Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Lilith har etablerat ett unikt konstrum för performance

Ibland har man tur. Tydligen har vårt rymdskepp hamnat ur kurs och vi har landat på en okänd, mörk planet där drottningen och hennes klonade drabanter bjuder till fest med bubbel i neonblinkande glas och någon sorts rymdtapas, sinnrikt upplagda som molekylmodeller. De skimrar som ädelstenar men smakar överraskande likt våra egna chokladbollar, vindruvor och petits-chouxer.

Lilith Performance Studio i Malmö fyller tio år och firar under hösten med en hel serie fantasifulla kalas. Myriam Laplantes utomjordiska cocktailparty förra helgen var det andra i ordningen, en udda mix av nyandlig science fiction och lekfull halloweenfest där det slog grälla, ironiska gnistor mellan rekvisitans kolliderande symboler. Zombier och karamellfärger. Rökmaskin och småkakor.

Som vanligt är det genomarbetat och storslaget. Under sina tio år har Lilith etablerat ett unikt svenskt konstrum där performancegenren fått växa både i storlek och betydelse.

Även om omfångsrika produktioner inte är något nytt i sig har villkoren inom performance länge varit sådana att de favoriserat snabba och improviserade happenings. Inget ont i dem, men Lilith har visat att performancekonst är mer än så. Med sin institutionella plattform har de produktionsmässigt, men framför allt publikt skapat förutsättningar för att ta den till en ny nivå. Där andra sedan kunnat följa efter.

Det finns en inbyggd motsägelse i det institutionella experimentet som Lilith med tiden blivit allt skickligare på att hantera. De snabba produktionernas konstnärliga chanstagningar möter publikens förväntningar på ett sätt som gör osäkerheten till en tillgång. En del blir ren magi, annat faller platt till marken och sällan finns något utrymme däremellan.

Det är kort sagt ett vågspel att som Laplante försöka balansera stämningar av nyreligiös rymdsaga och ystert barnkalas i samma verk. Om det lyckas beror till stor del på publiken.

Föreställningarna i höstens serie ”You are Invited” görs samtliga av konstnärer som har varit med förut. Myriam Laplante introducerades 2013 med en djuppsykologisk labyrint där övervakningskameror fungerade som en sammanbindande metafor.

Dafna Maimon, som inledde hösten, stod förra året för en av Liliths mer oförglömliga produktioner, den törnrosalika ”Modern Lives” med sömngångaraktiga skådespelare i en spöklik sekelskiftesmiljö. Hennes performance nu i september var en rekonstruktion av Finlands första falafelkiosk, där maten betalades med att publiken svarade på krystade frågor om sin uppväxt och hade inte alls samma energi.

Men här blir sådana distinktioner inte lika viktiga. För den trogna publiken är det spännande att följa hur Maimon på nytt söker inspiration i sin personliga historia – falafelstället i Helsingfors drevs av hennes pappa, medan karaktärerna i ”Modern Lives” baserades på en figur som hennes mamma skapat.

Vad Lilith erbjuder är en scen för experiment där publiken ingår som en självklar del i försöksprocessen. Det är en lyx att få vara med. Som sagt, ibland har man tur.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.