Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-19 09:48

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/breaking-surface-basta-svenska-spanningsfilmen-pa-lange/

Filmrecensioner

”Breaking surface” bästa svenska spänningsfilmen på länge

Moa Gammel Ginsburg i ”Breaking surface”.
Moa Gammel Ginsburg i ”Breaking surface”. Foto: Nordisk film

”Breaking surface” har sina brister och naturliga begränsningar. Men det är ändå den bästa svenska spänningsfilmen på länge, tycker Helena Lindblad.

Läget är spänt när två vuxna halvsystrar ger sig ut i den smällkalla norska vildmarken för sitt traditionella juldyk (!) Den äldsta, Ida (Moa Gammel Ginsburg), har med sig mycket privat oro i bagaget. Den yngre, Tuva (Madeleine Martin), har en traumatisk jobbrelaterad olycka i kroppen.

Intresset för avancerad grottdykning vintertid har de ärvt av sin mamma som är med en bit på vägen, hon som uppenbarligen gärna favoriserar sin yngsta och spelar ut systrarna mot varandra. 

Om inte Daniel Fridell redan hade snott titeln ”Under ytan” för tjugo år sedan, hade den varit perfekt här. ”Breaking surface” (det är lite fånigt med en engelsk titel på en svensk film, men okej eftersom den här gör mycket annat rätt) förhåller sig hela tiden till dikotomin yta och djup. Såväl bildligt som bokstavligt. I bakgrundshistorien finns antydningar om att systrarna tidigare ofta försökt nå varandra och fördjupa sin relation nere i havets mörker, utan att lyckas.

Jag känner mig lyckligt bönhörd, som länge önskat att nordic noir-musklerna från tv-serievärlden skulle kunna användas till modern och bra actionfilm - en sorgligt underrepresenterad genre i Sverige.

Madeleine Martin och Moa Gammel Ginsburg i ”Breaking surface”.
Madeleine Martin och Moa Gammel Ginsburg i ”Breaking surface”. Foto: Nordisk film

Även om det står skrivet i eldskrift – redan i inledningen – att just den här dykutflykten kommer att gå extra mycket åt helvete, är ”Breaking surface” med sina ovanliga miljöer gastkramande spännande nästan hela tiden. Ett övertygande exempel på genren solitära överlevnadsdramer, tänk till exempel ”127 timmar” där James Francos rollfigur satt fast med armen i ett berg och var tvungen att amputera sig själv. På senare har det blivit vanligare med kvinnliga hjältinnor, som i seglingsdramat ”Adrift” eller framför allt den hajrelaterade nagelbitaren ”The shallows” med Blake Lively.

Ibland är det så intensivt att man bara vill pausa filmen och börja googla dykarsjukesymptom för att lugna sitt rusande hjärta.

Visuellt är filmen nästan lika imponerande över som under ytan. Det Instagramvänliga Lofoten är en betydande inspelningsplats, och filmen gör det mesta av de mäktiga bergslandskapen med sin storslagna skönhet och enorma öde vidder. Undervattenscenerna är rafflande med den ständiga växlingen mellan oändligheten i djupen och klaustrofobiska trånga utrymmen där livsfara hotar systrarna hela tiden. Ibland är det så intensivt att man bara vill pausa filmen och börja googla dykarsjukesymptom för att lugna sitt rusande hjärta.

Alla som sett den originella tv-serien ”Jordskott” vet att Moa Gammel Ginsburg fungerar bra som utsatt och härjad actionhjältinna. Här bär hon större delen av filmen på sina neoprenklädda axlar utan att vackla. Även hennes motspelare Madeleine Martin gör starkt intryck även om hon har mindre utrymme att röra sig på. 

”Breaking surface” har sina naturliga begränsningar där den klassiska ”kampen mot klockan”-tematiken trots allt spelar förstafiolen. Det såriga relationsdramat, som är inkapslat i thrillerformatet, hade gärna fått ta lite större plats men stort plus för att det ändå finns med som engagerande kärna. 

Effektiv personregi, snyggt musikarbete och en stark tilltro till att publiken hänger med utan övertydlig dialog är också tacksamt. Konkurrensen är som sagt inte stenhård, men ”Breaking surface” är den bästa svenska spänningsfilmen på länge. 

Se mer. Tre andra filmer med dyktema: Luc Bessons ”Det stora blå” (1988), James Camerons ”Avgrunden” (1989) och Wes Andersons ”Life aquatic” (2004).

Läs fler filmrecensioner i DN