Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-04 14:50

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/dagar-utan-slut-ar-en-bok-att-lata-sig-uppslukas-av/

Bokrecensioner

”Dagar utan slut” är en bok att låta sig uppslukas av

Bild 1 av 2 Sebastian Barry.
Foto: Alamy Stock Photo
Bild 2 av 2

Med ”Dagar utan slut” skapar Sebastian Barry ett mäktigt västernepos med homoerotiska övertoner. Det märks att författaren – samt översättaren Erik Andersson – har haft roligt, skriver Philip Teir.

Man vet att det är något extra att få en översättning av Erik Anderson i sina händer. Han har ett liksom lågmält humoristiskt handlag, och det syns inte bara i en jättesatsning som ”Ulysses”, utan även i de egna romanerna. Nu tar Andersson sig an irländaren Sebastian Barrys ”Dagar utan slut”, en av 2016 års mest uppmärksammade irländska romaner, och gör det med den äran.

Det börjar i den irländska kuststaden Sligo, som åtminstone jag stiftade bekantskap med senast i Sally Rooneys ”Normala människor”. Här befinner vi oss dock i en helt annan tid.

Thomas McNulty, berättaren, är i trettioårsåldern, men har redan hunnit leva många liv. Från det svältdrabbade Sligo har han kommit, som barn, via Kanada till Amerika, på ett skepp fullt av fattiga irländare – samhällets bottenskrap – i jakt på ett bättre liv. 

Erik Andersson får verkligen ligga i för att fånga Sebastian Barrys mycket färgstarka prosa

Tidigt slår han sig i slang med den moderlösa John Cole. De möts bokstavligen under en häck i Missouri, under ett ösregn. Det är några år före det amerikanska inbördeskriget: ”Jag kravlade in för att få skydd och plötsligt är han där. Hade kanske aldrig träffat honom annars. Vänner i ett helt liv. Ett märkligt och ödesdigert möte kan man säja. Tur.”

De blir vänner, och sedan älskande.

Vad som följer är något så ovanligt som ett homoerotiskt pojkboksäventyr (dock med rätt lite sex), som samtidigt växer sig till en realistisk, vacker skildring av det mer eller mindre laglösa, vidsträckta land som USA var i mitten av 1800-talet. Ett västernepos berättad med en kärv berättarröst som lotsar oss genom den ena mer otroliga händelsen efter den andra.

Erik Andersson får verkligen ligga i för att fånga Sebastian Barrys mycket färgstarka prosa. Så här kan det låta: ”Dom flesta simpla kortskojare, nasare, likkistsnickrare, försäljare av ormgiftsserum, mirakelmakare, puttelkrämare och alla andra lägsta sortens människor och åtskilliga därtill sjappade österut så fort blyet föll ner i glaset.”

(Puttelkrämare: någon som ”handlar i smått”, enligt svensk etymologisk ordbok.)

Den korthuggna berättarstilen – förstås ämnad att vara tidsenlig – bränner till i små, blixtrande bilder. Någonstans liknas en hötuva i blåst med en oljad frisyr, någonstans finns en lyrisk beskrivning av hur en packmula beter sig när den korsar en flod: ”flodens långa muskel drar honom fram och tillbaka”. Inte en sekund bryts illusionen.

Här finns något av den brutala skönheten i Cormac McCarthys romaner

Sebastian Barry vet hela tiden vart han är på väg, det finns ett otroligt driv i berättandet. Man förstår att hans ärende är att långsamt svetsa samman sina två olycksfåglar, och att det som för dem båda (och läsaren) inleds som en vilda västern-historia, sakta ska börja smaka riktigt blod, svett och – kärlek.

Här finns något av den brutala skönheten i Cormac McCarthys romaner, men tankarna går också till det naturlyriskt meditativa i John Williams västernroman ”Butcher’s Crossing” (med en liknande, intensiv skildring av en buffeljakt).

Att USA:s förhistoria är en tragedi, att landet är byggt på slavhandel och massutrotning av ursprungsbefolkningen, är ett sorgligt faktum. Sebastian Barry levandegör orättvisorna med en imponerande känsla av närvaro. ”Dagar utan slut” är en bok att uppslukas av, för man hinner ändå knappt stanna och tänka efter. Och jag rekommenderar verkligen att man läser Erik Anderssons fina översättning. Båda författarna har nog, gissar jag, haft roligt.

Läs fler bokrecensioner.

Ämnen i artikeln

Böcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt