Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Code in the dark – kodning som extremsport

Foto: Magnus Hallgren

Code in the dark är kodning som extremsport, en sällsynt nördig tävling och en växande publikpublikmagnet. Lördagsmagasinet 
tog sig in i bergrummet där kodare gör 
upp bland laser och rök.

Det är fredag kväll. I ett bergrum i centrala Stockholm står Siavash Ghorbani och viftar med en blå glowstick. Den höga technomusiken gör det svårt att prata. Över de grova stenväggarna dansar gröna laserstrålar. Men Siavash är inte där för att dansa.

– Blue heat, blue heat! ropar han. Färgen på den självlysande staven i hans hand är en kallelse till den första spelomgången.

Åtta programmerare letar sig fram mot ett podium. Där står lika många skärmar på rad, vända ut mot publiken så de nästan helt döljer personerna bakom. Sammanbitet slår de upp sina datorer och kopplar in kablarna. Några av dem har en halvdrucken ölburk bredvid sig på bordet, men det verkar inte ha lugnat nerverna. När maskinerna är inkopplade sitter de och trummar nervöst med fingrarna mot bordsskivan.

Musiken sänks. Kvällens konferencier tar mikrofonen för att överrösta sorlet från publiken. Han går igenom reglerna: Deltagarna har 15 minuter på sig att återskapa en webbsida. Ren kod, skriven på tangentbordet där och då, är deras enda verktyg. Ingen förberedelse är tillåten.

Foto: Magnus HallgrenAtt skriva kod kräver precision. Minsta tabbe kan göra att allt rasar samman.

Och framför allt – detta är vad som utmärker tävlingen – koden skrivs i blindo, helt utan kontroller eller förhandsvisning. Inte förrän tiden är ute får de se resultatet.

Det är som att måla en tavla med förbundna ögon, här dessutom med hög musik, blinkande stroboskop, rök, laser och en publik som blir allt mer framfusig i
sina kommentarer i takt med att sponsrad öl langas ut över baren bredvid scenen.

Det drar ihop sig till start. Publiken snubblar över varandra för att hitta den bästa platsen framför raden av skärmar där koden snart ska växa fram. Bakom dem tar de tävlande djupa andetag.

Bilden de ska återskapa presenteras: Det är Volvos officiella sajt. Om en kvart ska den vara färdig.

– Five, four, three …, ropar mannen med mikrofonen.

Publiken börjar vråla med i nedräkningen, programmerarnas fingrar darrar över tangentborden.

– … two, one. GO!

Tävlingen kallas ”Code in the dark” och är ett tappert försök att göra extremsport av kodknackning. Kanske är det vad Fight club hade blivit om den hade startats av programmerare. Det har pågått i några år nu. Tidigare omgångar har hållits i New York och Paris. På senare tid har vissa börjat ta det mer seriöst än arrangörerna först tänkte. Det skrevs strategidokument på nätet och arrangörerna fick begränsa antalet deltagare.

Nu är tävlingen tillbaka i Stockholm där allt började. Kvällens ska bli den största någonsin. Omkring 300 personer väntas komma. De som tävlar representerar sig själva, men många av dem jobbar på Stockholms namnkunniga techbolag.

– Det började med honom, säger Siavash Ghorbani och pekar mot DJ-båset. Där står Kaj Drobin. Tillsammans grundade de Tictail, ett av de mer uppmärksammade startupbolagen i Stockholms techvärld.

Foto: Magnus HallgrenSiavash Ghorbani, teknikchef på Tictail, är en av initiativtagarna till Code in the dark.

Kaj hade ett speciellt sätt att koda, berättar Siavash Ghorbani med beundran i rösten. De flesta som designar sajter skriver några rader kod, kontrollerar resultatet, går tillbaka och finjusterar, om och om igen. Inte Kaj Drobin. Han kunde skriva långa sjok på ren känsla, som att han för sin inre blick visualiserade vilken design som koden genererade.

– Han skrev alltid in the dark.

Ikväll är Kaj Drobin inte med och tävlar. Hans jobb är att dra i gång ett tungt beat just som kodarna kastar sig över sina tangentbord.

En man med rödhårig hästsvans står längst fram med öppen mun och blicken klistrad vid en av skärmarna. Någonting i den grön-vit-gula kodmassan imponerar på honom och han nickar för sig själv medan han kliar sig i skägget.

Vid scenens andra kant hörs upphetsade tjut. Någon har hamrat på tangentbordet över 500 gånger utan att bromsa upp. Siffran syns i skärmens hörn, tillsammans med tillrop när en ny nivå passeras: ”Radical!” ”Great!” ”Super!” Innan kvällen är över ska siffran mer än fördubblas.

I mitten av scenen sitter Vera Olsson och stressar upp sig. När en minut återstår har hon hamrat ur sig kod för ett par av sidans element, men inte riktigt alla. För ett halvår sedan bytte hon jobb, kod som den här skriver hon inte längre dagligen. Nu är det bara en sport.

– Stop coding!

Tiden är slut och de åtta lyfter händerna från tangentborden. Ödets stund: Blev det en sajt skapad i blindo eller kaos på en skärm? Både och, visar det sig. Några påminner helt klart om förebilden, andra har kollapsat helt. Det är lätt hänt. Ett bortglömt semikolon räcker för att allt ska gå sönder.

Att inte få kontrollera det man skriver är frustrerande.

– Vanligtvis brukar man koda och kolla. Koda och kolla. Det sitter i muskelminnet, säger Vera Olsson.

– Plus att man här har allt det här, säger hon och pekar ut mot lokalen. Laser och rök ! Det är en chans att testa hur man klarar stress och att koda under väldigt ovanliga omständigheter. Det brukar ju vara tyst.

Foto: Magnus Hallgren”Vanligtvis brukar man koda och kolla. Koda och kolla. Det sitter i muskelminnet”,  säger Vera ­Olsson, en av de tävlande.

Rösterna räcker inte för att Vera ska gå vidare. Denna första omgång tas hem i stor stil av fjolårets vinnare.

Han heter Jonny Strömberg men presenteras här med sitt Twitternamn Javve. Under kvällen intervjuas han på scenen.

– Det har varit mycket trashtalk, säger konferencieren. Att du skulle ha vunnit på ren tur.

– Man kan inte vinna på tur två gånger, svarar Javve. Ikväll avgörs det.

I finalen faller han dock. Segern tas hem av Albin Ekblom med Alva Rydberg på andra plats.

Stereotypen av en kodare är enstöringen vid sitt tangentbord som sitter timtals och löser komplicerade problem. Här blir samma syssla en publiksport, i realtid rannsakad av en kräsen publik. Jag frågar om Vera Olsson tänkte på att publiken kunde se varje tecken hon skrev, att hon i praktiken hade ett par hundra personer hängande över axeln när hon försökte jobba.

– Nej, man ignorerar dem när man är in the zone. Koden är allt man ser.

Foto i text: Magnus Hallgren

Fakta. Mörkerkodning

Code in the dark är en tävling i programmering – eller kodning om man ska vara noga – som går ut på att deltagarna skriver kod ”i blindo”, alltså utan att den testas medan den skrivs.

Namnet anspelar också på att tävlingarna hålls kvällstid, i mörka lokaler med hög musik, rökmaskiner och laserljus.

Reglerna är strikta: Man får 15 minuter på sig, får bara använda en viss sorts kod och inte några specialprogram.

Idén kläcktes på Tictail, ett Stockholmsbaserat startupföretag inom e-handel. Den första tävlingen hölls tidigt 2013.

Sedan dess har sju tävlingar hållits. Flera i Stockholm, men också två i Paris och en i New York.

Från att ha varit improviserade tillställningar på Tictails konto är Code in the dark nu sponsrade evenemang i påkostade lokaler med specialutvecklad mjukvara för kodarna.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.