”Är det sant! Så du vill också bli skådespelare!” Det är något visst att bli avklädd av en tolvåring när man själv närmar sig trettio – särskilt när man tagit jobb på en barnteater för att åtminstone geografiskt få befinna sig nära scenen. I sina bästa stunder har Emma Holm, i fjol nominerad till Katapultpriset för debuten ”Skäl”, också ett närmast perfekt gehör för den sortens beska nederlag, och i hennes nya novellsamling ”Konsekvenser” återkommer de gång på gång. 

I ett tjugotal påfallande korta berättelser skildrar Holm de tysta rum som uppstår efter en död pappa, utflugna barn och gamla förälskelser – och som bor i de framtidens hägringar som kanske aldrig kommer att materialiseras. Mycket av berättandet i ”Konsekvenser” är rentav förlagt till det som kan ske i nästa ögonblick, efter texten. Ibland är detta grepp andlöst effektfullt, i andra fall känns det bara som ofärdiga livsutsnitt utan riktning.

I sommarens debatt om så kallad tillståndslitteratur ansågs en möjlig förklaring till att särskilt unga författare sägs välja bort klassisk handling i sitt skrivande vara en uppfattning om att språk och intrig står i konflikt med varandra (GP 7/7). 

Expressens Amanda Svensson tolkade trenden som en motståndshandling mot storytelling-samhället (18/7) medan Isabelle Ståhl menade att de stora berättelserna inte speglar den flyktiga verklighet som tillhör samtidens unga: ”Tillfälliga vikariat, relationer och boenden har gett min generation en fragmentarisk erfarenhet av livet och jag ville skriva en bok som gjorde rättvisa åt den erfarenheten” (Sydsvenskan 28/7). 

Allt detta kan mycket väl vara sant, men låt mig komplettera med ett aningen mer krasst förslag: Att det finns ett element av lättja hos både författare och förlag. Varför ge sig in i det mödosamma hantverk som kallas dramaturgi om man bara kan strunta i det, och kalla det ett medvetet estetiskt val?

I fallet med Emma Holms ”Konsekvenser” händer det helt enkelt lite för ofta att en slående upptakt blir liggande ensam framför läsarens fötter, som ett ”försummat spädbarn” – för att använda en av de eleganta och träffande liknelser som förekommer i boken. Språket i den här novellsamlingen är nämligen många gånger både utsökt och exakt, men det räcker inte alltid för att skapa bärande litteratur. Kanske är problemet det knappa formatet, där färre och mer fördjupade texter hade skapat rymd för de tillstånd författaren vill skriva fram.

Det intressanta är att bokens starkaste berättelser är de som faktiskt har tydliga vändpunkter och en handling som drivs målmedvetet framåt. Det gäller till exempel ”På andra sidan vattnet”, som plötsligt lånar skräckgenrens klädedräkt. Eller titelnovellen ”Konsekvenser”, där Holm med stor formkänsla skriver fram en lika oroande som lockande berättelse med episka kvaliteter. Med inget mindre än den klassiska dramaturgins verktyg i textens tjänst försätter hon åtminstone den här läsaren i ett tillstånd som är svårt att lämna.

Läs fler bokrecensioner och andra texter av Kristina Lindquist