Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-04 17:49

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/darfor-ar-tillvaron-fore-pandemin-en-svunnen-belle-epoque/

Kultur

Därför är tillvaron före pandemin en svunnen belle époque

Bild 1 av 2 Bulgariska Ivan Krastev har på kort tid blivit en av de centrala intellektuella rösterna i Europa.
Foto: Mark Earthy
Bild 2 av 2

I den bulgariska intellektuella superstjärnan Ivan Krastevs bok ”Är morgondagen redan här?” synas coronachockens globala konsekvenser. Per Svensson läser en smart och uppslagsrik essä om världen efter pandemin.

Mellan 50 och 100 miljoner människor dog i spanska sjukan. Första världskriget brukar sägas ha krävt 17 miljoner liv.

I den internationella bibliotekskatalogen World Cat fanns det för några år sedan runt 80.000 böcker om första världskriget, men bara 400 om spanska sjukan, noterar Ivan Krastev.

Han ställer sedan den givna följdfrågan: ”Hur kommer det sig att en epidemi som kostade minst fem gånger så många människor livet som första världskriget har resulterat i 200 gånger färre boktitlar?”

Det svar han till sist formulerar kan förefalla frivolt. Men i lättsinnet gömmer sig inte sällan de tungt vägande sanningarna: ”Förhållandet mellan en epidemi och ett krig påminner om förhållandet mellan en del modernistisk litteratur och den klassiska romanen: det som saknas är en intrig.”

Viruset har ingen vilja. Och utan vilja är varken dramatiken eller moralen möjlig

Första världskriget var i all sin omänsklighet ändå i ett avgörande avseende mänskligt. Det förutsatte människans frihet att vilja. Det gäller för alla krig och revolutioner. Någon eller några vill erövra territorier, få makt, tjäna pengar, skapa rättvisa, hämnas, göra slut på alla krig. Sådana händelser har därför alltid en moralisk dimension, en intrig; de kan återberättas och förstås som dramer, där skurkar ställs mot hjältar, vinnare mot förlorare.

Pandemier däremot är till sin innersta natur omänskliga. Viruset har ingen vilja. Och utan vilja är varken dramatiken eller moralen möjlig. Världen blir meningslös.

Det är mer än vi står ut med. Därför har människan i alla tider försökt göra naturen mänsklig, ge den en vilja. Förr var det hämndlystna eller svartsjuka gudar som lät storm och pest drabba mänskligheten. I dag kan man få höra att landets regering ”med berått mod” tillåtit spridningen av covidsmittan.

Auktoritära ledare har svårt att finna sig tillrätta under dessa förhållanden

Statsvetaren Ivan Krastev har med böcker som ”Efter Europa” och ”Ljuset som försvann” under de senaste åren trätt fram som intellektuell superstjärna. Under våren har han i självvald karantän i hemlandet Bulgarien ägnat sig åt att reflektera över viruschockens konsekvenser för världen, och i synnerhet för Europa. Resultatet är denna intelligenta, smart skrivna och uppslagsrika essä, en efterföljansvärt slank och vältrimmad bok på runt 80 sidor: ”Är morgondagen redan här?

Frågetecknet kan tjäna som sinnebild för Ivan Krastevs ödmjuka sätt att närma sig ämnet. När pandemin fortfarande var en nyhet, i mars, tyckte han sig kunna dra ”sju lärdomar” av krisen: i boken har lärdomarna förvandlats till sju ”paradoxer”. För det enda vi nu med säkerhet vet är att vi inte vet vilka långsiktiga följder pandemin kommer att få: Varje tendens kan visa sig bära på sin motsats. Ta den starka staten. Nu tycks den starkare än någonsin: storföretag vädjar till härskaren om hjälp och skydd som gamla tiders vasaller, européer som tagit sin rörelsefrihet för given har tacksamt låtit sig låsas in.

Men samtidigt är det, framhåller Krastev, talande att auktoritära ledare har svårt att finna sig tillrätta under dessa förhållanden. Deras identitet och makt bygger på ett närmast karikatyrmässigt sätt på föreställningen om en viljestyrd värld, en värld där människan (i deras fall bokstavligen människan i singularis, det vill säga de själva) kan diktera villkor och utfall. 

Vi vet kanske vad vi vill, men inte vad vi förmår

Men också demokratiska politiker har svårt att hantera virusets viljelöshet och sin egen maktlöshet. Man kan inte förhandla med ett virus, inte heller blidka det med höjda anslag. Men man måste låtsas att detta är möjligt. 

Ivan Krastev lyfter fram litteraturteoretikern Viktor Sjkolvskij som hävdade att konstens uppgift är att göra det alltför välbekanta främmande igen. ”Politiken fungerar tvärtom”, konstaterar Krastev, ”den får oss att betrakta det obekanta som välbekant. Konsten gör människor nyfikna på det ’normala’, medan politiken trivialiserar det som är exceptionellt.” Se den gångna söndagens partiledardebatt för bekräftelse.

Är framtiden redan här? Ja blir essäns svar. Världen före coronapandemin är världen av i går, en svunnen belle époque. Men hur den nya sköna eller osköna världen kommer att te sig, hur det ska gå med demokratin och EU och globaliseringen och generationsklyftorna är ännu oklart. Vi vet kanske vad vi vill, men inte vad vi förmår. Vi vet inte ens om och när viruset kommer att ge oss chansen att försöka förverkliga det vi vill.

Läs fler bokrecensioner och fler artiklar av Per Svensson.

 

 

 

 

 

.

Ämnen i artikeln

Populism

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt