Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-24 04:11

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/bokrecensioner/bokrecension-sma-eldar-overallt-ar-skicklig-men-for-valpolerad/

Bokrecensioner

Bokrecension: ”Små eldar överallt” är skicklig – men för välpolerad

Bild 1 av 2 Celeste Ng.
Foto: Kevin Day
Bild 2 av 2 Celeste Ngs ”Små eldar överallt”.
Foto: Albert Bonniers förlag.

Det kanske inte är så enkelt, det där med familjeliv? DN:s Lotta Olsson läser en uppslukande, men i slutändan alltför tillrättalagd, roman av Celeste Ng.

Rätta artikel

Vad är en familj? Idealet i småstaden Shaker Heights är de lyckliga Richardsons, där föräldrarna har viktiga arbeten, alla är begåvade och (åtminstone de äldsta) barnen är självsäkra, vackra och framgångsrika.

Till deras välmöblerade, genomtänkta hem kommer den storögda tonårsflickan Pearl, som dittills levt ett kringflackande liv med sin mamma, som är fotograf och söker upp sina motiv över hela USA. Pearl och hennes mamma har bestämt sig för att slå sig till ro nu, hyr en lägenhet av Richardsons och inreder med loppisfynd. Klasskillnaderna är påtagliga, särskilt när Pearls mamma blir hemhjälp hos Richardsons.

Bokrecension: ”Pow wow” är väl angelägen om att vara angelägen 

Celeste Ng utgår från ungdomarnas känslor och flätar sinnrikt in abortfrågor, kärlek och lojalitet vartefter, avslöjar tidigare trauman, konstruerar en och annan komplikation, doserar svårigheter i exakt uppmätta portioner och ställer viktiga problem under debatt. Det kanske inte är så enkelt, det där med familjeliv? Det kanske inte går att välja helt rätt i alla lägen?

Intrigen eskalerar när pappa Richardson, advokat, blir indragen i en salomonisk rättegång mellan fosterföräldrar som har gett sin Mirabelle allt, och en biologisk mamma som vill ha tillbaka sin May Ling trots att hon bara har moderskärleken att erbjuda. Vem har rätt till barn?

Det är en bra roman. Den är till och med uppslukande, och den bräkande idyllen hos Richardsons får som tur är en välbehövlig dissonans genom att ett av barnen vägrar acceptera den.

Bokrecension: Siri Hustvedts våndor gör inte alltid intryck på läsaren 

Men ibland är amerikanska romaner lite för välpolerade: allt stämmer, allt är tillrättalagt. Till slut gäspar man. Det är som att se en välgjord amerikansk film. Man blir engagerad, man kanske till och med gråter en skvätt, men när tårarna har torkat är alla konflikter lösta och filmen bortglömd. Så är det tyvärr även med ”Små eldar överallt”.

Förutom just med den av bokens gestalter som till slut ger sig av i raseri. Tomrummet som uppstår är det mest fantasieggande i hela boken.