Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-23 18:03

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/bokrecensioner/bokrecension-poetiskt-uppror-med-skarpa-konturer/

Bokrecensioner

Bokrecension: Poetiskt uppror med skarpa konturer

Foto: Sapeur förlag

Mattias Jeschko-Edberg nya diktsamling ”Till Athena” bär på en punkigt pompös upproriskhet, skriver Rebecka Kärde. 

Det är lustigt med regionala skillnader i svensk poesi. Jag får hem Mattias Jeschko-Edbergs sjätte bok, diktsamlingen ”Till Athena”, slår på måfå upp en sida och ser direkt: det här är skånskt.

Hur kan det komma sig? En förklaring är den självklara närheten till kontinenten. Dikterna rör sig i Köpenhamn och Berlin, och så förstås i just Skåne, i Glumslöv, Landskrona, Ängelholm. Dessutom är det tätbefolkad poesi, renons på nordisk enslighet. Människor lever tätt intill, klampar runt och tränger sig på, så pass att även de döda ”omfamnar varandra”.

Framför allt beror nog associationen på att Jeschko-Edbergs idiom ligger så nära vissa andra lokala författares. ”Till Athena” präglas av politiskt patos, antiborgerlig bildningstörst och ett slags punkigt pompös upproriskhet som för tankarna till Malmöligan. Särskilt ekar det av Kristian Lundberg, med vilken Jeschko-Edberg delar ilskan över välfärdssamhällets svek och viljan att ge röst åt de tystade klasserna. 

Boken ges ut i ovanligt snygg formgivning av Sapeur förlag, som författaren själv är med och driver. De trettiosex numrerade dikterna består i regel av strofer om fyra rytmiska rader som ofta kliver över till nästa stanza. Texten hamras fram i korta meningar, mellan vilka smärtan och tystnaden – markerad av återkommande avbrott: […] – blinkar till.

Världen som skrivs fram är en karg sådan, befolkad av ordningsvakter, hemlösa och ”en genomträngande lukt av piss”. En vanlig scen är morgontrafiken, där diktjaget är en i mängden av gryningspendlare på väg till ett underbetalt och undervärderat lönearbete. 

Men poesin utgör ett motstånd mot exploateringen. Och att närma sig den med tillbörlig uppmärksamhet är att ana en icke-reifierad sanning: ”att läsa orden i rätt takt, låta fingret löpa längs med rytmen / vi måste ha ett vördnadsfullt tålamod, samma försiktiga och bestämda sätt / som när vi läser Wittgensteins filosofi”.

Den som följer denna uppmaning i mötet med ”Till Athena” blir belönad. Här finns en säkerhet i uttrycket som skärper konturerna kring det poetiska landskapet, och som får läsaren att tro på – nej, själv erfara – diktens verklighet.

Tyvärr finns här också en hel del semiotiskt krusidull. Redan i andra raden dyker Auschwitz upp, bara så där; något senare också malplacerade vittnesmål från Förintelseöverlevare. Kanske är det tänkt att ge en europeisk utblick, eller att återknyta till den släkthistoria som bara antyds. Men det är svårt att inte läsa det som effektsökeri utan textintern relevans. I stället för att låna tyngd i det gamla vanliga referensbiblioteket, borde ”Till Athena” förlita sig mer på sin egen.