Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-25 15:36

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/catia-hultquist-att-gora-verkligheten-till-dikt-ar-den-perfekta-krishanteringen/

Kultur

Catia Hultquist: Att göra verkligheten till dikt är den perfekta krishanteringen

Dikt eller verklighet? Felix Sandman och Hanna Ardéhn spelar unga Djursholmsbor i Netflixserien ”Störst av allt”, baserad på Malin Persson Giolitos roman. Foto: Nikola Predovic/Netflix

En välvillig tolkning av tendensen att inte kunna skilja på dikt och verklighet skulle kunna vara att vår förmåga att leva oss in är intakt, en mindre välvillig är att vi lever i en galen tid, skriver Catia Hultquist.

Rätta artikel

”Men du, det där låter verkligen för jävligt” 

Den inkännande sucken brukar följas av några sekunders tystnad. 

Sedan kommer det:

”Du borde verkligen skriva om det där. Det där skulle göra sig perfekt i en roman!”

Terapeutiskt skrivande tycks ha blivit ett återkommande mantra i bekantskapskretsen och universalmedlet mot allsköns elände. Om det beror på att det bryts ihop oftare eller att det skrivs mer i mina kretsar kan vi låta vara osagt. Att det är just pennan – eller snarare tangentbordet – som ses som en given nödutgång för krisande människor som har skrivandet som yrke är kanske ingen högoddsare. Men skrivandet har 2019 blivit ett givet survival kit, en schweizisk armékniv med multipla funktioner: tröst, terapi, verklighetsflykt – och vapen. 

Kurser i konsten att skriva romaner och deckare, eller kanske ännu hellre ”att skriva sitt liv”, blir numera snabbt fulltecknade. Drömmen om att dra till med den klassiska hämndhälsningen ”Vi ses i min nästa roman” innan dörren smälls igen, tycks lika användbar i dag som på Strindbergs tid.

Den djupt mänskliga lusten att skriva sin egen historia är uppenbart en stark drivkraft, synlig i två kommande självbiografiska romaner, skrivna av två journalister.

 ”Jag andas alltså finns jag” av Caroline Cederquist och ”Utan nåd” av Fredrik Virtanen. 

Caroline Cederquist, tidigare DN-journalist, berättar om en dysfunktionell uppväxt, präglad av missbruk och sexövergrepp. Hon beskriver en resa ut ur barndomens maktlöshet, mörker och medieskugga in i ett självständigt vuxenliv. Hon lockas av rampljuset och ett liv på scen, teaterns och sedan mediebranschens, och kämpar för att få kontroll över och äga sin tillvaro.

Fredrik Virtanen, tidigare Aftonbladet, skildrar en omvänd resa. Det vill säga raset ut från rampljuset och livet som firad och mäktig journalist och ledarskribent. Hans liv förändrades över en natt efter att ha fått anklagelser om sexövergrepp riktade mot sig under metoo-hösten 2017. Han förlorade sitt jobb, men också vänner, anseende och kontrollen över sitt liv. Diametralt olika berättelser och perspektiv, men drivkraften att återta makten över sin egen historia är gemensam. 

I det senaste avsnittet av Alex Schulman och Sigge Eklunds podd spanar Eklund om autofiktion, det vill säga upplösningen av gränser mellan fiktion och verklighet, som en av 10-talets viktigaste trender. Han beskriver en kultur där verkligheten sipprar in i konsten och pekar ut 00-talets bloggboom som en av inspirationskällorna. För den som behärskar konsten att skriva blir romanformen en naturlig förlängning av det lite enklare fasad- och varumärkesbyggande som under det senaste decenniet löpt amok i sociala medier. Minsta småbarn kan regissera fram ett lagom lyckligt, intressant, spännande eller tillrättalagt liv på Instagram, men inte alla kan skriva en självbiografisk roman och få ett etablerat förlag att ge ut den.

Eklund siar också om nästa stora trend, autoverklighet, det vill säga när konsten misstas för verklighet och exemplifierar med reaktionerna på filmatiseringen av Malin Persson Giolitos roman ”Störst av allt”. I allt från branschpress, nöjesjournalistik och ledare behandlas Netflix-serien som en dokumentär skildring av överklasslivet i Djursholm snarare än en fiktiv berättelse om en skolskjutning. 

En välvillig tolkning av denna tendens av att inte kunna skilja på dikt och verklighet skulle kunna vara att vår förmåga att leva oss in är intakt. En mindre välvillig är att vi lever i en galen tid.

Läs fler krönikor av Catia Hultquist, bland annat om hur mycket sex en människa egentligen har rätt till.