Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-15 21:10

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/bokrecensioner/bilderboksrecension-karleksfull-hyllning-till-de-sma-tingen/

Bokrecensioner

Bilderboksrecension: Kärleksfull hyllning till de små tingen

Bild 1 av 4 Det är bilderna som bär och laddar Lars Lerins ”Trollet är inte hemma”.
Illustration: Lars Lerin
Bild 2 av 4
Illustration: Lars Lerin
Bild 3 av 4
Illustration: Lars Lerin
Bild 4 av 4
Illustration: Lars Lerin

När Lars Lerin, Sveriges mest folkkära akvarellmålare, debuterar som barnboksförfattare är det med en hyllning till de små tingen och ett utsnitt ur vardagen som småbarnsförälder.

Lerin, som de senaste åren gått från att vara en relativt tillbakadragen konstnär till att bli en tv-profil och Kristallen-vinnare, räds inte de nya formaten, snarare välkomnar han dem, och nu kan han alltså tillfoga en bilderbok till sin digra bibliografi av ett femtiotal konstböcker.

Föga förvånande är det målningarna som bär och laddar ”Trollet är inte hemma”, en lågmäld skildring av en promenad i välbekanta miljöer med den treårige sonen som liksom i verkligheten heter just Rafael. Även pappan Lars finns där i textens utkanter, som en fast punkt som avtäcker skogens hemligheter och fjärilarnas namn. Berättarperspektivet är i tredje person; ”Förskolan är stängd och sommarlovet är långt, men konsten är längre, säger pappa som målar tavlor”.  

Det är mer ett förevigande av en loj sommardag som aldrig kommer åter än en berättelse med konventionell dramaturgi. Dramatiken finns i myggan som sticks, i sjön som är stor som ett hav, liksom i leken och fantasierna kring ett troll som kanske eller kanske inte finns och kanske äter harsyra, eller kottar, eller ingenting. Poesin finns i snigeln som bär sitt hus på ryggen och som därför inte behöver ha bråttom hem. 

Illustration: Lars Lerin

Bilderna är ofta trollbindande och redan på försättsbladet sammanfogas prunkande penseldrag till en vacker, tät björkskog där det grönaste gröna accentueras med hjälp av små fält i gult och blått. Landskapen är tydliga, brännande och flyktiga på samma gång. Målningarna rymmer såväl sjöns djup som stillhet, skogens vibrerande mörker och den värmländska växtlighetens brådska att sudda ut alla spår av dess undfallenhet inför vintern. 

Barnet flyter däremot ut i oskarpa konturer som vore det lika omöjligt att fånga dess särart som blick på världen. Akilleshälen i ”Trollet är inte hemma” är tveklöst barnperspektivet. Den påtagligt vuxna berättarrösten, filtrerad också genom pappans närvaro, står i vägen för de verkliga äventyren och de starka känslorna, som när treåringens napp plaskar i sjön och guppar utom räckhåll: ”Lika bra, tycker Rafael, som är tre år gammal och ska bli fotbollsspelare när han blir stor.” 

Avståndet i texten, i kombination med dess vilja att skildra allt i stället för att renodla, lägger ett onödigt komplicerat raster över berättelsen. En kärlekshandling är det oavsett, likaså måleri av hög klass. 

Läs mer: De bästa böckerna för barn och unga just nu