmåga som gör ”Dubbelliv” till en intensivt spännande skildring av en kvinna som försöker lappa ihop de trasiga resterna av en familj.

Mamman och barnflickan blev mördade när barnen var små, och pappan försvann, misstänkt för morden. Han hittades aldrig, men dottern fortsätter leta, fortsätter hoppas på att det ska gå att hitta en uthärdlig förklaring till det som hände.

Hon blir läkare själv, betalar av pappans moraliska skuld genom att rädda liv.

Det ligger en sann historia bakom. Lord Lucan, John Bingham, försvann misstänkt för två mord på 60-talet. Flynn Berry berättar om konsekvenserna för de två barnen till en sådan man, där deras liv präglas av mysteriet och en skräck som inte ger sig. Vad händer om han dyker upp igen?

 

Illustration: Norstedts

Christian Unge: ”Går genom vatten, går genom eld”

Norstedts

Gårdagens alkoholiserade huvudpersoner i deckarna (som Henning Mankells Wallander) har i dag tyvärr ersatts av drogmissbrukare i dagens deckare, vilket om möjligt är ännu mindre trovärdigt. Här är huvudpersonen Tekla Berg dessutom läkare, vilket inte hindrar henne att ”självmedicinera” (det moderna ordet för missbruk) med osannolika mängder amfetamin, lugnande tabletter och sömntabletter.

Naturligtvis är hon så överintelligent att hon ändå är bättre än alla andra läkare. Hon arbetar på en stor akutmottagning i Stockholm, räddar livet på ett namnlöst offer för en explosionsartad husbrand och har sina egna skäl att vara engagerad i fallet. 

Kring offret väver Christian Unge en komplex och stundtals mycket spännande berättelse där sjukhuspolitik möter kriminella nätverk och snåriga familjestrukturer. 

 

Illustration: Forum

Mariette Lindstein: ”Sprickor i jorden”

Forum

Trilogin om sekten på Dimön la grunden för Mariette Lindsteins författarskap: hon har själv tillhört en sekt, vet hur de arbetar och berättar utifrån sin kunskap. För en okunnig är det lite som att läsa om maffian, som tycks ha samma skrämmande långsinta inställning till före detta medlemmar.

”Sprickor i jorden” är fortsättningen på förra årets ”Vit krypta”, där ett ungt tvillingpar, Alex och Dani, råkade i klorna på en otäck sekt som kidnappade den ena av dem. Nu har tvillingarna flytt till Kalifornien, där Dani har fött ett barn efter sektens våldtäkter.

Det är en berättelse med många spektakulära inslag, och alla är inte lyckade. Men en skrämmande trovärdig del är sektens drogbehandlingsprogram, som egentligen bara syftar till att tjäna enkla pengar i en sektor där samhällets kontroll är dålig, men bidragen stora.

 

Illustration: Printz förlag

Chevy Stevens: ”Du är aldrig ensam”

Översättning: Birgitta Karlström. Printz förlag

En misshandlad kvinna som försöker fly utsätter sig för stor fara: det är då misshandel kan bli till mord. Lindsey Nash har klarat sig i elva år, medan hennes före detta man har suttit i fängelse. Hon har byggt upp ett nytt liv med dottern Sophie i en liten kanadensisk kuststad, och varit noga med att inte berätta för mycket om misshandeln för dottern.

Varpå dottern, förstås, inte inser allvaret utan skriver till sin pappa, som snart blir släppt ur fängelset.

Det är en obehagligt trovärdig skräckberättelse, där Lindsey kämpar för att kunna gå vidare, ha ett förhållande igen, leva normalt samtidigt som hon hela tiden är på sin vakt, av goda skäl. Det är inte bara exmannen som är ett hot, Chevy Stevens underminerar skickligt även andra personers trovärdighet. Tyvärr blir slutet lite för fiffigt. 

Läs fler boktips från Lotta Olsson