Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-13 10:45

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/bokrecensioner/nar-vanskapens-ideal-krockar-med-verklighetens-svek/

Bokrecensioner

När vänskapens ideal krockar med verklighetens svek

Radioproducenten Lise Indahl debuterade som barnboksförfattare 2008 med ”Den osynliga”. Foto: Magnus Liam Karlsson

I den nybildade klubben ska vännerna göra goda gärningar, men anklagelser och svek leder till oväntade komplikationer. ”Hedens helgon” är befriande fri från moralism.

Det vandrar en rad osäkra flickor och kvinnor genom mellanålders- och unglitteraturen. Ibland mobbade, ofta i stor vantrivsel med sig själva, i skakiga relationer med föräldrar, högst ovilliga att infoga sig i rådande rosatonade tjejideal. De gestaltas väl av författare som Cilla Jackert, Per Nilsson, Sara Kadefors, Cilla Naumann och många fler men det finns också en risk för en viss förutsägbarhet. Fast varje öde är unikt. 

Lise Indahl tillhör dem som lyckas tillföra något alldeles eget. ”Hedens helgon” är en komplex mellanåldersroman med en rad underströmmar, även om Nina Leinos omslag sänder signaler som mer associerar till Enid Blytons mer lättköpta långserier. Fyra kaxiga barn i bredd: här har du oss, gänget med stort G. Och visst växer det fram en vänskap och solidaritet mellan de så olika personerna, men det här är knappast en bok på temat ”en för alla, alla för en”. Tvärtom, här kretsar solitärer av mer eller mindre sympatiskt slag. 

Huvudpersonen Josefine lever med sin ensamstående norska mamma som, enligt Jossan, talar så konstigt: ”Ikke slå i døra! Ae trur ae blir gal!” Hon har också mycket svårt för starka ljud, som höga kompisskratt, så Jossan tar ytterst sällan hem kompisar.

Illustration: Rabén & Sjögren

Desto bättre känner Jossan sig i sällskap med Julias familj, de som öppnar famnen och middagssamvaron för henne. Julia och Josefine hänger jämt, fast när livet för Jossan riktigt trasslar till sig känner hon sig fel, falsk och ensammast i världen. Josefine ställs inför ett riktigt svårt dilemma kring påhittade anklagelser och svek. Detta är en av berättelsens många frågor som också implicerar en ny oförmodad vänskap med skolans plågoande Goran. Liksom funderingar kring hur verkligt mod ska och kan definieras. Ett annat predikament är hur barnens nybildade klubb Hedens helgon ska kunna förena goda gärningar med att de själva tummar på sanningen? 

Lise Indahls berättelse lyfter många frågor, men är helt befriad från tvärsäkra svar och nymoralism. Det är svårt att vara människa, och ibland är det kanske bäst att inte berätta allt, varken i en litterär text eller i samvaron med andra. Och, märkligt nog, vissa lögner kan någon gång bli en språngbräda mot sanningen.

”Hedens helgon” är knappt 300 sidor lättillgänglig praktisk filosofi, en medmänsklig skildring med helgonglorian på sned.

Läs mer av Pia Huss 

Läs mer om barnböcker 

Läs fler av DN:s bokrecensioner