Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-15 12:24

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/bokrecensioner/augustnominerad-barnbok-i-granslandet-mellan-hav-och-land/

Bokrecensioner

Augustnominerad barnbok: I gränslandet mellan hav och land

Oskar Kroon debuterade 2018 med ”Mitt fönster mot rymden” och är nu Augustnominerad med sin andra bok. Foto: Casia Bromberg

Augustnominerade Oskar Kroon skriver mycket konkret om det karga livet på en ö vid havet. Men sommaren på ön blir en vacker, existentiell berättelse om att växa och förändras.

Det är meningslöst att berätta handlingen i en bra bok, det är inte den som gör boken bra. ”Vänta på vind” är, ytligt sett, en berättelse om flickan Vinga, vars föräldrar skiljer sig. Mamma är ledsen och pappa väntar barn med en annan kvinna. Vinga åker till morfar på ön över sommaren, det är ensamt men det dyker upp en Rut. Och en båt. Och en val fast den är ganska liten.

Ändå är ”Vänta på vind” en stor berättelse, för Oskar Kroon har förmågan att skriva lättläst utan att bli ytlig. I stället finns det en stillsam, betydelsebärande konkretion som får existentiella proportioner, om det karga livet där morfar lär Vinga hur man renoverar en båt, bit för bit, slipar och skruvar och ersätter det som är trasigt. Morfar har varit sjöman och seglat över hela världen, Vinga vill bli som han. Nu är han gammal och vill inte lämna ön, det är bättre med sjörapporten på radio och fyren som lyser varje kväll. ”Albatrossen syns inte i kväll heller. Det gör den aldrig, fast morfar har sett den en gång. Säger han.”

Illustration: Brombergs

Skilsmässor är vanligt i barnböcker, men Oskar Kroon vågar skriva om det som är värre: om Vingas ensamhet, om att ingen följer med hem efter skolan och ingen vill göra något om helgerna. Det är en ensamhet så stor att den oroar föräldrarna, mamma har försökt hjälpa Vinga att hitta kompisar och pappa har talat om hur fint och modigt det är att Vinga går sin egen väg. 

”’Så småningom hittar man någon’, brukar han säga och liksom avslöja att det ändå är det viktigaste.”

Oskar Kroon kan sin Tove Jansson, det var uppenbart redan i den vackra debuten ”Mitt fönster mot rymden” (2018). Men det finns också svaga ekon av flera andra berättelser som också utspelar sig i gränsland, i tillstånd där livet står och väger inför en avgörande förändring. Flera gånger tänker jag på den norske bilderbokskonstnären Stian Hole, men även på Ursula K Le Guins Övärld.

Fast sen tänker jag mest på Vinga och morfar. Och hur det blir när det blåser upp till storm.

Läs mer om barnböcker