Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-19 05:59

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/bokrecensioner/bokrecension-rik-biografi-om-fanny-mendelssohn/

Bokrecensioner

Bokrecension: Rik biografi om Fanny Mendelssohn

Bild 1 av 2 Fanny Mendelssohn (1805-1847) fick aldrig ta plats i det offentliga musiklivet i Berlin men hon gav privata konserter.
Foto: Asar Studios/Alamy
Bild 2 av 2
Foto: Leopard Förlag

Fanny Mendelssohn var ett musikaliskt underbarn men hennes talang fick stanna i hemmet. Länge levde hon i symbios med sin berömde bror Felix. I Ellinor Skagegårds levande biografi får Fannys liv och skapande äntligen ta plats. 

Sakta men säkert erövrar den klassiska musikens systrar, fruar och suffragetter allt större spelytor. Under våren har dirigenten Cathrine Winnes hjälpt till att fylla det musikhistoriska glappet i SVT:s suveräna satsning ”She composes like a man” och i augusti klingar enbart tongivande kvinnor under Allhelgonakyrkans årliga kammarmusikfestival. Numera kan Schumann, Mahler och Mendelssohn lika gärna syfta på Clara, Alma och Fanny som på Robert, Gustav och Felix. 

Om den sistnämndes länge förbisedda storasyster handlar kulturjournalisten och musikern Ellinor Skagegårds gedigna biografi ”För dig ska musiken bara vara ett smycke”. Titeln är både poetisk och talande för ett 1800-tal då komponerande kvinnor hade konventionerna emot sig. ”Musiken kommer kanske att bli hans yrke, medan det för dig bara kan och får vara en prydnad”, skriver pappa Abraham till sin dotter. Men även andra faktorer – religion och klass – spelar in när den talangfulla Fanny hamnar i skuggan av sin bror. 

De två äldsta syskonen Mendelssohn är båda musikaliska underbarn med ”fingrar för att spela Bach-fugor”, som mamma Lea säger om sin nyfödda dotter. Farfar var den inflytelserike filosofen Moses Mendelssohn, men den judiska familjen konverterar till kristendomen. Kanske är det, som Skagegård rimligt resonerar, behovet av att passa in som gör att Fanny inte kan tillåtas tänja på gränserna ytterligare och ta plats i det offentliga musiklivet på samma sätt som den samtida Clara Schumann lyckades göra som pianist.

I skarven mellan upplysningstid och romantik är det samtidigt självklart att välbärgade kvinnor ska utbildas i exempelvis språk och musik, sådant som ökar deras värde på äktenskapsmarknaden. Därför drillas Fanny och Felix länge sida vid sida. Genom musiken lever de sedan livet igenom i en märklig symbios. Syskonrelationen är inte alltid harmonisk – Fanny söker länge förgäves broderns välsignelse för att publicera sina verk – men när hon dör av en stroke vid 41 års ålder dröjer det knappt ett halvår innan Felix ligger i graven bredvid. 

Ellinor Skagegård Foto: Leopard förlag

Fram ur Skagegårds bok träder en levande bild av inte bara Fanny, utan av hela familjen Mendelssohn inklusive maken, konstnären Wilhelm Hensel, och sonen Sebastian Ludwig Felix (döpt efter favoritkompositörerna) samt dåtidens tyska kulturliv med Goethe i främsta ledet. Författaren påpekar att detta är hennes personliga tolkning av liv och verk. Men även om Skagegård tar sig vissa litterära friheter är tonen saklig och resonemangen väl underbyggda med källhänvisningar till såväl brev och dagböcker som relevant forskning. 

Dessutom har hon ett öga för målande detaljer. Sådant som gör läsningen både spännande och intressant. Kapitlen har fått kärnfulla och träffande rubriker, som ”Felix i stora världen, Fanny i den lilla”. Medan lillebror reser runt och hämtar inspiration i Europa får Fanny nöja sig med att anordna privata konserter hemma i Berlin. De populära söndagssalongerna blir hennes arena och där framförs bland annat hennes enda orkesterverk, ”Ouvertyr i C-dur”. 

Skagegård hjälper oss att förstå storheten i att Fanny som kvinna, i Beethovens efterföljd, gav sig in på att komponera något så manligt kodat som en pianosonat – den 2009 återupptäckta ”Påsksonaten”. Samt att reflektera över de båda syskonens musikaliska inverkan på varandra och den mendelssohnska stilen. Framställningen är både balanserad och inkännande, mer intresserad av att förstå än av att svartmåla Felix som vid ett tillfälle låter publicera några av Fannys sånger i sitt eget namn. 

Stort utrymme får även den historiska kontexten. Genom Wagners essä ”Judendomen i musiken” kommer antisemitismen småningom att slå hårt mot Felix eftermäle: musiken stämplas som ytlig och städas senare bort av nazisterna. Fanny hade både samma och andra odds emot sig, men var på sätt och vis befriad från den prestationspress som stressade brodern – en av sin tids stora kompositörer, inte minst av kyrkomusik. 

Kanske är det därför hon som tonsättare vågade ta ut svängarna lite mer i många av de verk som till slut är på väg att få sin rättmätiga plats i rampljuset.