Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-21 06:42

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/carmen-en-klassiker-utan-sistadatum-for-sex-och-passion/

Kultur

”Carmen” – en klassiker utan sistadatum för sex och passion

Uppsättningen är regisserad av Johanna Garpe och i rollerna syns bland andra Miriam Treichl som Carmen och Daniel Johansson som alternerar med Jesper Taube som José.
Bild 1 av 2 Uppsättningen är regisserad av Johanna Garpe och i rollerna syns bland andra Miriam Treichl som Carmen och Daniel Johansson som alternerar med Jesper Taube som José.
Foto: Eva Tedesjö
I berättelsen möter Carmen José, och en himlastormande romans utspelar sig.
Bild 2 av 2 I berättelsen möter Carmen José, och en himlastormande romans utspelar sig.
Foto: Eva Tedesjö

När klassikern ”Carmen” sätts upp på Kungliga Operan utspelar den sig här och nu i en fabrik som tillverkar billigt spanskinspirerat turistkrimskrams. Att tackla originalets exotisering var en av de svåraste nötterna att knäcka, berättar regissören Johanna Garpe.

Hanna Fahl
Rätta artikel

När Georges Bizets opera ”Carmen” uruppfördes 1875 blev den ingen omedelbar publiksuccé. Men under åren som följde växte intresset och i dag är den en av världens mest spelade operor. När den nu återigen sätts upp i Stockholm blir premiären den 1501:a föreställningen av ”Carmen” – enbart på Kungliga Operan.

Men att ta sig an en klassiker från slutet av 1800-talet innebär vissa utmaningar, berättar regissören Johanna Garpe.

– Här finns å ena sidan en kvinnlig huvudkaraktär som är en rebell, som står upp för sin sexualitet, som bryter mot normer och inte tar någon skit. Men så finns å andra sidan vissa grynnor i det här verket som man får fundera kring.

Johanna Garpe, Miriam Treichl och Daniel Johansson gör ”Carmen” tillsammans.
Johanna Garpe, Miriam Treichl och Daniel Johansson gör ”Carmen” tillsammans. Foto: Eva Tedesjö

Allt i ”Carmen” har inte åldrats väl. Originalberättelsen utspelar sig i spanska Sevilla, och skildrar både spansk och romsk kultur med rätt breda, ibland karikerande penseldrag.

– 1875 funderade man inte så mycket kring att använda andra kulturers uttryck, att göra svepande generaliserande stereotyper av grupper, och den delen – skildringen av laglösa dansande ”gypsies” – var en nöt att knäcka, säger Johanna Garpe.

Lösningen blev att förlägga handlingen till här och nu. Originalets tjurfäktningsscener är utbytta mot kampsporten MMA, och handlingen utspelas i en konfektionsfabrik där arbetarna tillverkar spanskinspirerat krimskrams att sälja till turister: kläder, solfjädrar. Det är här Carmen längtar efter frihet och ett annat liv.

– Det blir ett slags vilsen dröm om det andra som en frigörande kraft, ungefär som när man läser förljugna turistbroschyrer där vattnet är extremt blått och flamencoklänningarna är fantastiska. På det sättet kan också den spanskfärgade musiken få en naturlig plats: det är något rollfigurerna drömmer om, en kultur de inte vet så mycket om, men som utlovar något i fyrfärg, säger Johanna Garpe.

Huvudrollen spelas av sopranen Miriam Treichl, som beskriver Carmen som någon som talar mycket om frihet, utan att egentligen ha den.

– Hon är en person som är stark, har massa kraft och livslust, men hon befinner sig i en miljö där hon inte alls har goda förutsättningar för frihet. Och så är hon kul! Hon överraskar, hon är väldigt driven av lust, reagerar och känner i stunden, tar snabba beslut, säger Miriam Treichl.

Den snart 50-åriga Miriam Treichl är inte den typiska Carmen. Huvudrollen spelas oftast av en betydligt yngre kvinna.

– Det är roligt och utmanande att jobba med den här Carmen – det finns inget sistadatum på lust, passion, glädje och längtan, det pågår förhoppningsvis tills hjärtat slutar slå, säger Miriam Treichl.

Premiären den 19 januari blir den 1501:e föreställningen av ”Carmen” bara på Kungliga Operan.
Premiären den 19 januari blir den 1501:e föreställningen av ”Carmen” bara på Kungliga Operan. Foto: Eva Tedesjö

Och Johanna Garpe berättar att Miriam Treichl var själva förutsättningen för att hon skulle ta sig an uppsättningen – turligt nog hade operachefen samma idé.

– Vi lever i en ungdomsfixerad tid där passion och sex tillskrivs de unga, det finns en styrka i att frångå det. Här gör vi Carmen till någon som är i utkanten vad gäller sexualitet och att gå på egen lust. Hon är inte kvinnan som tänker sig villa och familj. Hon är verkligen explicit med hud, kyssar, avklädning. Jag tänkte faktiskt i morse också på Åsa Beckmans texter i DN om yngre kvinnor och äldre män, och vilka normer vi har för hur vi tänker på sexualitet, säger Johanna Garpe.

– Och det finns också en annan konstinternpolitisk tanke här: kvinnliga skådespelare och sångare i den här åldern kan ofta så fruktansvärt mycket och är så jäkla bra – men då börjar rollerna tunnas ut, när det egentligen är då de borde få peaka i gigantiska huvudroller.

I berättelsen möter Carmen José, och en himlastormande romans utspelar sig. I Johanna Garpes uppsättning förförs José av Carmens rebelliska natur som också förlöser honom, åtminstone till en början. Daniel Johansson, som alternerar i rollen med Jesper Taube, har spelat Don José flera gånger tidigare och tycker att det är en rolig roll.

– Man kan göra väldigt olika tolkningar av den. Man kan göra honom till psykopat, eller till en ganska vanlig figur som till slut blir knäpp på ett eller annat sätt och begår det här mordet, säger Daniel Johansson.

Mordet, ja. Priset Carmen får betala för sin frihetssträvan är döden, när hon till slut avvisar José.

– Det är något som diskuteras väldigt mycket inom operan just nu: Varför måste kvinnorna alltid dö? I min andra föreställning som spelas här just nu, ”Karmelitsystrarna”, är det ju sexton nunnor som går till giljotinen på slutet, säger Johanna Garpe med ett cyniskt skratt.

Det finns moderna uppsättningar av ”Carmen” där regissören valt att vända på rollerna och låta Don José dö i slutet i stället. Men Johanna Garpe tycker att det finns en poäng med originalets handling.

– Det finns ju ingen förlösning i att Carmen dör, vi pustar inte ut och känner att det är skönt att den här trassliga frihetsälskande kvinnan är borta, utan det slutar bara i misär. Jag känner väldigt starkt att Bizet är på hennes sida hela vägen. Och det finns många kvinnor även i dag som betalar ett högt pris för sin kamp för frihet – i hederskulturer, i hela metoorörelsen.

Daniel Johansson säger att den här versionen av José skiljer sig från många andra han spelat.

– José skildras vanligtvis som en mycket mer aggressiv och våldsam figur – man har kunnat se från början att det här kommer att gå åt skogen om han blir pressad. I den här uppsättningen ger han till en början inget intryck alls av att kunna göra något så våldsamt. Om våld förekommer i en nära relation är det sällan något som syns utåt.