Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-25 23:33

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/bokrecensioner/bokrecension-pia-mariana-raattamaa-visen-vindlar-sig-fram-genom-norrbotten/

Bokrecensioner

Bokrecension: Pia Mariana Raattamaa Visén vindlar sig fram genom Norrbotten

Bild 1 av 2 Pia Mariana Raattamaa Visén.
Foto: Sofia Runarsdotter
Bild 2 av 2 ”Där rinner en älv genom Saivomuotka by” av Pia Mariana Raattamaa Visén.
Foto: Albert Bonniers förlag

”Där rinner en älv genom Saivomuotka by” är något mer än bara en sammanfattning av välbekanta svenska romanteman, skriver DN:s Jonas Thente.

Rätta artikel

Om du vill ge din roman en tydlig ryggrad, låt ett vattendrag rinna genom den. I internationell litteratur är det vanligen floder, men vi har inga floder i Sverige. Älvar däremot. Pia Mariana Raattamaa Viséns släktkrönika utspelar sig i en by på den svenska sidan av Muonioälven. Älven är riksgräns sedan freden i Fredrikshamn 1809. På andra sidan ligger Finland.

Raattamaa heter släkten i det pörte där krönikan tar vid, 1895. Författaren är med allra största sannolikhet en långt senare konsekvens av de två personer som i romanen närmar sig pörtet.

Bokrecension: Nina Wähä skriver vansinnigt roligt om helvetesmörker 

Det är Israel, som kommer söderifrån, till fots, från militärtjänstgöringen i Luleå. Och det är Maija som samtidigt föds i ett annat pörte, norrut. Maija är som älven i den här romanen: hon är den genomgående kraften, i alla fall fram till 1980. Runt omkring henne växer släkten, sprider ut sig, umbärs men spirar. Raattamaa Viséns roman påminner mig om en inte ovanlig komposition som gör sig bäst i kortare och mer omedelbart överskådliga konstarter, där ett samhälles utveckling snabbspolas i ord eller bild. Som i Dire Straits vackra försök att göra en Dylan/Springsteenlåt – ”Telegraph road” – eller serieskaparen Robert Crumbs korta svit där ett landskap bild för bild under fyra sekel utvecklas från orörd natur till modern småstad.

Pörtet i Saivomuotka byggdes av Israels farfar Johan, som är med alldeles i romanens början. Han är mest känd under namnet Juhani och ledde laestadianerna efter grundarens död.

Men romanen vindlar sig fram genom släktledet. Pia Mariana Raattamaa Visén får nog med det allra mesta som hör till Norrbottenskildringens fundamenta. Svälten. Svenska lärarinnor som slår barnen på fingrarna med linjal när de pratar finska. Frenologin. Hjortronmyrarna, islossningen och timmerflottandet. Religiositeten, orättvisorna och det fackliga arbetet. Skogsstrejkerna och gruvstrejken.

Bokrecension: Laurent Binets thrillersatir är rafflande, smart och rolig

Romanens kronologiska driv bekämpas av gestalternas motstånd. Man får känslan av att de här figurerna dras vilt protesterande in i moderniteten och knappt hinner vänja sig vid den innan den börjar avvecklas igen. Det är dessa två motstridiga rörelser som gör att romanen blir något mer än bara en sammanfattning av välbekanta teman. Rörelserna, och tystnaden som skrider fram över myren och längs älvstranden.

I dag, läser jag i statistiken, har den småort som bland andra Raattamaas byggde upp, avvecklats och är inte längre småort. I Saivomuotka bodde 37 personer år 1890, fem år innan romanen tar fart. År 2010 var invånarantalet 57.