Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-16 05:15

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/bokrecensioner/bilderbok-och-skiva-folk-ar-en-lyxig-bokpralin-som-aven-finns-som-skivkusin/

Bokrecensioner

Bilderbok och skiva: ”Folk” är en lyxig bokpralin som även finns som skivkusin

Bild 1 av 4 Bokomslaget till ”Folk. Främlingar och vänner – nån du kanske känner!”
Illustration: Emma och Lisen Adbåge
Bild 2 av 4 Skivan, med tonsättning av Britta Persson.
Illustration: Emma och Lisen Adbåge
Bild 3 av 4 Ur ”Folk”.
Illustration: Emma och Lisen Adbåge
Bild 4 av 4 Ur ”Folk”.
Illustration: Emma och Lisen Adbåge

Emma och Lisen Adbåges nya bok är en lyxig pralin som även finns som skivkusin, med lyhörd tonsättning av Britta Persson. Systrarna Adbåge är kanske den samtida barnlitteraturens svar på Hasse och Tage, skriver Alexandra Sundqvist.

”Det som är botten i dig är också botten i andra”, diktade poeten Gunnar Ekelöf 1941. Strofen skulle kunna passera som kylskåpspoesi hemma hos nutidsmänniskan, en påminnelse om att vi inte är så olika trots att vi lever i en tid som premierar att vi visar oss speciella. Ändå kommer diktraden till mig om mornarna när jag cyklar genom den flaskhals som uppstår när staden vaknar och alla myllrar till jobbet, skolan, förskolan, doktorn… Det är trångt, stressigt, ibland blött och alltid fullt av liv.

Samma myller finns i systrarna Emma och Lisen Adbåges folksamling ”Folk. Främlingar och vänner – nån du kanske känner!”, en fristående fortsättning på ”Halsen rapar, hjärtat slår, rim för 0-100 år” (2016). 

Tillsammans och var för sig har systrarna arbetat upp en imponerande bokflora. En serie realistiska skildringar som, vare sig de utspelar sig i en grop, på en strand, ett kalas eller på en skolgård, präglas av en inkännande humanism och en känsla för hur folk och barn är mest. Det är sällan tillrättalagt, därför lätt att relatera till och oftast roligt.

Läs mer: ”Barn tål mycket mer än man tror” 

Systrarna Adbåge är kanske den samtida barnlitteraturens svar på Hasse och Tage, åtminstone när de skriver på vers och tecknar därefter. Samma musikalitet och känsla för ordens lätthet finns även i denna duo när rim som ”trendigt folk i fintrikå/folk med lägre stressnivå” flyter över sidorna. Rent språkligt är boken en pralin eller ett litterärt skallager mot de fuktiga årstider som snart skall omslutas oss alla; ”Allväderstövel med tåfislukt/torkskåpsvärme mot ständig fukt”. 

Textens vitalitet genomsyrar även bilderna och får en att ana att det finns en frihet i samarbetet, liksom i formatet som tillåter en större blandning av tekniker, stilar och färgval än en bilderbok som kretsar kring en enskild historia. Rent estetiskt har varje enskild dikt sitt eget manér. En vers om det ekorrhjul som vardagen är illustreras i stiliserade svarta streck mot vit bakgrund medan dikterna om kakor svepts in en vilsam blyerts och en palett av grönt och gult som för tankarna till Eva Lindström.

Det blir blaffigt och chockrosa när versen om chili ska illustreras i Lisen och Emma Adbåges ”Folk”. Illustration: Emma och Lisen Adbåge

Blaffigt, chockrosa blir det också i en vers om lockelsen med chili, där färgvalen doftar ömsom smågodis, ömsom 80-tal. Den mer allvarsamma ”Ensamheten /Tvåsamheten” fördjupas av en målerisk kolorit, där penseldragen både rymmer gatlyktans varmt, gula sken och sorgen hos en snögubbe som betraktar sin livskamrat förvandlas till en hög av smält sörja. Bildens underliggande svärta accentuerar förlusten och förvirringen som följer i dess spår.

Den sistnämnda versen är en av tolv ur boken som valts ut och tonsatts av popartisten Britta Persson, som gästade Bröderna Lindgrens skiva ”I tiden” från 2012 och stod för en av albumets finaste prestationer.  I balladen ”Gräva hål”, om ett jag som bara vill sitta i sandlådan och gräva just hål i stället för att bli något bombastiskt som astronaut eller miljonär, lyckas Persson frammana all den lidelse och tillgivenhet som det lilla jag:et känner för grävandet.

Resultatet är en högkvalitativ skiva som varken försöker överrösta eller tävla med den konventionella, ofta maxade barnmusiken.

På skivan ”Folk – dikt och toner om personer” är hon måhända mer återhållsam, men lyckas ändå förmedla en förundran för åren som går. Likaså lekfullheten i ”Kroppens psalm” och en jazzig släpighet i ”Trösthandla” där finpraliner ljuvt rimmas med vitaminer, mogen frukt med sudd med lukt. Sammantaget är albumet är en luftig samling låtar där varsamma, organiska arrangemang på gitarr samsas med soliga poptrummor som gjorda att åka bil till. Allt i produktion av Petter Winnberg från Amason. 

Perssons tonsättning är lyhörd, så också det handfasta arbetet med att göra om Emma och Lisen Adbåges texter till låtar med vers och refräng. Ibland lägger Persson till någonting, ibland plockar hon bort enstaka ord, men hon är alltid noga med att behålla den ursprungliga känslan. Resultatet är en högkvalitativ skiva som varken försöker överrösta eller tävla med den konventionella, ofta maxade barnmusiken och som är lika full av samtida finess som exempelvis Lina Nyberg & Musikfamiljens jazzskiva för barn från 2015 eller det elektroniska samlingsalbumet ”Blipp blopp för barn” (2017). 

Och det är en bragd, om något.