Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-22 15:19

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/carsten-jensen-darfor-vill-jag-hellre-leva-i-norge-an-i-danmark/

Kultur

Carsten Jensen: Därför vill jag hellre leva i Norge än i Danmark

Det överfulla al Hol-lägret i norra Syrien. Bland lägrets 12 300 utlänningar finns 8 700 barn. Under det senaste året har 371 av dem dött.
Det överfulla al Hol-lägret i norra Syrien. Bland lägrets 12 300 utlänningar finns 8 700 barn. Under det senaste året har 371 av dem dött. Foto: Baderkhan Ahmad/AP

Den danska regeringen är likgiltig för barnen som sitter fast i Syrien. Hur kan barn vara medskyldiga till terrororganisationen IS? Annat är det i Norge. Där är humanismen gemensam för högern och vänstern, skriver Carsten Jensen. 

Om du vill veta varför jag hellre vill leva under en högerorienterad regering i Norge än under en vänsterorienterad i Danmark, så läs vidare.

Vi känner henne allihop, den elaka styvmodern. Hon plågar livet ur Askungen, hon försöker ta livet av Snövit. Hon skickar barnen mot en ensam död i den vilda skogen i Hans och Greta. Forskare har upptäckt att i tidiga versioner av bröderna Grimms sagor handlade det inte alls om någon styvmor, utan om en mor. Men den versionen var för otäck för barn, som inte skulle behöva få för sig att deras mor skulle kunna hata dem eller rentav önska att de var döda. Så uppstod den elaka styvmodern som litterär figur, ett slags täckmantel för en outhärdlig sanning.

Den elaka styvmodern finns också i verkligheten. I Danmark har vi valt henne till statsminister. Mette Frederiksen kallar sig ”barnens statsminister”, med en cynism som till och med i spinndoktorernas storhetstid är oöverträffad. Uttrycket ger associationer till en landsmoder, ett något slitet uttryck som hör hemma i den tid då demokratin hade en allomfattande modersroll, som beskyddare för de omyndiga små som inte kan ta hand som sig själva. Och det är också dit som Mette Frederiksen gärna vill ha oss danskar, till ett nytt omyndigförklarande, där en rad mänskliga och medborgerliga rättigheter har satts ur spel. Liksom i en barnkammare ska vi övervakas dag och natt, och styvmor kan komma och gå som hon vill i våra privatliv, utan att först knacka på dörren.

Danmarks statsminister Mette Frederiksen lyfter inte ett finger för de 30 danska barnen i Syrien.
Danmarks statsminister Mette Frederiksen lyfter inte ett finger för de 30 danska barnen i Syrien. Foto: Annegret Hilse/DPA

Har du stridit i Syrien är du rättslös. Polisen kan även efter avtjänat straff ta sig in i ditt hem utan domstolsbeslut. Du kan bli förbjuden att vistas eller röra dig i bestämda områden i Danmark. Du är från och med nu en permanent outsider, också i rättssystemet, som inte längre erbjuder dig någon likhet inför lagen. Dina barn blir tvångsomhändertagna, och om du är fast i fångläger i Syrien ses du, också med ett danskt pass, som en främmande, som den danska staten kommer att ignorera. 

En gång kallades de för Syrienkrigare, de 159 män och kvinnor från Danmark som valde att strida i Syrien. Nu kallas de för främlingskrigare, inte för att de har stridit i ett främmande land, utan för att de själva oåterkalleligen har blivit främlingar, ända ned i botten av deras själar, aliens från en fjärran planet eller utkastade från ett stort hål någonstans i universum.

Detsamma gäller om du är ett litet barn med blont hår och blå ögon, oskuldens och danskhetens nedärvda symboler. Gör dig inga förhoppningar om hjälp. Gråt ensam i mörkret. Din elaka styvmoder ger dig på sin höjd ett förgiftat äpple, eller överlämnar dig till häxans bakugn, så att du slutligen kan befrias från ditt lidande.  

I al-Hol-lägret i norra Syrien förvaras 68.000 av nederlagets män och kvinnor från den islamiska staten. Något annat än förvaring kan man inte kalla det, när inte ens deras överlevnad kan garanteras. Bland lägrets 12.300 utlänningar finns 8.700 barn. Under det senaste året har 371 av dem dött av undernäring och obehandlade sjukdomar.

De 30 danska barn som finns i lägret kommer aldrig hem, om det är upp till den elaka styvmodern på statsministerposten. De kan gå under, medan en likgiltig dansk regering som har valt att ignorera Genèvekonventionens minimala krav på anständig behandling av krigsfångar, stilla ser på. Och hur kan barn vara medskyldiga till en terrororganisation? Det är en fråga som inte går att besvara, och som äger mening bara i den elaka styvmoderns förmörkade universum.

Norges statsminister Erna Solberg har satt sin framtid på spel för att rädda ett sjukt barn från flyktinglägret Al Hol i Syrien.
Norges statsminister Erna Solberg har satt sin framtid på spel för att rädda ett sjukt barn från flyktinglägret Al Hol i Syrien. Foto: Carina Johansen/TT

Annat är det i Norge. Här har statsminister Erna Solbergs högerorienterade regering, som har suttit vid makten sedan 2013, satt sin framtid på spel för att rädda ett sjukt barn från al-Hol. Ingen spinndoktor har fått lägga sig i. Inga opinionsundersökningar eller sidoblickar mot rörelser i väljarkåren har fått leda en allmän mänsklig moral på avvägar. Erna Solberg kallar sig inte för ”barnens statsminister”. Men det är vad hon är. 

Saken har inte varit enkel. Barnets mor, som i Åsne Seierstads bok ”Två systrar” uppträder under namnet Aisha, framstår inte omedelbart som någon sympatisk figur. En tidigare ledamot av Stortinget, Erling Folkvord, som har mött henne i al Hol-lägret, beskriver henne som iskall och cynisk, men alltså inte inför sitt barn. Vid hemkomsten anhölls hon, men inte för militära aktiviteter. Hennes barn, en pojke på fem år, lider av cystisk fibros och väger lika lite som en ettåring. Utan behandling har han inte långt kvar. 

Dansk Folkepartis systerparti, Fremskrittspartiet, har under buller och bång lämnat regeringen. Vi och dom-tänkandet var viktigare än ett barns liv. Erna Solberg menar det motsatta. Ett barns liv är viktigare än överlevnadschanserna för hennes regering, och majoriteten i det norska Stortinget instämmer. Alla dessa partier och politiker förtjänar att nämnas vid namn. I mitt huvud kommer det för alltid att finnas en minnesplakett för dem. 

I den danska socialdemokratin anser de att detta slags humanism är otaktisk, politiskt vanvettig, ja rent av skadlig – inte nödvändigtvis för landet utan för socialdemokraterna själva, som riskerar att tappa sina surt förvärvade väljare tillbaka till den yttersta högerkanten. Dansk Folkeparti råkade förvisso ut för ett tillintetgörande nederlag under det senaste valet till Foketinget, som de förhoppningsvis aldrig kommer att resa sig ifrån, men deras värderingar segrade, och vi befinner oss djupt inne i en nedbrytande förråelseprocess som Folketingsmajoritetens stympade inställning till de fördömda barnen i al-Hol är det bästa beviset på. Humanismen överlåter man till i förväg marginaliserade oppositionspartier, vilket därmed blir det avgörande beviset på deras oduglighet som regeringspartner. 

I Norge är humanismen gemensam för höger och vänster, när det gäller de avgörande frågorna. Där kan moral väga tyngre än makt, om man undantar de moraliska avvikarna i Fremskrittspartiet. Där finns inget vi eller dom när det gäller ett barns framtid. I Danmark anses humanismen vara ofolklig. I Norge är den folklig. 

Det är därför som jag hellre lever under en högerorienterad regering i Norge än under en vänsterorienterad i Danmark. 

Övers. från danska: Björn Wiman

Läs mer: 

Sverige bör ta hem både IS-kvinnor och deras barn 

IS-kvinnorna är både svikna offer och aktiva torterare