Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Brit Stakston: Näthatet är ren propaganda och inte ett uttryck för folkviljan

Hoten och okvädningsorden haglar på nätet. Och de är ofta synkroniserade av nätarméer.
Hoten och okvädningsorden haglar på nätet. Och de är ofta synkroniserade av nätarméer. Foto: Janerik Henriksson/TT

Människor skräms till tystnad av de systematiska hoten på nätet. Sverigedemokraterna bär ett stort ansvar för det antidemokratiska debattklimatet. Många etablerade medier har naivt spelat med och svalt falska digitala beten, skriver Brit Stakston. 

Hur är det möjligt att allt fler blir så oroliga i ett tryggt land och en fungerande demokrati som Sverige? 

Digitaliseringen och Sverigedemokraterna är svaret.

Ända sedan valet 2010 har Sverigedemokraterna med ett strategiskt nätanvändande och en anonym digital armé till sitt stöd arbetat för att sätta sig själva i centrum för det politiska samtalet. Långsamt och metodiskt har de byggt en digital folkrörelse som bedriver påverkansarbete med antidemokratiska metoder. 

Ju mer nätet fylls av synkroniserat skränande arméer desto mer tystar den nöjda majoriteten. Resultatet är ett uppskruvat debattklimat, där även privatpersoner angrips och tystas av anonyma nätaktivister. 

När jag i valrörelsen 2010 intervjuade politiskt aktiva frågade jag ibland varför de inte syntes i kommentarsfälten hos medier på det sätt som Sverigedemokraternas sympatisörer gjorde redan då. Någon svarade: ”Visst skulle vi kunna mobilisera alla våra väljare men det vore ju antidemokratiskt att ge sig på folk på det sättet när de diskuterar politik.”

Högerextremister har inte samma betänkligheter inför att tysta andra genom att skrika högst. Den sverigedemokratiska svansen finns i dag över hela nätet. I Facebookgrupper, i kommentarsfält och på Flashback flödar deras konspirationsteorier och främlingsfientlighet. Det är också där de i skydd av anonymitet koordinerar sina attacker mot enskilda människor som tagit en annan politisk ställning.

Individer vars åsikter de inte gillar kartläggs och hängs ut. De utnyttjar offentlighetsprincipen till att göra utdrag ur olika register. De använder sociala medier för att kartlägga personliga nätverk och letar efter samband mellan den de undersöker och andra personer och organisationer de ogillar. Dessa individer utsätts sedan för förtalskampanjer, online och offline. Alltid med en fingertoppskänsla för vad som är åtalbart och inte. 

För oss som är yrkesverksamma inom medier och politiken är detta en sorglig del av vardagen. Liksom för tusentals fritidspolitiker och civilsamhällsengagerade. För den medialt ovana är detta oerhört obehagligt att utsättas för. En känsla av att vara förföljd och övervakad leder till att de tystnar. De byter jobb eller kliver av politiken. De undviker att göra sin röst hörd igen, vare sig det gäller på nästa möte eller i en kommentarstråd på Facebook. De börjar självcensurera sig, vill inte riskera fler påhopp, vågar inte riskera sitt jobb, eller oroar sig för sin familjs välbefinnande. 

Sverigedemokraterna, som sällan drar sig för att skuldbelägga hela grupper för några enskildas agerande, är påpassligt blinda inför sitt ansvar för systematiska övertramp från de egna leden.

Nätet blir vad vi gör det till, och detta är ett medvetet utnyttjande av nätet för att skrämma människor och rasera sammanhållningen. Effekterna blir för sällan synliggjorda.

Svansen runt Sverigedemokraterna agerar utöver detta svärmlikt överallt där så är möjligt. Vare sig det handlar om gruppanmälningar till Granskningsnämnden (som Skavlans intervju av Åkesson efter utbrändheten) eller röster på ”Jimmies pizza” (när Nyheter 24 undrar vilken av partiledarnas pizza som är godast). De självrekryterade onlinepanelerna är ett annat effektivt verktyg. Genom detta håller de ständigt uppmärksamheten om sig själva vid liv. 

Dessutom ingår de också i ett globalt digitalt ekosystem som stärker varandra. Med enkla knep som konstant länkande till varandra stärks synligheten för deras frågor och varandras rörelser i sökmotorer. 

Det är förklaringen till att Sverigedemokraternas valfilm har engelska undertexter. Det är därför att ett bibliotek på Ekerö som fattar beslut om att inte ta in en invandringskritisk bok plockas upp av ryska propagandasajten Sputnik och länkar till Nyheter Idag. Det är detta ekosystem som gör att svenska bilbränder plötsligt sprider sig över hela världen i realtid. Det har inte med nyhetsvärdering att göra. Det är delar av ett propagandaarbete som sker välplanerat och synkroniserat. 

Foto: Eva Tedesjö

Medan dessa antidemokratiska och populistiska rörelser globalt organiserat sig har såväl traditionella medier som partier genomgått ett stålbad. De har i en chock över en ny digital verklighet underskattat allvaret i det som sker. 

Medierna har gett legitimitet och spridning åt skruvade åsikter och obskyra välplanterade virala fenomen. Det publiceras topplistor över grupper och sidor med flest följare, reaktioner och delningar utan analys över vad de här siffrorna egentligen säger.

Nätreaktioner är inte synonymt med en folkvilja.

När vår tid beskrivs i historieböckerna kommer ett stort ansvar att läggas på de stora sociala medieaktörerna som verktyg för propaganda. Även andra mediers, politikers och medborgares agerande kommer att analyseras kritiskt. 

•Hur kunde medierna tappa sin grunduppgift och låta makthavare manipulera människor på detta sätt?

•Hur kunde övriga partier lämna spelfältet fritt och tjafsa om detaljer i stället för att blocköverskridande och visionärt tillsammans med väljarna försvara demokratin?

•Och hur kunde väljare svälja alla digitala beten?

Första steget till att lösa problemet är att skapa förståelse bland allmänhet och medier om vad som pågår på nätet. Det handlar om större bildningsfrågor än en dos källkritik. Demokratin och vanliga människor är annars chanslösa mot de som med hjälp av lögner och falska opinioner medvetet driver isär människor och förstärker problem. 

Den manipulerade bilden av verkligheten online får inte styra samhällsutvecklingen eller påverka val. 

Politik handlar om kompromisser. En ständigt levande ömsesidig diskussion om de bästa sätten att lösa vår samexistens på denna jord. Vi får inte vara rädda för det som väntar runt hörnet. 

Jag mötte i våras en 87-årig före detta bonde i Vellinge och frågade honom om han var orolig för Sveriges framtid. Han tittade förargat på mig och svarade: ”Hur kan man inte se positivt på framtiden efter allt som hänt oss som varit med en tid?! Allt går framåt. Allt.”

Brit Stakston är Digital mediestrateg och vd för reportagesajten Blank Spot Project.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.