Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-21 13:53

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/bokrecensioner/bokrecension-camilla-prell-weichl-debuterar-med-starka-noveller/

Bokrecensioner

Bokrecension: Camilla Prell Weichl debuterar med starka noveller

Bild 1 av 2 Camilla Prell Weichl debuterar med en stark novellsamling.
Foto: Sofia Runarsdotter
Bild 2 av 2

Camilla Prell Weichl har förmågan att framkalla kusliga stämningar. Och hon koncentrerar sig på det som ligger under ytan. Maria Schottenius läser en debut där språket hålls i strama tyglar. 

Maria Schottenius
Rätta artikel

Som tur är har det gått över något så när, men som liten var jag ofta livrädd. Skräckslagen när jag hörde ambulansen, övertygad om att någon i min familj låg lemlästad på vägen. Och så vidare, för det ena och det andra. Katastroforienterad. 

Den känslan återkallar Camilla Prell Weichl redan efter några sidor i sin debutsamling ”Kedjereaktion” med noveller som jag läser med magmusklerna på helspänn. 

Författaren är grafisk formgivare och illustratör, uppvuxen i Göteborg och bosatt med sin familj i Norge. 

I den första novellen av de sex, ”Liftaren”, har den kusliga stämningen redan invaderat semesterresan för den lilla familjen som åker till Tyskland för att bo några dagar hos en kompis till mannen. Ett projekt som misslyckas omgående. När han sedan på väg till Berlin utan att kolla med sin fru plockar med en smutsig, svensk liftare från en bensinmack och den lilla dottern börjar prata och berätta allt för liftaren, till och med dra upp kjolen och visa sina ärr på låret, håller mamman, Linn, på att gå i bitar. 

Pappan som kör bilen sitter och äter kex, tuggar och tiger, medan det i baksätet pågår något som kan sluta hur som helst. Vad ska hon göra? 

Linns panik är direkt överförd till mig som läser. De är hon och jag som är nära bristningsgränsen, medan barnet och pappan verkar helt obekymrade. Fattar de ingenting? Bryt. Bara stanna. Släng ut honom! 

När sedan hela situationen löses upp, faran över, det var ingenting, verkligen ingenting, sitter jag kvar med en sorts berusad lättnad. Puh. Och känner igen detta från ett liv av paniksituationer, inte minst under resor. 

Novellerna är sinsemellan rätt olika, men har det gemensamt att det som verkligen sägs mellan människor, är en minimal del. Kommunikationen dem emellan verkar svag och otydlig. Så lite av deras interaktion är synligt. Det är allt det andra, alla repliker som är färdiga, uttänkta, men aldrig uttalade, som utgör isberget under det som syns. Det stora farliga, som ligger under ytan. Det är där författaren aktiverar sin text – och mig. 

Som i ”Kungsvattnet” när den snälla och hyggliga flickan får en ny granne och skolkamrat, Carla, och blir förhäxad av henne. Så smart och rolig, vågar vad som helst, ljuger, snor i affärer. Aj. Någon borde ha sett och sagt ifrån. 

Eller i novellen ”Swish” när småbarnsmamman och den personlige tränaren går över gränsen och det hela blir en härva av sex och svarta pengar. Fast det märker man inte på allvar förrän det är för sent. Författaren håller sig till kvinnans perspektiv, och där pågår andra mekanismer än klarsyn. 

Om det är min småborgerlighet eller min medborgerlighet som utmanas, kan jag inte säga. Men hon får tag i något som psykologiskt inte gör det helt lätt att läsa dessa berättelser. 

Däremot är det en stilistisk upplevelse med så väl komponerade noveller, på ett språk i strama tyglar. Det finns ojämnheter som i de flesta novellsamlingar, men överlag är det här en bok som är värd att få många läsare. 

Glöm bara inte att andas.