Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-15 12:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/bokrecensioner/bokrecension-en-fortvivlad-berattelse-om-manniskorna-vi-inte-langre-bryr-oss-om/

Bokrecensioner

Bokrecension: En förtvivlad berättelse om människorna vi inte längre bryr oss om

Bild 1 av 2 Thord Eriksson.
Foto: Viktor Gårdsäter
Bild 2 av 2

Senare års flyktingdebatt har satt likhetstecken mellan ensamkommande och allmän oreda. Thord Eriksson tecknar den andra bilden i sitt reportage, skriver Kristina Lindquist.

Hösten 2017 får sextonåriga Esmet oväntat besked om uppehållstillstånd. Nyss har han fått avslag, med hänvisning till ett ”vuxet nätverk” som ska garantera hans säkerhet i hemlandet Afghanistan. Detta nätverk utgörs enligt Migrationsverket av pojkens storebror – en psykiskt instabil och nästan blind tonåring. Nu är storebror död för egen hand och det tidigare beslutet upphävt, på grund av ”nya omständigheter”. Och det tragiska fallet blir ett av många i journalisten Thord Erikssons nya reportage- och debattbok ”Dom som stod kvar”, där han skildrar ett ännu pågående skeende i svensk samtidshistoria. 

”Mitt Europa bygger inte murar” säger statsministern i september 2015 och ger anslaget både till boken och den politiska utvecklingen. När han dyker upp i texten nästa gång har det gått två år och han kommenterar ett krav på flyktingamnesti med att tala om ett mord på ett hvb-hem: ”Jag är rädd att vi hamnar i en situation där människor säger att vi inte ska ha några som söker asyl”. Att Löfven inte direkt är okänslig för opinioner bekräftades när han nyligen slöt cirkeln genom att hävda att ”Vi ska inte ha fler flyktingar. Vi ska ha färre”.  

I debattens mittfåra har man i ett par år också kunnat få intrycket av att ensamkommande är ett slags farsot som drabbat Sverige i form av brottslighet, skenande kostnader och allmän oreda. Eriksson tecknar den andra bilden, och det är väldigt tydligt att det är precis det han gör. Det finns en desperation och en sorgsen vrede i den här prosan, sprungen ur ett vittne som fått höra för mycket. Om självmord, ungdomar som bor på gatan, godtyckliga åldersuppskrivningar och nämndemän som sover sig igenom domstolsförhandlingar. 

En tidigare handläggare på Migrationsverket skrattar som svar på frågan om de åldersbedömningar hon ägnat sig åt präglats av rättssäkerhet – det var liksom mer learning by doing. Eriksson lyfter också fram statsvetaren Livia Johannesson, som i sin avhandling från 2017 visar på flera systemfel hos domstolarna. Som att Migrationsverket både är part i målet och används som neutral expertkälla, att asylsökande ”tystas” under muntliga förhandlingar och att bedömningar av trovärdighet inte sällan handlar om att ”få en känsla” (DN Debatt, 22/11 2017). 

Mot denna bild blir den politiska arrogans som råder kring avslag, utvisningar och den ofelbara svenska asylprocessen rent stötande. Eriksson ställer också den mycket relevanta frågan om hur det kommer sig att Frankrike gör en helt annan bedömning av säkerhetsläget i Afghanistan, och låter många fler stanna. Nyligen gick för övrigt Amnesty ut och krävde stopp för alla utvisningar dit. 

”Dom som stod kvar” är på samma gång ett gediget reportage och en förtvivlad partsinlaga. Det råder inga tvivel om vad journalisten Eriksson står för, och kanske hade boken vunnit på en mindre argumenterande stil? Tilltalet blir ibland också väl sammanfattande, och det finns passager då jag hellre hade hört de omtalade prata själva. Boken ska nog främst läsas som en hyllning till de ”hjältar” som stått kvar när annat fallit – i vissa fall med dramatiska konsekvenser för den egna tillvaron. 

Och visst finns det något besvärande med att fästa blicken på räddande svenska änglar snarare än ungdomarna själva, även om de också finns med. Men perspektivet blottlägger vad som faktiskt krävs för att upprätthålla ett värdigt liv, och hur omöjligt det är för privatpersoner att täta de revor i systemet som gör att människor går under. 

En rad akuta frågor framträder under läsningen – kring vilka liv som anses möjliga att sörja, vad det innebär att faktiskt se andras lidande och att spränga sig ur sin normalitet för någon annans skull. Och så det där som borde hålla varje makthavare vaken om natten: Vad får man egentligen göra med en människa? 

Läs mer:

Fler bokrecensioner.

Fler recensioner av Kristina Lindquist.