Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-26 16:26

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/bokrecensioner/bokrecension-traditionellt-collegeliv-i-ungdomsboksdebut/

Bokrecensioner

Bokrecension: Traditionellt collegeliv i ungdomsboksdebut

Anna Hörnell och hennes bok ”I Kalifornien skälver jorden”. Foto: Carl-Olof Zimmerman och Vox

Berättarjaget Melin i Anna Hörnells debutroman ”I Kalifornien skälver jorden” vill ”brinna, brinna, brinna”. 

Rätta artikel

Hon läser Jack Kerouacs ”På drift” (1957) och längtar efter erfarenheter som ”har det där omedelbart nostalgiska skimret över sig”, värda att skriva en bok om. Som så många andra packar hon väskorna och drar till USA. 

Den som förväntar sig en resa i Kerouacs fotspår blir emellertid besviken. ”I Kalifornien skälver jorden” är en collegeroman som utspelar sig i en småstad. Hörnell beskriver initierat det amerikanska collegelivet med allt vad det innebär av öl i röda plastmuggar, tequila shots, marijuana, spyor och hångel. Hon skriver in sig i en tradition av dekadenta, soldränkta ungdomsskildringar där Bret Easton Ellis ”Noll att förlora” (1985) alltid är värst (och bäst).

Självklart kommer allt gå åt helvete. I korta kapitel med poetiska rubriker dras Melin och hennes vänner allt närmare något slags undergång. Kommer någon att bli våldtagen som i Maria Padians ungdomsroman ”Wrecked” (2016)? Ska de råna en restaurang som tjejerna i Harmony Korines film ”Spring Breakers” (2012)? Spänningen byggs upp, men inte förrän i slutet av romanen händer det som inte får hända.

Hörnell är skicklig, framför allt på att driva berättelsen framåt och skriva dialog som känns äkta. Men många avsnitt är för långa och vissa detaljer stämmer inte, till exempel ger inte drogen MDMA knappnålssmå pupiller. 

I synnerhet hade Hörnell vunnit på att byta tempus. Som berättarröst är hon smart, texten är fylld av snygga kommenterande meningar, men dessvärre även efterklok. Ibland ser hon till och med ner på sitt 19-åriga jag, vilket skapar en onödig distans. ”På drift” är förvisso skriven i imperfekt men det finns en anledning till att Ellis, Padians och Korines collegeskildringar är berättade i presens. Känslan av undergång blir mycket läskigare när berättaren själv inte vet hur det ska gå. 

Nostalgi är en farlig ingrediens i skildringar av ungdomars vanvett.