Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Vad händer när den duktiga flickan uttömt duktigheten som strategi?

Veronica Palm har skrivit boken "Systerskap".
Veronica Palm har skrivit boken "Systerskap". Foto: Lars Lindqvist

Tidigare toppolitikern Veronica Palms bok ”Systerskap” är som ett svar, eller snarare en fortsättning, på Birgitta Ohlssons ”Duktiga flickors revansch”. Palm propagerar för styrkan i att gå samman.

Hon möter honom med ett leende, kramar om honom och viskar i hans öra: ”Jag tycker att jag borde fått veta hur du tänkte om mig. Att någon borde kontaktat mig.”

Boken ”Systerskap” börjar med en isande scen där den duktiga flickan och toppolitikern Veronica Palm får nog av att vara just duktig flicka. Det är den 3 oktober 2014 och hon anländer till riksdagen i svart klänning, stram knut och höga klackar. 

Personen hon omfamnar samtidigt som hon visar sin ilska över att ha blivit negligerad är den blivande statministern Stefan Löfven – strax innan han går upp i talarstolen för att läsa upp sin första regeringsförklaring. Det uteblivna samtalet handlade om den ministerpost Veronica Palm aldrig fick.

”Där och då var min tid som duktig flicka på väg att ta slut”, konstaterar hon. Att lämna den duktiga flickan bakom sig är ett genomgående tema i den tidigare socialdemokratiska politikern, Veronica Palms, bok.

När liberalen Birgitta Ohlsson förra året kom ut med sin bok ”Duktiga flickors revansch” ville hon, som titeln antyder, räta upp den duktiga flickans gloria, den som på senare år hamnat lite på sniskan. Att vara en duktig flicka, en som alltid anstränger sig och lydigt utför sina uppgifter, har i vissa kretsar fått dåligt rykte och faktiskt uppfattats som lite töntigt. Det har talats om att det till och med kan vara hälsovådligt att vara en – eftersom hon så påfallande ofta tycks drabbas av utmattning och andra stressjukdomar. 

Birgitta Ohlsson såg ifrågasättandet av den duktiga flickan som ytterligare ett sätt att förminska ambitiösa kvinnor och ville slå ett slag för individens rätt att ta sig fram med hjälp av utbildning, hårt jobb och meritokrati.

Det lite sorgliga är att hon, precis som partikamraten Mona Sahlin, verkat upptäcka systerskapets och nätverkandets fördelar först efter att hon slagit huvudet hårt i det så kallade glastaket.

Veronica Palms ”Systerskap” kan i många stycken sägas vara ett svar på ”Den duktiga flickans revansch”.  Eller snarare en fortsättning, vad händer när den duktiga flickan uttömt duktigheten som strategi? Den är likt Ohlssons bok en blandning av självbiografi och konkreta råd till andra med maktambitioner. Men där Ohlsson rekommenderar ännu mer flit och individfokus inom ramen för redan givna regler, propagerar Palm för styrkan i att gå samman och ändra spelplanen helt.

Det lite sorgliga är att hon, precis som partikamraten Mona Sahlin, verkat upptäcka systerskapets och nätverkandets fördelar först efter att hon slagit huvudet hårt i det så kallade glastaket. När krutröken har lagt sig har hon upptäckt att hon, till skillnad från sina manliga medtävlare, inte har några falanger bakom ryggen, att det tvärtom är helt tomt runt om henne. 

Palm ville inte bara göra politisk karriär, hon vill också rucka det berömda patriarkatet. Och som hon skriver ”kollektiva strukturer kräver kollektiva metoder”.

Det gångna året har gett Veronica Palm rätt. Precis som hon slutade en stor grupp kvinnor att vara så förbannat duktiga, de gick samman med sina rasande vittnesmål om sexuella övergrepp och bildade den metoo-tsunami, som skakat om så gott som hela samhället. Och systerskapstrenden fortsätter. Inom loppet av bara några dagar har vi sett nya, färska exempel på när kvinnor går samman för att ändra spelplanen: En alternativ akademi bestående av kvinnor, samt Grupp 9 – ett svar på sextiotalets ikoniska kvinnoorganisation Grupp 8. Som Veronica Palm hoppfullt konstaterar, för yngre generationer kvinnor tycks det självklart att nätverka och organisera sig.

Men jag kan inte låta bli att sörja att politiker som Birgitta Ohlsson och Veronica Palm redan är ute ur bilden när det drar ihop sig till valrörelse 2018. 

Läs fler krönikor av Catia Hultquist. 

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.