Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-16 05:00

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/bokrecensioner/bokrecension-vass-och-vaghalsig-debut-av-anna-brynhildsen/

Bokrecensioner

Bokrecension: Vass och våghalsig debut av Anna Brynhildsen

Bild 1 av 2 Anna Brynhildsen (född 1992) gör en lovande debut med romanen ”Alla vill ju hem”.
Foto: Emil Malmborg
Bild 2 av 2

Anna Brynhildsen debuterar med ”Alla vill ju hem”. Maria Schottenius läser en underhållande roman som är pratig på gott och ont. 

Allt har ett slut, även studentlivet i Lund. Och det uppstår, som hos Rebecka i den fräckt uppskruvade romanen ”Alla vill hem”, ett glapp när den egentliga studietiden är över, när pojkvännen man delar studentlägenhet med gjort slut, innan man riktigt vet vad man vill arbeta med och innan livet tagit tag i en på allvar. 

Rebecka vikarierar som biologilärare och har skrivit in sig på en kurs, vilken som helst, för att kunna stanna i studentlägenheten på Delphi eftersom man måste var student för att bo där. Det råkade bli en kurs i jiddisch. De är bara två deltagare på kursen, hon och Elinor. De unga kvinnorna får en intensiv kontakt och läraren Rickard Møller utses av Rebecka, i brist på alternativ, till tänkbar efterträdare till pojkvännen Jacob. I Elinors kraftfält bleknar de gamla kompisarna för henne och en resa till Israel hägrar.  Rebecka tänker sig ett utforskande av det judiska, som hon själv är en del av. 

Romanen, som i sitt tilltal riktas till Rebeckas svårälskade och distanserade mor, håller igång tre relationsstråk, som delvis tvinnas ihop. 

Elinor-spåret, som på många sätt är gäckande och undflyende. Elinor försvinner en tid och Rebecka känner sig övergiven. Hon apostroferar till Jesu ord på korset: ”Eli, Eli, lema sabachtani?” (”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”) Israelresan får Rebecka företa ensam. 

Jacob-spåret rekapitulerar den gamla relationen med den judiska pojkvännen och hans familj, men det hela är nu upplöst i fragment av slocknande vänskap. Runt Jacob finns också hans bror Aaron och Karolina, Rebeckas barndomsvän, som frenetiskt räknar allt, framför allt kalorier. 

Och så finns det ett tredje, Johanna-spåret, som skapar det verkliga drivet i den här romanen. Johanna är en högprofilerad gymnasieelev som vill bli läkare. Men hon har ingen fallenhet för biologi, vilket visar sig i det betyg som Rebecka vill ge henne. Problemet är att just det betyget i så fall drar ner snittet så att hon inte kan komma in på sin utbildning. Det här skapar stor dramatik och formar en historia i historien som för min del gärna hade fått ta mer plats, gärna på bekostnad av Elinor & co. 

Efter ett uppslitande samtal med Johanna får Rebecka ett mejl från en Maria med en landstingsadress där ämnesrubriken är ”Johannas betygsläge i Biologi 1”. Rebecka tänker mycket riktigt att ”ingenting gott kan komma ur ett mejl med en sådan rubrik”.  Det är Johannas mamma som vill ha kontakt med dotterns lärare och mamman gillrar en fälla, som Rebecka är alldeles för karaktärssvag för att inte kliva rakt i. Här håller författaren läsaren hårt i nosringen. 

Anna Brynhildsen är född 1992, har gått på Lunds universitets författarskola och beskriver kända jaktmarker för alla som har traskat runt i den mörka grönskan kring Universitetsbiblioteket och de röda tegelbyggnaderna där omkring.

Även om en redaktör borde kortat i romanen, studsar texten fram rolig och underhållande. Pratig på gott och ont. Anna Brynhildsen tar fräna och intelligenta grepp när hon skildrar relationer, hon är vass och våghalsig i sin stil. Vi är med uppåt i fyllor och neråt i bakfyllor, ångest och ruelse. Plågas i pinsamheter av olika slag. 

Jag tror verkligen på denna unga författare, även om hon i framtiden måste rensa i infallen och täta sin text. Det blir lätt yvigt, men lättheten, snabbheten och humorn bär henne långt.