Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Cecilia Solér: Flygskam är en elitistisk position i vår konsumtionskultur

Other: J. David Ake

Flyga eller inte flyga. Cecilia Solér, forskare i hållbar konsumtion, om flygets klimatpåverkan.

Debatten om skam som ett medel att minska våra flygresor kräver en ordentlig genomlysning av vilken funktion konsumtion har i vårt samhälle. Det saknas ett viktigt perspektiv – ett konsumtionsteoretiskt perspektiv – på varför eller varför inte vi upplever skam inför att flyga.

Detta perspektiv placerar konsumtion av flygresor inom den marknad där den skapas, nämligen på marknaden för semester- och tjänsteresor. Att försöka förändra konsumtion, i detta fall av flyg­resor, utanför marknaden är från ett konsumtionsteoretiskt perspektiv dömt att misslyckas.

Sverker Lenas intressanta artikel om flygskam (DN 7/2) avslutas med att det är en klassisk värdekonflikt mellan att inte flyga av miljöskäl och att det är positivt att möta andra kulturer. Från ett konsumtionsteoretiskt perspektiv så går denna konflikt djupare än så. I en konsumtionskultur är det i många fall en identitetskonflikt att sluta flyga. I vår ”vi är vad vi konsumerar”-kultur så är det för många väldigt viktigt att konsumera flygresor, både för att flyga till solen, till äventyr, till shopping och till någon aktivitet som till exempel yoga är något som anses vara en del av ett normalt liv.

Sverker Lenas: Därför kan flygskammen förändra flygnormen 

Konsumtionskulturens kärna vilar på antaganden om att vi blir accepterade och lyckliga om vi konsumerar i enlighet med de identitetsmallar som förmedlas av de marknadsaktörer som har störst makt, det vill säga företag. Reseföretag påverkar vårt sätt att resa genom marknadsföring av lyckliga, garanterat ångest­befriade, smala människor på solsemester.

Accepterar vi konsumenter marknadsföringens identitetsmallar som sanningar så blir flygresan en del av vår identitet. Samma resonemang gäller för tjänsteresor där den professionella identitetsmallen dock har ett annat utseende.

Sofia Ulver: Därför struntar medelklassens långresenärer i klimathotet 

Marknaden som normgivare har i vår tid ersatt moraliska institutioner som kyrkan och klassamhället och flygresan har kommit att bli en del av vilka vi är i enlighet med normaliserade och idealiserade identiteter. Jag tror att flygskam endast är något som en liten (exklusiv) del av befolkningen känner. Kanske endast för oss som redan har rest jorden runt flera varv som Malena Ernman (som har helt rätt i sak så klart) och undertecknad, och/eller vi som har sett igenom marknadens försök att påverka oss att tro att vi faktiskt är eller blir lyckligare av det vi köper. Exempel på denna senare kategori är de forskare som uttalar sig i Sverker Lenas artikel och som i vissa fall sätter sitt hopp till flygskam.

Jonas Mosskin: Flygets olidliga lätthet 

Flygets klimatpåverkan är viktigare än att reduceras till en fråga om skam. Långt mer klimateffektivt är en debatt om identitet och konsumtion som fokuserar på om vi blir lyckligare av att koppla av framför en pool än av att gå i fjällen.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.