Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-24 10:11

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/bokrecensioner/bokrecension-naiviteten-i-nora-krugs-serieroman-skar-mot-krigets-fasor/

Bokrecensioner

Bokrecension: Naiviteten i Nora Krugs serieroman skär mot krigets fasor

Bild 1 av 2 Styrkan i ”Heimat” är Nora Krugs outtröttliga grävarbete i en historia som har sin egen tyngd.
Foto: Nina Subin
Bild 2 av 2

Rent idémässigt präglas Nora Krugs serieroman om Tyskland under andra världskriget av ett ganska platt tankegods kring synen på identitet, samhörighet och kollektiv skuld, skriver Kristina Lindquist.

Rätta artikel

I december 1944 kommer ett brev från fronten, om en saknad tysk soldat: ”Må vetskapen om att detta uppdrag var en del av kampen för detta HEIMATS frihet ge er styrka att bära smärtan.”

Om det var för sitt heimat som nazisterna bedrev krig och förintelse i Europa för drygt 70 år sedan – vilken relation är då möjlig att ha till den tyska hembygd som också doftar av mörkt bröd, galltvål och tyst skog? 

Detta är den stora frågan i den tysk-amerikanska tecknaren Nora Krugs grafiska roman ”Heimat”, där hon med både skam och längtan söker sanningen om sin familjs förehavanden under kriget. Som vandraren ovan dimmorna i Caspar David Friedrichs romantiska målning blickar författaren på omslaget ut över ett pastoralt landskap som ska föreställa den hembygd hon varken kan omfamna eller riktigt lämna. ”Det känns som om jag satt hos läkaren och bad att få bli testad för en sällsynt genetisk sjukdom”, skriver Krug om besöket i den amerikanska militärens arkiv – som om historiska brott fördes vidare genom blodsband. 

I stället för att bejaka den kollektiva skulden som erkännande bakåt och ett möjligt vaccin för framtiden – för oss alla – blir detaljer om den egna familjen här det enda relevanta. Och rent idémässigt för Krug faktiskt fram ett ganska platt tankegods kring synen på identitet, samhörighet och kollektiv skuld. Frågan ”Hur vet du vem du är, om du inte förstår var du kommer ifrån?” presenteras som evig och allmängiltig, när det i själva verket handlar om en kliché som utgår från en mycket specifik uppfattning om det mänskliga jaget, som en liten gren på ett stort träd med djupa rötter. 

Som all släktforskning präglas ”Heimat” delvis av en självupptagenhet som visserligen ger både färg och en naturlig inramning, men som också skapar en barnslig närsynthet som skär mot historiens fasor. Det finns helt enkelt ett lite naivt drag hos Krug som både tecknare och berättare, och det irriterar särskilt inledningsvis läsningen. 

Den klippboksestetik hon använder är däremot ytterligt välfunnen och blir också verkligt betydelsebärande i takt med att efterforskningarna tätnar. Den odiskutabla styrkan i ”Heimat” är nämligen Nora Krugs outtröttliga grävarbete i en historia som milt uttryckt har sin egen tyngd, alldeles oavsett författarens känslor. Krug nöjer sig inte med förklaringar, hur rimliga de än låter, utan går ständigt till läggen. När en släktings mjölkaffär ska ha blivit konfiskerad i juli 1939 för att ägaren vägrade ansluta sig sig till nazisterna, studerar Krug gamla telefonkataloger och ser hur butiken står kvar under samma namn långt in på fyrtiotalet. 

Så utgörs bokens kanske mest iskallt drabbande ögonblick av ett inskannat frågeformulär från januari 1946, där den tyska morfar som tigit genom decennierna slutligen talar till sitt vuxna barnbarn. ”Ja.” Han var medlem i nazistpartiet. Mannen som i mars 1933 röstade på Socialdemokraterna gick ett par månader senare med i NSDAP, och frågan om hur den förflyttningen egentligen gick till skär djupa sår in i vår egen tid. 

Längre fram kommer en fråga om hur morfar inför myndigheterna klassificerar sig själv och sin roll under kriget, med fem alternativ: Huvudansvarig, belastad, mindre belastad, medlöpare, friad. Svaret står där med blått bläck, nedskrivet med morfars prydliga handstil – det här är den bästa etikett han kan hoppas på i det efterkrigsland som nu ska byggas: ”Mitläufer”.