Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-20 13:26

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/camilla-lundberg-han-hade-notpapper-till-hands-in-i-det-sista/

Kultur

Camilla Lundberg: Han hade notpapper till hands in i det sista

Sven-David Sandström i mars 2019. Foto: Fredrik Funck

En av landets allra främsta kompositörer är borta. Sven-David Sandström blev 76 år. ”Ingen ur det yngre europeiska avantgardet komponerade lika svidande vackert som han”, skriver DN:s Camilla Lundberg.

”Ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer…”

Så smärtfyllt och ändå trösterikt tonsatte Sven-David Sandström Uppenbarelsebokens vision av en ny himmel och en ny jord! Året var 1980, och ingen ur det yngre europeiska avantgardet skrev så svidande vackert som han. Ett körverk som sjungits alltsedan dess, intill denna dag, av otaliga körer världen runt. 

Fast han började som en hårdför modernist med vass notpenna, flott piktur och svårspelade noter. Men vilka noter! Genombrottsverket med det passande namnet ”Through and through” slog verkligen igenom under Herbert Blomstedts ledning. Året var 1972 och näste uttolkare av ett Sandströmpartitur blev ingen mindre än Pierre Boulez. Ingen då, allra minst Sven-David själv, kunde föreställa sig den nya himmel han skulle komma att skildra.

Och nu är han där ingen smärta skall finnas mer.

Sven-David Sandströms sista år – hans första som pensionär vid fyllda 75 – blev ett år av stor smärta och ständiga sjukhusvistelser. Tidigt i höstas nalkades jag bävande den palliativa avdelning han tagits in på, bara för att finna en högst aktiv kompositör som belåtet pekade på en präktig trave på sjukhussängen. Självklart hade han notpapper, vässad penna och portabel klaviatur till hands. In i det sista.

Nottraven på sängen – ”Uppbrott” med lyrik av Werner Aspenström – kommer att uruppföras nu på lördag i Adolf Fredriks kyrka. Tillsammans med ”Förklädd gud”, ty så var beställarens önskan. Ett verk med samma besättning, att framföras tillsammans med Lars-Erik Larssons klassiker.

Det var den pensionerade mästerflöjtisten Ulf Bergström som beställde och betalade. Musiker och sångare älskar Sven-David och hans musik!

Läs mer: Kompositören Sven-David Sandström är död  

Få kompositörer av nutida klassisk musik har varit så närvarande i musiklivet som Sven-David Sandström. Livlig och glatt pratsam, ständigt i rörelse med vassa lackskor, sidenskjorta och läderkavaj – alltid i svartaste svart. Utom sommartid då han brukade ömsa till vitaste vitt. Fast i hans första intervju, som var min första tonsättarintervju, lät det så här:

”Jag säger väldigt lite över huvud taget. Kanske är jag ganska torr. Har ingen lust att vitsa, kan inte skriva skojigt. Jag är ingen underhållare och skriver nog mest för mig själv”.

Kanske var det den strängt frikyrkliga uppväxten i östgötska Borensberg, kanske den omedelbara hemvisten i 1960-talsmodernismen – ”sadomodernismen” som den yngre vännen och kollegan Anders Hillborg uttryckt det. Men hämningarna skulle släppa både mänskligt och musikaliskt, till obegränsad glädje för musiklivet i vidaste bemärkelse. Cirka sexhundra verk – alltifrån enkla körsatser till storskalig musikdramatik – har kommit ur hans flitiga penna. Senast en väldig opera i samarbete med Niklas Rådström över dennes dramatiserade bibeldrama ”Boken”. 

Under den svåra sjukdomstiden kunde Sven-David varva operakomponerandet med färska körverk eller ett stycke kontrabasmusik till ett hugat bonusbarnbarn. Hans recept för denna makalösa produktivitet? 

”Gå upp en kvart tidigare på morgonen. Då kan du komponera tio sekunder mer musik. På en vecka blir det en minut, på ett år kanske två extra verk.”

Det var ett av råden han gav sina oräkneliga kompositionselever. Den Sandströmska produktiviteten hämmades inte av att han under nästa halva livet var heltidsarbetande kompositionsprofessor. Först vid Kungliga Musikhögskolan, sedan millennieskiftet fram till förra året vid anrika Bloomington i Indiana, USA. Till råga på allt drog han även igång Gotlands Tonsättarskola och en liknande utbildning i Dalarna. 

Jacob Mühlrad är en i raden av framgångsrika kompositörer som vittnat om Sandströms avgörande betydelse.

Sven-David Sandström älskade att ingå nära samarbeten. Med koreografen Per Jonsson kreerade han några underbara orkesterverk, med Katarina Frostenson den gåtfullt storslagna operan ”Staden” – där Malena Ernman fick sitt stora genombrott. Tillsammans med poeten Tobias Berggren skapade han det epokgörande och skakande rekviet ”De ur alla minnen fallna”. För att inte tala om alla pianokonserter, stråkkvartetter och symfonier. Eller samarbeten med improvisatörer som Putte Wickman och artister som Helen Sjöholm.

Men den allra fruktbaraste kemin hade Sven-David med Johann Sebastian. Som körsångare i Hägerstens Motettkör hade andretenoren Sandström god insikt i Bachs musik. Och ett behov växte fram, att ta spjärn på den stora musikhistorien.

Hans passioner i Bachs anda, men inte i Bachs tonspråk, har blivit moderna klassiker. Allra starkast kanske ”The high mass”, med textindelningen lånad av Bachs ”h-mollmässa”. Sven-David Sandström ville även låna av Bachs förpliktelse att komponera för kyrkoårets alla dagar. Tillsammans med körledarna Gustaf Sjökvist och Mona Ehntorp skapade han en skatt för Svenska kyrkan – ett nytt och komplett kyrkoår i musik.

Det hade han inte gjort utan en stark gudstro. 

Läs mer: Maria Schottenius intervjuade Sven-David Sandström i mars 2019