Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-20 19:26

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/bokrecensioner/augustnominerad-bilderbok-nar-varlden-plotsligt-blir-en-annan/

Bokrecensioner

Augustnominerad bilderbok: När världen plötsligt blir en annan

Bild 1 av 2 Det största hotet i skogen är räven. Men haren är snabb! Ur Per Gustavssons Augustnominerade ”Sen kom vintern”.
Bild 2 av 2
Illustration: Lilla Piratförlaget

Haren vaknar en morgon och förstår inte vad som har hänt. Både han själv och omvärlden är helt annorlunda! Per Gustavsson berättar om en förändrad värld.

Haren är ett vanedjur. Han trivs med sina dagliga rutiner, att rensa ogräs och sortera sina morötter i storleksordning. Han känner sin skog och går de bekanta stigarna hemåt, noterar bara lite förstrött att andedräkten bildar moln och att marken känns kall. Något är på gång, men det har Haren ännu inte insett. 

Per Gustavssons bilderbok ”Sen kom vintern” är en av de titlar som har chans att kamma hem årets Augustpris. Som produktiv författare och illustratör är Per Gustavssons stil högst igenkännbar: det skräckinjagande rävgapet, Harens uppspärrade ögon, de livliga och varierande bildperspektiven.

Det är mycket som tyder på att vi befinner oss på en plats i förvandling. Kanske anar Haren det när han, efter en lång session av att vilseleda en blodtörstig räv, träffar på Björnen. Björnen pratar om att det är dags att äta upp sig, så att man står sig till våren. Väl hemma upptäcker Haren vita hårstrån i pälsen, och nästa morgon är både han och hela världen alldeles vit. Han för tassarna till ansiktet i chock. Känslan tycks avgrundsdjup.

Världen ser helt annorlunda ut när Haren stiger ut på morgonen. Ur Per Gustavssons ”Sen kom vintern”.

”Sen kom vintern” är en berättelse om förändring, både rädslan inför den och den nödvändiga acceptansen. För naturligtvis måste Haren genomgå alla skeden i att bearbeta traumat som Förändringen innebär. Han faller bokstavligen ner i ett hål – Björnens ide. Hon förklarar att Haren fått sin vinterpäls och att allt förändras; det blir vinter, sen vår. Man får ta det lugnt och hänga med.

– Men då kan ju vad som helst hända, flämtar Haren.

– Man får anpassa sig, svarar Björnen lugnt. Blåbär mognar, man fångar en fisk. Det är spännande. Allt kan hända.

Björnen är lugn inför den ovisshet som livet innebär. Haren förnekar den.

Scenen påminner mig om Tove Janssons ”Trollvinter”, när Mumintrollet upptäcker just vintern för första gången. Han och Too-ticki vandrar genom den nakna fruktträdgården, och trollet påpekar att här brukade äpplen växa.

”Men nu växer det snö”, replikerar Too-ticki sorglöst. 

Liksom Too-ticki är Mumintrollets vägledare, en slags symbol för erfarenhet och kunskap, är Björnen detsamma för den naive Haren. Björnen är lugn inför den ovisshet som livet innebär. Haren förnekar den. 

Haren i Per Gustavssons ”Sen kom vintern” faller ner i ett hål i marken. Är det döden? Nä. Bara Björnens ide.

Ute i snön igen upptäcker Haren att det faktiskt är ganska kul att röra sig i allt det vita, och inte minst fungerar hans nya päls som perfekt kamouflage.

En något förutsägbar historia som ändå har en humoristisk knorr på slutet: när Förändringen äntligen accepteras är den så bra att den gärna får stanna. När man väl vant sig vid något är det snart dags att bryta upp igen. Man får ta det lugnt och somna om, som Björnen. 

Läs mer: De bästa böckerna för barn och unga just nu 

Läs mer: Här är 18 barn- och ungdomsboktips 

Läs fler recensioner av Emma Holm 

Läs fler barnboksrecensioner