När vi andra stängde av tv:n efter finalen i Melodifestivalen och kunde konstatera att Sveriges representant i årets Eurovision song contest skulle bli John Lundvik packade Christer Björkman resväskan för att sätta sig på ett plan till Tel Aviv. Dagen efter var han på plats för ett första möte med de 41 deltagande ländernas delegationschefer.

Och därmed började ett arbete fullt av kulturkrockar, förväntningar och långa arbetsdagar. 

– Länderna kommer till Eurovision med olika grader av vision av vad de vill göra med sina artister och sina nummer, variationerna är ju enorma från färdiga koncept till i princip ingenting. Därifrån börjar jag med att tillsammans med mitt team lägga ett pussel som handlar om tv-dramaturgi, tempon, färger, effekter, scenografi – allt för att jag sedan ska kunna förslå en startordning för EBU.

Läs mer: John Lundvik till final i Eurovision 

Den europeiska tv-unionen har sista ordet när det gäller Christer Björkmans planer. Men hur de sedan ska omsättas till det vi kan se på tv är upp till honom och den grupp han har samlat kring sig. Till skillnad från tidigare år har Christer Björkman inga svenskar i sin absoluta närhet den här gången. 

– Jag har valt tre lokala ”stage directors” som hjälper och assisterar mig med artisterna på scenen där de positionerar dem och tar dem upp och ner från scenen. Och sedan har jag en man från Österrike som är ”viewing room manager” som jag jobbat med i såväl Kiev som Lissabon.

Vägen till färdig tv-sändning är lång, nästan nio veckor. När EBU väl har godkänt planerna ska allt omsättas i verklighet. Föremål som ska vara på scenen kanske måste tillverkas, effekter som rök eller pyroteknik diskuteras med länderna. När allt är på plats är det dags att lägga fram planerna för hur det ska se för de inblandade.

– Då filmar vi varje låt men med lokala grupper, koreografer och artister som sjunger dem live. Allt spelas in med de kameror som sedan ska användas i sändningarna. Sedan redigeras det samman och så skickar vi det till de olika länderna som kommer tillbaka med feedback så att vi kan korrigera.

Långt ifrån alla blir nöjda. Som de två svenskar som hade sin vision klar över hur John Lundviks scenshow skulle se ut. När Lotta Furebäck och Zain Odestål, som står för utformningen av John Lundviks nummer i Tel Aviv, fick se inspelningen fick de en smärre chock:

– När vi fick den här repetitionsvideon då tänkte vi att nu måste vi verkligen tänka om. Det var oj, det här var inte som vi hade tänkt oss. Sedan har vi bollat idéer, skruvat och fixat och kunnat se att det blivit bättre från ett rep till ett annat. Men man är ju i den nya produktionens händer och det gäller att få deras förtroende så att de lyssnar, säger Lotta Furebäck som samtidigt konstaterar att det inte är helt fel att ha haft Christer Björkman som motpart i allt detta.

Läs mer: Hanna Fahl: John Lundvik tog sig till final – efter perfekt framförande 

Till slut har alla 41 sagt sitt och artister och delegationer flyger in till Tel Aviv för att börja repetitionerna, två gånger med varje land i trettio minuter vardera innan det blir tre genrep. Sedan är det sändning.

41 olika viljor och temperament ska ha sina olika åsikter tillgodosedda innan allt är klart. En till synes omöjlig uppgift där målet är att alla ska bli nöjda.

– Dessutom har länderna extremt olika kulturella grunder i hur de ser på smak och hur det ska se ut när man uttrycker sig på ett visst sätt, men det är också det som gör detta så fantastiskt, fascinerande och otroligt lärorikt. Ibland får man bara acceptera att så här vill de att det ska se ut, säger Christer Björkman som är tävlingsproducent för Eurovision för femte, och sannolikt sista, gången.

– Det har varit helt fantastiskt eftersom jag till och med börjar få rutin på Eurovision nu, något jag inte tror att någon annan har haft. Det är något ashäftigt i att börja kunna det här, att veta hur olika länder tänker och vad de har för grundinställning, säger han.

På onsdagen stod det klart att Christer Björkman startar en ny musikkarriär då han tillsammans med tre vänner och producentkollegor nu börjar arbetet för att få till stånd en amerikansk version av Eurovision song contest – American song contest.

Musik är Christer Björkmans liv. Och hur andra tänker och tycker när det gäller musik är något som kommer att bli en utmaning också i USA.

Vad som är bra eller dåligt är något som Christer Björkman inte lägger sig i. Och som ingen annan heller ska bry sig om – förrän tittarna ska säga sitt. Det som för ett land är toppen av musikalisk kvalitet kan för ett annat vara helt ovidkommande och ointressant. 

– Då får jag tala om för det arrangerande landet, just nu israeler, att de inte ska bedöma smak, för det är inte vår uppgift. De som skickar sitt bidrag hit tycker att det här är snyggt – och därför är det snyggt. Då säger kanske arrangörerna: alla andra kommer att skratta. Och det är möjligt att de gör men det land som står bakom låten måste vara stolt över det de gör. Vi kan inte ändra på människors kultur, den är som den är. Det är en väldigt häftig process och väldigt smickrande att de litar fullständigt på mig.

Quiz: Minns du Eurovisionvinnaren? 

När jag försöker beskriva Christer Björkman som ett slags FN-chef som arbetar med att förena en massa olika viljor och få en allt annan än homogen grupp människor att fungera tillsammans så tonar han ned detta och lyfter fram norrmannen Jon Ola Sand som är EBU:s ansvarige för Eurovision Song Contest:

– Jag skulle säga att Jon Ola Sand är generalsekreterare medan jag är något slags attaché, säger han och skrattar.

Vad har du för speciell egenskap som gör att du kan lyssna, inte bli arg och ha ett stort tålamod?

– Jag tror att jag har någon slags social kompetens i grunden som hjälper mig väldigt mycket. Och så är jag väldigt lugn. Jag brusar inte upp utan försöker alltid att prata med alla och förklara att vi löser detta. Men de är ju upprörda många gånger! Inte minst efter första repet som ju aldrig blir bra, så klart. Det är nytt för alla. Ibland ser det verkligen ut som hej kom och hjälp mig. Men sedan får vi ihop det och vid andra repetitionen brukar det sitta och artisterna blir betydligt lyckligare – och så är det ju varje år.

En annan erfarenhet som Christer Björkman kan luta sig mot är Melodifestivalen som han har varit med och gjort i 18 år. 

– Tack vare den har jag en överblick över helheten som de flesta andra inte har. Vi har 28 låtar medan de flesta andra har max tio per år att hantera. Och jag är van vid att göra varierad underhållning, det är det som är vårt koncept. Melodifestivalen är väldigt lik Eurovision på det sättet att man blandar genrer och olika stilar. Det är bara att här blir allt lite mer extremt. De andra länderna är väldigt imponerade av Melodifestivalen, hela Europa följer ju oss och titta på det vi gör.

Att intervjua Christer Björkman här i Tel Aviv förutsätter ett avskilt rum. När vi går femtio meter stoppas han fyra gånger av medarbetare, representanter för de olika länderna och andra som vill ha råd eller godkännanden.

Melodifestivalen har gett Christer Björkman ett grundmurat renommé som gör att artister och ländernas ansvariga litar på honom och det han gör. De vet att han vill att det ska bli så bra som möjligt. 

Vad är största skillnaden för dig jämfört med Melodifestivalen?

– Insatserna är så mycket högre här, på så många nivåer. Hemma handlar det mest om att artisten tar en risk genom att tävla. Här är det så många lager. Artisten bär nationens förväntningar på sin rygg. Mediebilden är mycket, mycket större och konsekvenserna om man inte går till final kan vara väldigt jobbiga, till och med förödande karriärmässigt. Även tv-bolagen sätter prestige i detta. Det är stora insatser. 

Christer Björkman återkommer flera gånger till hur viktigt det är att varje artist som går av scenen ska känna sig stolt över det han eller hon har uträttat liksom det Christer Björkman och hans grupp har gjort, och att landets delegationschef ska känna att Eurovisionteamet har fullgjort det som de har bett om. 

– Min värsta mardröm är att vi inte ska lyckas med detta och att en delegation faktiskt är missnöjd med det vi har åstadkommit åt dem och de inte har fått ett bra resultat. Det skulle vara väldigt jobbigt. Men både 2017 och 2018 hade vi ingen nation som inte var nöjd med det vi hade gjort. Det gör mig glad.

– De ska vara nöjda även om de åker ut eller kommer sist, då ska de känna att ”det där var det finaste vi kunde göra av den här låten”

Vad är roligast med jobbet?

– Skapandeprocessen. Att se allt växa fram, att se det som var en pappersprodukt och som man bara haft i huvudet bli förverkligat. Ibland så överträffas det och det är ju en kick.

Christer Björkman säger att han inte påverkas av säkerhetsläget i landet. Inte så att han inte bryr sig, det gör han, men Eurovisionbubblan är tät och säkerheten kring arenan är alltid hög med metalldetektorer och kontroller innan någon får gå in. Vid förra årets Eurovision i Lissabon stod kulsprutebeväpnade soldater på taken. I Tel Aviv är närvaron av beväpnade militärer och poliser ännu tydligare men för den personal som arbetar inne på arenan är det som händer utanför den inte lika tydligt. 

– När jag och de övriga går in i den här bubblan, och inte har de vanliga rutinerna hemifrån där man kommer hem och slår på tv:n och ser på nyheterna, då blir man lite avskärmad. Hela världen skulle kunna välta där utanför utan att vi märker det. Jag kan inte säga att jag har berörts av det över huvud taget. Vi jobbar på här inne i mörkret i arenan och så åker man hem någon gång efter midnatt och stupar i säng och så är man tillbaka här klockan 9 på morgonen. Det är egentligen det jag förhåller mig till, jag försöker att inte tänka så mycket på det faktiskt. Det är som det är och nu är vi här och ska göra vårt bästa. Det andra får andra reda ut, de som är satta att göra det.

Om du skulle beskriva Eurovisionkänslan, vara med i den här stora ”happeningen”?

– Jag försöker att ta del av den i den mån det går. Men det är inte ofta det hinns med. Några kvällar under tävlingsveckorna, efter det att vi är klara med en sändning, brukar jag gå ut och träffa svenska laget och jag försöker också gå på Euroclub för att uppleva fansen någon gång. Och så försöker jag hinna med öppningsfesten för att gå runt och vara lite privat med alla som jag i vanliga fall bara möter i allvarssituationer när vi repar fokuserat. 

Christer Björkman konstaterar att det oftast inte blir så mycket annat än jobb och att han behöver den sömn han kan få. Särskilt de sista tio dagarna när allt spurtar mot de tre skarpa sändningarna är den lediga tiden lätt räknad. Men Memorial Day, när Israel minns de soldater som offrat sina liv, stannade allt. 

– Då åkte vi till Döda havet och bara la oss och flöt som korkar och sedan sov vi allihop på var sin solstol i några timmar!

Så vad tror då Christer Björkman om sitt eget hemlands chanser?

– Jag tror att Sveriges chanser är superbra. Det är ett tydligt och bra nummer och jag tror att vi är en av fem som kan ta det här. Det kommer att bli oerhört spännande.

Läs också: Christer Björkman är med och startar American song contest.