Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-10-23 03:04

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/bokrecension-shirley-jackson-patriarkatets-geniala-fange/

Kultur

Shirley Jackson – patriarkatets geniala fånge

The Haunting of Hill House, bild från Netflix serie.
Bild 1 av 2 The Haunting of Hill House, bild från Netflix serie. Foto: Steve Dietl/Netflix
Shirley Jackson
Bild 2 av 2 Shirley Jackson

Under fredagen släpper Netflix en tv serie-tolkning av Shirley Jacksons klassiska roman ”Hemsökelsen på Hill House”. Jonas Thente förklarar sig redan vara besviken.

Jonas Thente
Rätta artikel

Ibland roar jag mig med att fantisera om att det fortfarande existerar något sådant som en mänsklig civilisation om trehundra år. Det är fånigt, jag vet, men säg att historiker om trehundra år vill försöka förstå sig på vår tid. De kommer inte att studera de romaner vi älskar mest just nu: skildringar som slutar i förlösning, att den ifrågasatta snuten knäcker fallet, att vänner och väninnor håller tätt i alla väder eller att familjen och vänskapen över huvud taget triumferar över allt.

Vad man kommer att studera är 1900-talets skräcklitteratur, eftersom det är den genre som mest sanningsenligt betraktar det kaotiska skräp vi är, för att därpå diagnosticera oss.

Främst kommer man att studera Shirley Jackson.

I morgon släpper Netflix en serie som bygger på en av hennes romaner - ”Hemsökelsen på Hill House” från 1959 - men det är självklart en version som är precis så utsmetat harmlös som testpubliken och algoritmerna väser att våra fiktioner skall vara. Bildmediets vällingflaska har än en gång spätt ut skriftens giftampull.

Shirley Jackson gav mig iskalla kårar redan när jag var i yngre tonåren. Jag läste ”Hemsökelsen”, som var 1978 års svenska översättning av Inger Edelfeldt, och därtill den antagligen minst korrekturlästa roman jag någonsin läst. Men den fungerade.

Jag har läst den igen, i original, säkert tio gånger sedan dess och fascinerats mindre av dess spökliga tematik än av det sociala spel som försiggår i romanen.

Quiz - Vad vet du om skräck på film? 

Shirley Jackson var särskild inte bara som författare. Jag sammanfattar nu från biografierna: Shirley Jackson (1916-1965) föddes som privilegierad vit kvinna. Hennes mor var besviken på henne. Hon var inte den societetsjuvel som den ambitiöst klättrande modern önskade. Snarare uttryckte modern ofta sina ruelser över att inte en gång för alla ha aborterat dottern.

Shirley gifte sig med någon som skulle bli en viktig litteraturkritiker, men som inte så många minns i dag. De fick fyra barn. Shirley var den som drog in pengar på skrivandet trots att hon också tog hand om hushållet, mer eller mindre: hon var inte mycket för blöjbyte och skickade ungarna till sängs med colaflaskor att somna med. Vill man vara vänlig kan man kalla livsstilen för intellektuellt bohemisk.

Jackson fabulerade inte förtjust över sätt att skrämma publiken för ett ögonblick. Hon skildrade med smärtsam tveksamhet det samhälle hon var fångad i.

Paret hade cirka 40 000 böcker och upp emot 20 katter. Familjen flyttade ofta mellan universitetsstäderna i nordöstra USA. 

Shirley studerade häxeri och voodoo samtidigt som hon skrev romaner, skötte hushållet något sånär och dövade sig med amfetamin, sprit och chokladaskar till dess att hon blev så tjock att hon knappt kunde andas. Hon avled 1965, 48 år gammal. Hjärtattack.

Läs mer: Jonas Thentes recension av den senaste Shirley Jackson-biografin.

Jag skriver detta för att vaka över en exceptionell författares grav. Hennes minne.

Shirley Jackson var ingen Clive Barker, Poppy Z Brite eller Stephen King. Jackson fabulerade inte förtjust över sätt att skrämma publiken för ett ögonblick. Hon skildrade med smärtsam tveksamhet det samhälle hon var fångad i.

Netflix kommer i morgon att presentera en serie ”baserad på” Shirley Jacksons roman ”The Haunting of Hill House”. Romanen har filmatiserats tidigare, med förskräckande resultat. Likheten mellan romanen och den nu aktuella filmatiseringen är att det faktiskt figurerar ett slott i bägge. 

I övrigt är tv-serien bekvämt tillrättalagd i den vilsamt grafiska skräckskildringens atmosfäriska hammock. Det blir säkert trivsamt att vila i den, men långt ifrån Shirley Jacksons skoningslösa dissekering av allt vi vet och håller för sant i romanen från 1959.

I ”Hemsökelsen på Hill House”, som den heter i senaste svenska utgåvan från förra året (Mima förlag) bjuder en antropologiprofessor in ett sällskap om tre yngre personer till ett slott som anses vara hemsökt. Uppdraget är helt enkelt att registrera vad som händer och hur det händer.

Märkliga, övernaturliga fenomen inträffar förstås, men intressant nog känns det som om dessa fenomen hamnar i bakgrunden. Visst blir de två unga kvinnorna och den unge mannen förfärade då och då, men hela tiden pågår det sociala spel som inleds i första stund dessa främlingar sammanförs.

Huvudpersonen heter Eleanor och har precis släppts fri från det självpåtagna uppdraget att sköta om sin under femton år döende mor. Symboliskt sett är hon nu alltså fri att börja leva, ta sin plats i samhället. Och detta samhälle kommer alltså att bli det ruvande, sinnessjuka Hill House och dess gäster. Någon riktig frihet som ung kvinna i 1950-talets USA kommer hon aldrig att få.

Vad Jackson skriver om i sina romaner och berättelser är den period i mänsklighetens historia som vi ofta och allt mer intensivt framställer som Guldåldern. Den blommande efterkrigstiden då solen alltid sken och framtiden var djärvare än någonsin. Hon såg under ytan, kikade in i sprickorna. I hennes texter är andra människor - i synnerhet i flock - alltid ett hatande hot. Hon såg det som i dag är i full blom: hur rädsla, skräck och misstro blir en drivande faktor i samhällsmaskineriet.

Inget av detta kommer vi att få se i filmatiseringen. Där kommer fasan att vara högst individuell.

 

Fotnot. ”The haunting of Hill House” har premiär på Netflix fredagen den 12 oktober.