Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-11 17:27

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/carin-gotblad-kristina-du-var-min-finaste-van/

Kultur

Carin Götblad: Kristina, du var min finaste vän

Kristina Lugn dog i början av maj. Hon blev 71 år gammal.
Kristina Lugn dog i början av maj. Hon blev 71 år gammal. Foto: Beatrice Lundborg

Författaren Kristina Lugn begravdes i Storkyrkan i Stockholm den 5 juni. DN publicerar det tal hennes vän polischefen Carin Götblad höll under gudstjänsten.

Kristina, du var min finaste vän. Vi träffades för 45 år sedan. 

Jag kan inte tro att det är sant att du inte finns mer, att allt är för sent.

Första gången vi sågs var när vi blev inbjudna till socialtjänstens samtalsgrupp för ensamma mödrar i riskzonen. Du satt i en soffa med din bäbis Martina. Jag var tonårsmamman med mitt andra barn som var nyfött. Vi tyckte varandras barn hade fina namn – Martina och Martin och Karl. Det var fyra–fem ensamma mödrar till i gruppen. De gav oss tips om att det var bra att annonsera i tidningen Land efter en ny man.

Kristina, jag märkte direkt att du hade intelligent humor och var snäll. Du tittade inte på mig med fördomar. Det var fantastiskt, jag kände mig så glad.

Du hade en fil kand och hade givit ut din första diktsamling, Om jag inte, på Bonniers förlag. Jag hade hoppat av gymnasiet och läste Wahlströms barn- och ungdomsböcker, Annika på ponnyjakt och Jill i sadeln. Du kom att betyda mycket för min utveckling. Det första spår du satte var att jag, efter viss tvekan, bytte till vuxenavdelningen på biblioteket.

Vi var en egen särbofamilj under barnens hela uppväxt och lång tid därefter

Vi pratade allvar, riktigt allvar, med humor närvarande, om barnen, fädernas svek, litteratur, politik, rättvisa och avsaknaden av vissa resurser. Vi pratade nästan varje dag, i flera decennier.

Du var den finaste, mest inkännande mamma jag mött. Martina var redan som liten en mycket vidsynt flicka med förmåga till världens lyckligaste skratt.

Kristina, vi började vår vänskap inflyttade till ett miljonprogramsområde. Jag minns att vi stod med barnvagnarna när det invigdes, och barnen fick ballonger av Pekka Langer. 

Vi längtade bort. Vi avskydde att bo där.

Vi tillämpade 1970-talets barnuppfostran och barnen fick göra mycket som inte andra fick – inga farliga saker utan roliga. Vi ville inte att de skulle bli hämmade. Vi skrattade mycket. Vi var lite annorlunda.

Kristina, ditt fantastiska hår lyste upp hela Upplands Väsby. Men vi blev utsatta för angrepp och mycket fördomar, av myndigheter, vissa föräldrar, mina skolkamrater och grannar, kanske särskilt jag. Du hade bildning och erfarenhet, jag saknade det. Du stod alltid på min sida, alltid.

Polischefen Carin Götblad lärde känna Kristina Lugn via en samtalsgrupp för mammor.
Polischefen Carin Götblad lärde känna Kristina Lugn via en samtalsgrupp för mammor. Foto: Emma Eriksson

Vi var rädda för dagispersonalen, rädda att vi inte skulle duga. En kommunal barnombudsman anställdes. Barnombudsmannen hade uttalade fördomar. Det fick mycket obehagliga konsekvenser, hemska saker hände. Tack Kristina, för livsviktig vänskap, stöd och respekt. Vi blev arga och rädda och vi kände starka drivkrafter till ett annat liv, ett rättvisare liv med möjligheter.

Vi var en egen särbofamilj under barnens hela uppväxt och lång tid därefter. En familj som var tillåtande och tolerant, som hade annorlunda helger.

Kristina, vad jag längtar tillbaka till alla äventyr, utflykter och barnens glädjeskrik när vi skulle träffas. Alla djur vi haft så roligt tillsammans med, hundarna, råttorna, marsvinen. Vad mycket glädje vi har haft.

Kristina, jag vill träffa dig igen – om det går

Din talang var omfattande och uppskattad långt före de breda lagrens beundran, långt innan Svenska Akademien. Du brukade vikariera på mina jobb ibland. I början av 1980-talet arbetade både du och Martina som hästskötare och på 1990-talet ledde du ett par ledarskapsseminarier med landets 20 högsta polischefer. Det minns dåvarande polisledningen än i dag.

Att leda en teater eller polisverksamhet har ju så många likheter.

Kristina, jag har aldrig haft en finare vän än du, när det värsta hände stod du kvar. Kristina, du lät inte rädslan styra. Du var sannerligen en modig kvinna.

Vi drömde där i Upplands Väsby om att förändra våra liv, om att flytta iväg. Att kunna arbeta med det som var viktigt. Vi stod vid varandras sida – alltid – och vi förändrade våra liv. Du förmådde skapa ett fantastiskt liv till dig och Martina. 

Kristina, jag vill träffa dig igen – om det går.

 

Läs mer om Kristina Lugn, till exempel reaktionerna på hennes bortgång och Åsa Beckman om hennes litterära värld 

Ämnen i artikeln

Poesi
Minnesord
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt