Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-08-08 01:29

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/courtney-marie-andrews-skilsmassoskiva-ar-sparsam-och-vemodig/

Skivrecensioner

Courtney Marie Andrews skilsmässoskiva är sparsam och vemodig

I tio låtar går Courtney Marie Andrews igenom sorgens olika stadier, skriver Po Tidholm.
I tio låtar går Courtney Marie Andrews igenom sorgens olika stadier, skriver Po Tidholm. Foto: Ralph Arvesen/REX/Shutterstock

Courtney Marie Andrews nya skiva beskriver ett uppbrott efter en lång kärleksrelation. ”Hennes röst bär hela albumet”, skriver DN:s Po Tidholm. 

När man ska skriva om Courtney Marie Andrews händer något märkligt: inga namn ploppar upp, inga referenser till klassiska album. Andrews var sin egen från första stund, en helt självklar röst som bottnade så bra i den amerikanska folk- och countrytraditionen att det lät som om hon alltid funnits. När hon debuterade 2016 med den helgjutna ”Honest life” hade hon redan skrivit och spelat in låtar i över tio år.

På sitt nya album ger hon sig i kast med saknaden efter en nio år lång relation, ett förhållande hon inledde som nittonåring. Genom de tio sångerna går hon igenom sorgens alla stadier. Hon börjar med minnena av det som var, allt det som hade kunnat göras annorlunda. Sedan tar hon itu med skulden, frihetskänslorna, tvivlet, förvirringen och uppgivenheten innan hon landar i den vackra ”Ships in the night” där hon tar avsked för gott med orden ”Hope your days are even better than the ones that we shared”.

Det är på många sätt en klassisk skilsmässoskiva, men utan den ilska som nog ändå alltid brukar finnas där. ”Old flowers” är i stället en genomgående vemodig skiva, sparsamt arrangerad och framförd på det mest precisa sätt. Ofta består ljudbilden bara av ett elpiano och ett trumset. Och Courtney Marie Andrews röst förstås, som ju är den som bär hela albumet.

Genombrottsskivan hade en poppighet som givetvis saknas här, och det är väl möjligen den enda kritiken. ”Old Flowers” har ett ganska smalt användningsområde, det är ingen musik du slänger på i bilen eller när du diskar. Risken är att det slutar illa.

Bästa spår: Old Flowers, It must be someone else’s fault

Läs fler skivrecensioner här.

Ämnen i artikeln

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt