Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-23 13:06

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/bokrecensioner/bokrecension-bitvis-overtydlig-deckare-om-nobelpris-och-klickjakt/

Bokrecensioner

Bokrecension: Bitvis övertydlig deckare om Nobelpris och klickjakt

Bild 1 av 2 Karin Bojs är tidigare vetenskapsredaktör på DN och Augustbelönad författare.
Foto: Ulrica Zwenger
Bild 2 av 2

Karin Bojs deckardebut är en schyst spänningshistoria som borde ha litat en aning mer på läsaren, tycker Maria G Francke.

Vad passar bättre för vetenskapsjournalisten Karin Bojs än att förlägga handlingen i sin skönlitterära debut till Stockholm en vecka i oktober, just den vecka då de olika Nobelprisen tillkännages? Nej, just det, det är en perfekt spelplats, som hon känner utan och innan.

Hjälterollen i den här deckaren spelas av Doris Lindh, bemanningsanställd reporter som jagar fast anställning och en tryggare tillvaro på den stora morgontidningen i huvudstaden. Hon för en lite tynande tillvaro i skuggan av den manlige kollegan som får fler ”klick” på sina artiklar på nätet och därför verkar ha större chans att knipa den enda plats på redaktionen som är vakant när deras respektive vikariat går ut inom kort.

I detta läge får Doris – eftersom, fniss, den prisbelönta vetenskapsreportern Kajsa Borg är sjukskriven – i uppdrag att bevaka Nobelpristagarna och först ut är Pal Karasson, som tilldelas Nobelpriset i medicin för sin banbrytande forskning kring hur gener styr schizofreni och kreativitet. Detta ämne ligger Doris nära, eftersom hon har en bror som har insjuknat just i schizofreni. Parallellt med detta hittas hennes träningskompis Marina Kytka död, och Doris anar att det är något skumt med dödsfallet.

Karin Bojs väver skickligt ihop huvudpersonens privatliv med hennes journalistiska ansträngningar. Allt eftersom blir det svårare för Doris att skilja det ena från det andra och hon ställs inför både ett och två dilemman. Hon cyklar kors och tvärs över staden – mellan KTH och redaktionen, träningen och fiket och sin bror. Hon flänger som en tätting, faktiskt. På något sätt lyckas hon dessutom bli smått förälskad och till och med träffa sin kompis Leyla ett par gånger under den vecka som romanen utspelar sig. Att hon hinner allt detta beror på att Bojs är en effektiv skribent som inte slösar med läsarens tid i onödan, vilket är ett sympatiskt drag.

”Klickad” är en schyst spänningshistoria, även om upplösningen är lite väl abrupt och inte helt sannolik. Bojs har byggt in en tydlig kritik av hur dagspress hanterar den digitala omställningen och ibland blir det roligt och mitt i prick, som när lemurer ska tippa vem som får Nobelpriset i litteratur. Andra gånger viftar författaren med båda armarna och påkallar uppmärksamhet för att berätta om klickjakt och inkompetenta kollegor som inte klarar av att göra tidning, det ställer sig lite i vägen för berättelsen.

Övertydligheten som ibland stör stämningen är min största invändning. Om bara Karin Bojs släpper sargen och litar på att läsaren själv kan fylla i eventuella luckor så tar jag gärna del av Doris fortsatta journalistiska bana. Bojs är en driven skribent, nästan hårdkokt emellanåt, och att man får en liten dos kunskap om diverse vetenskapliga ting med sig som bonus är verkligen inte fel.

 

Karin Bojs skriver vetenskapskrönikor i DN, därför recenseras boken av Maria G Francke, kritiker på Sydsvenskan.