Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-18 18:25

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/bokrecensioner/bokrecension-malmo-i-ett-gatfullt-och-aterfortrollat-ljus/

Bokrecensioner

Bokrecension: Malmö i ett gåtfullt och återförtrollat ljus

Bild 1 av 2 Niklas är också verksam som kritiker. ”Turba” är hans tredje bok”.
Foto: Robbert Vera af Ek
Bild 2 av 2 Niklas Qvarnström: ”Turba”
Foto: Ellerströms förlag

Niklas Qvarnströms nya roman ”Turba” är en nittiotalsroman som vill återförtrolla Malmö. Rebecka Kärde tycker att han lyckas väl med det.

Niklas Qvarnströms nya bok ”Turba” är något av en nyckelroman. Det hävdar i alla fall en god vän till mig, som tror sig figurera i boken. Som bor på Smålands nation i Lund, och kommer med föraktfulla suckar när bekanta feltolkar William S Burroughs.

Och visst anar man andra litteratörer ur samma 60-talistgeneration bland den grupp unga vänner som Qvarnström skildrar. Här heter de saker som Robert, Peggy, Elizabeth och Matti. Platsen är Malmö, året 1993, men berättarperspektivet samtida. Författaren tittar på sina figurer från ett allvetande nu, vilket bokens undertitel, skriven i tidsenligt skrivmaskinstypsnitt på omslaget, ger vid handen: ”En nittiotalsroman från framtiden”.

Avståndet till den tid som skildras är förunderligt. I ”Turba” finns varken internet, rökförbud eller gentrifiering. Unga och fattiga kulturarbetare bor i stora paradvåningar mitt i Malmö, som de fixat genom att helt enkelt snacka med hyresvärden.

”Det var i en sorts fredad zon mellan ett förflutet och ett framtida de levde sina små och ouppmärksammade liv”, skriver Qvarnström. Att liven är små och ouppmärksammade tycks inte heller stressa dem. Det är som att Robert, Peggy och de andra saknar en yttre blick på sig själva. De är tillfreds med att ströplugga och läsa J-K Huysmans ”Mot strömmen” i badkaret, något jag själv, född 1991, finner mycket exotiskt. Tänk att de varken tränar eller går i terapi – och ändå inte verkar må piss!

Berättartekniskt är ”Turba” omisskännligt nittiotalig. Fokaliseringen är ryckig, scenbytena hastiga som i ”Trainspotting” eller ”Spung”. Precis som hos en författare som Enrique Vila-Matas, vars ”Kortfattad inledning till den bärbara litteraturen” fungerar som en spegelkälla för romanfigurerna, framstår litteraturen som en integrerad del av den levda verkligheten. Antirealismen förstärks slutligen av vissa övernaturliga inslag: märkliga ljusfenomen, osannolika sammanträffanden.

Men det fantastiska förblir sekundärt, och romanfigurerna undflyende. Kvar dröjer sig egentligen bara själva platsen. Qvarnströms huvudprojekt är att återförtrolla Malmö: att ge staden en egen, magisk, skälvande subjektivitet, som Sankt Petersburg hos Andrej Belyj eller Buenos Aires hos Ernesto Sabato. I hans Malmö kan vad som helst hända, ”även om det i nio fall av tio inte gör det”. 

Jag beskriver boken för min bästa vän, som hatar Malmö och nyss har flyttat därifrån. Hon säger att det låter som en vågad ambition, ”för i verklighetens Malmö kan ingenting hända över huvud taget.” 

Efter att ha läst ”Turba” är jag övertygad om att hon har fel. Malmö är en gåta. Och Qvarnström har ingen lust att lösa den: tvärtom vill han värna mysteriet, skydda det från samtidens tvångsmässiga diagnosiver. Det lyckas han väl med.