Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-22 01:09

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/bokrecensioner/bra-pekbocker-for-barn-ger-nagot-utover-vardagen/

Bokrecensioner

Bra pekböcker för barn ger något utöver vardagen

En enkel story växer till en bebisdeckare i ”Bruno åker pulka” av Anna Ribbing och Cecilia Heikkilä. Illustration: Cecilia Heikkilä

Visst finns det guldkorn bland pekböckerna, som böckerna om Bebbe eller ”Bruno åker pulka”. Men vem i hela världen tror att småbarn tycker att det är roligt med Jane Austens ”Stolthet och fördom” som räknebok?

Pia Huss
Rätta artikel

Knubbiga och dekorerade med figurer i glada färger påminner de om konfektpaket. Vilket de ju faktiskt är, pekböcker för små barn skiljer sig inte mycket från lördagsgodis, till och med indelningen i präktigt och extravagant är ungefär densamma. Ni vet, de förståndiga påsarna fyllda med fruktstänger och russin i konkurrens med de mer lättsinniga ymnighetshornen av sega råttor. Och så förstås vuxengodiset, det dyra som innehåller chokladbitar med en kakaohalt om 99 procent, mer statusmarkör än sann godisnjutning.

Bild 1 av 2
Illustration: Alison Oliver
Bild 2 av 2
Illustration: Alison Oliver

På samma vis fördelar sig det senaste årets pekböcker. Också här går skalan från sockersöt oförarglighet, över präktig pedagogik och så, lite von oben, den peklektyr som nog inte direkt attraherar barn – läs 99 % kakao – men ändå triggar den vuxne. Typ ”men kolla, här finns ju en pekbok om den där coola graffitikonstnären jag spanade in i Berlin härförleden…”

Just nu har till exempel Bonnier Carlsen under titeln ”a BabyLit book” sett till att köpa in och översätta ”Stolthet & fördom”, Jane Austens världsberömda roman förkrympt till räknesaga. Allt på nio kartonguppslag, kallat ”en pekbok om siffror av Jennifer Adams”. Jag tar mig för pannan – som om sexmånaders människor skulle få det minsta intresse för siffran 3 bara för att den illustreras av husen Longbourn, Netherfield och Pemberley. Nästan ännu värre står det till med ”Frankenstein – en pekbok om kroppen” där Jennifer Adams försöker sig på någon slags ironisk twist av grundhistorien och vill lära ut kroppsdelar medelst tecknade robotbilder. Varför?

Bild 1 av 3 Ska man lägga klossar i pottan, undrar Bebbe i ”Bebbe och pottan”.
Illustration: Mervi Lindman
Bild 2 av 3
Illustration: Mervi Lindman
Bild 3 av 3
Illustration: Gunilla Wolde

Den frågan behöver jag alls inte ställa när det gäller Bonnier Carlsens ”Ramsa med Bebbe” och ”Bebbe och pottan” som de färskaste i raden av Mervi Lindmans smååringsböcker heter. Ständigt denne småknäppe Bebbe med drag av huvudfoting. Bebbe fattar i stort sett ingenting, men lär sig under bläddringens gång. Till exempel då att pottan i första hand inte är en förvaringsplats för legoklossar. Det didaktiska greppet är knappast nytt, men kombinerat med humor och varm galenskap blir det kul.

Och så är det där med att, som Astrid Lindgrens Tjorven säger, hitta ”den rätta knycken”. Just i år då Natur & Kultur, som en hyllning till den 2015 bortgångna barnboksmakaren Gunilla Wolde, ger ut nybearbetningar av Totte och Emma-berättelser, synliggörs hur även smååringsberättelsernas tonfall förskjutits över tid. Tottes och Emmas vardagsäventyr var innovativa på 1970-talet, men känns numera rätt oförargliga.

Bild 1 av 3 Nyutkomna ”Bibbi på promenad” av Ingrid Olsson och Charlotte Ramel är ett anarkistiskt utsnitt ur smååringslivet.
Illustration: Charlotte Ramel
Bild 2 av 3
Illustration: Charlotte Ramel
Bild 3 av 3
Illustration: Charlotte Ramel

Då är det betydligt mer ”knyck” i de teman flera av dagens nya pekboksförfattare laddar sina historier med. Som Ingrid Olssons och Charlotte Ramels berättelser (Lilla Piratförlaget) om kaxiga Bibbi. Hon som inte i något avseende låter sig slätkammas utan kör precis det där racet som vareviga tvåårsunge gjort. Går all in i den ”småbarnsgirighet” som blossar upp just i upptäckten av att ”allt mitt är mitt men allt ditt är förstås också mitt”. En jobbig period, men en del av människoblivandet. I ”Bibbi äter smörgås” pågår en ostsmörgåsduell mellan hunden Lasse och Bibbi. Nyss kom också ett nytt anarkistiskt utsnitt ur smååringslivet, ”Bibbi på promenad”. 

Intuitivt humoristiska är också Emelie Andréns och Lisa Moronis Nisse och Nora-böcker. Om kissnödighetens förtvivlade igenkänning handlar ”Nisse & Nora får bråttom” (Alfabeta).

Illustration: Cecilia Heikkilä

Som sagt, det handlar om den där knycken, att förmå lägga något till det helt vardagliga. Som när Anna Ribbing och Cecilia Heikkilä berättar om ”Bruno åker pulka” (Rabén & Sjögren) på ett sätt som får hela den enkla storyn att växa till bebisdeckare då Bruno spanar efter ”försvunna” spår i snön.

Ibland luftas idéer om att småbarnskultur är något som mest ska klappas på huvudet. Att verkshöjden inom pekboksutgivningen inte är mycket att orda om – för vem bryr sig? Trams! Väldigt många, som de 115.000 barn som föds varje år, liksom deras pekboksförmedlare i egenskap av föräldrar, släktingar, förskollärare… en hel hop, bryr sig eftersom det givetvis är det allra bästa, mest berörande, viktigaste barn ska presenteras vid sitt första kulturmöte.

Och guldkornen finns – men också bottennappen. Det är svårt att förstå varför Rabén & Sjögren finner det meningsfullt att ge ut titlar som ”Rulla brandkåren” eller ”Rulla staden” av Carl Johanson. Varför ska någon lägga pengar på detta när det dagligen dråsar in gratiskataloger i brevlådan där det vimlar av illustrationer utan samband. Eller varför så kompetenta barnboksmakare som Eva Susso och Erika Jacobson nöjer sig med att lämna ifrån sig en knastertorr pekhistoria som ”Jonna träffar djuren” (Lilla Piratförlaget)? 

Illustration: Olof Landström

Samma Lilla Piratförlag återutger samtidigt en liten pekboksskatt i form av Lena och Olof Landströms ”Pom och Pim”. En goding som utkom 2012, men nu fått tjockformat, och handlar om hur tur och otur kan växla när barnet Pom går på promenad med dockan Pim. Snubbla och slå näsan i backen – vilken otur! Råka hitta en peng just där – vilken tur! Allt gestaltat med ett obetalbart bildspråk.

En smååringsnjutning för alla tider är förstås också den numera klassiska, och ständigt nyutgivna, ”Knacka på” av Anna Clara Tidholm (Alfabeta). Genialitet i kartong.

Illustration: Anna-Clara Tidholm

Läs mer om barnböcker