Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-21 08:50

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/bokrecensioner/bokrecension-camilla-lackberg-tar-revansch-i-nygammal-genre/

Bokrecensioner

Bokrecension: Camilla Läckberg tar revansch i nygammal genre

Bild 1 av 2 Camilla Läckberg har skrivit en hämndroman.
Foto: Eero Hannukainen/TT
Bild 2 av 2 ”En bur av guld” av Camilla Läckberg.
Illustration: Forum

Camilla Läckbergs nya är ingen deckare, utan snarare i samma stil som åttiotalets Jackie Collins och Sidney Sheldon. Formen passar henne som hand i handske.

Rätta artikel

Camilla Läckberg

Själva begreppet är nog bland det mest föraktfulla jag har hört i fråga om bokgenrer, och skulle dessbättre vara omöjligt i dag: romaner med kvinnliga huvudpersoner, mycket explicit sex och noggrant registrerade varumärken benämndes ”tantsnusk” på åttiotalet.

Det bubblade av vrede och frustration under ytan i både Sidney Sheldons och Jackie Collins böcker. Ofta handlade det om maktlösa kvinnors kamp för att hämnas, något som den mer välrenommerade författaren Fay Weldon också använde i sin succéroman ”En hondjävuls liv och lustar” 1983.

Camilla Läckbergs nya roman härstammar i rak linje från dessa åttiotalsromaner, och huvudpersonen Faye är gift med Jack, de har en magnifik Östermalmsvåning, en dotter och ett framgångsrikt företag.

Åtminstone har Jack lovat att dela allt med Faye även om de har äktenskapsförord, vilket gör att alarmklockorna omedelbart bångar. Faye borde veta bättre, hon som har gått på Handelshögskolan.

Fallet blir givetvis obönhörligt och stort för den som förblindats av kärlek, Faye hamnar i hyresrum och får börja om från början. Men som tur är finns det fler svikna kvinnor som behöver affärspartners.

Camilla Läckberg har skrivit tio deckare tidigare, och även här finns det en mordgåta. Men huvudsakligen är det en hederlig, oemotståndlig hämndroman i samma stil som Sidney Sheldon eller Alexandre Dumas ”Greven av Monte Cristo”.

Visst saknar trogna Camilla Läckbergläsare (som jag själv) småbarnsfamiljelivet i Fjällbackadeckarna: här handlar det mer om den mödosamma vandringen från NK till Stureplan. Men Fjällbackadeckarna har varit ganska ojämna, och pendlat mellan skickligt konstruerade scener och tråkiga transportsträckor. ”En bur av guld” håller i stället högt tempo rakt igenom och bärs av ett kontrollerat, välformulerat raseri över sakernas tillstånd, över den förbannade kärleken som får alla på fall, över de hjälplösa kvinnorna som stannar i sina burar och blundar för männens förakt.

Det är en form som passar Camilla Läckberg som hand i handske, i en genre som har lämnat föraktet bakom sig.