Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-09 16:33

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/bokrecension-dorthe-nors-gar-till-psykisk-attack-i-karta-over-kanada/

Bokrecensioner

Bokrecension: Dorthe Nors går till psykisk attack i ”Karta över Kanada”

Dorthe Nors.
Dorthe Nors. Foto: Petra Kleis

I ”Karta över Kanada” är alla människor på tillfälligt besök i sina egna liv. Maria Schottenius läser en egensinnig och stilsäker novellsamling – som hade tjänat på att breda ut sig.

Det är svårt att hitta en mer egensinnig och stilsäker nordisk författare än danskan Dorthe Nors, född 1970 i Herning på Jylland. Hon slog igenom i USA snabbare än hemma i Danmark, med dragloket Oprah Winfrey framför sig. 2014 fick hon P O Enquists pris och 2017 nominerades hon till det internationella Bookerpriset med romanen ”Blicken, pilen, filen”. Den boken är mästerlig i beskrivningen av känslomässig tillvänjning. Skrivet med mörk humor, dribblingar och laddningar som inte lämnar någon ro. Det handlar om den 40-åriga Sonja, som går i körskola och inte kan lära sig växla. 

Nu är Dorthe Nors tillbaka med en samling mininoveller: ”Karta över Kanada”. 

Fjorton texter samsas i en liten volym där vi möter människor som på olika sätt missar målet. En del verkar dömda till att bli besvikna och räknar med det; det gick inte den här gången heller. Men de flesta när ett litet hopp om att något ska hända. Gnistor tänds för att snart slockna igen. Det kan se bra ut till att börja med, som med Anja när hennes exman hade barnen över helgen, och berättaren och hon skulle vara i hennes släktsommarstuga över helgen. Men när han kommer fram visar det sig att stugan är dubbelbokad och de hamnar i stället på Anjas mosters åttioårsfest. Vilket inte slutar bra.

Dorthe Nors ”Karta över Kanada”.
Dorthe Nors ”Karta över Kanada”. Foto: Ordfront

Det finns egentligen bara en novell som gör det: ”Frysboxen”. En gymnasist trycker till sin jämnårige, populäre mobbare Mark trots klasskamraternas lojalitet med honom. Hon går sedan ut som näst bästa elev och har ”fått ett rum i Köpenhamn så det kunde kvitta vad de tänkte, de fick tänka vad de ville”. Men frågor blir hängande i luften. Varför ska den kvinnliga författaren hyra ett ställe just i närheten av hennes ex mamma? Och börja umgås med henne? 

Ingen av de personer vi följer är förankrade. De är på resa, de hyr ställen, de är på tillfälliga besök. Livet tar inte tag i dem, fäster inte. 

”Blicken, pilen, filen”, som kom på svenska 2016, är lödigare. Berättelsen är längre och fylligare, händelserna får ta plats och djupverka på ett annat sätt än i ”Karta över Kanada”. Här är historierna extremt korta och mycket mer skruvade. På sätt och vis mer avancerade; det är krävande att ta till sig detta känslomässiga koncentrat av obestämd nervighet. Den loja vardagens många detaljer, som är Dorthe Nors specialitet att fånga, känns hotfulla i varje skrymsle. Läsaren befinner sig i en 129 sidor lång psykisk attack, beskjuten av fjorton minihistorier.

Läs fler texter av Maria Schottenius