Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-24 12:14

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/darfor-blir-2020-talet-ett-ljusare-decennium/

Kultur

Därför blir 2020-talet ett ljusare decennium

Bild 1 av 4
Foto: Larsen, Håkon Mosvold
Bild 2 av 4
Foto: John Orvis / Splash News
Bild 3 av 4
Foto: James Veysey/Shutterstock
Bild 4 av 4 Det glada tjugotalet? Fem damer dansar charleston sist det begav sig, 1926.
Foto: SZ Photo/TT

Kommer allt att bli värre? Inte säkert. Statsvetaren Yascha Mounk hittar tio skäl till att det nya decenniet kan bli bättre och bättre dag för dag.

Redan under de första veckorna av det nya decenniet har vi bjudits på ett antal stora överraskningar, som mordet på general Soleimani och Vladimir Putins utspel om en ny rysk konstitution. Händelser som få politiska bedömare skulle ha förutspått under de sista dagarna av 2019 omformar världen vi lever i.

Det finns därför goda skäl att ta en titt på de kommande tio åren med blicken fokuserad på förnyelse. För även om det alltid är dumdristigt av statsvetare att formulera tvärsäkra förutsägelser, så är det ofta klargörande att lyfta fram tänkbara utfall som ofta avfärdas.

När vi föreställer oss framtiden tenderar vi att tänka oss att det mesta kommer att förbli som det är eller att de senaste årens utveckling kommer att fortsätta i tangentens riktning. Men dagens värld ser helt annorlunda ut än världen 2010 som i sin tur skiljde sig rejält från världen 2000. Och är det något vi nästan helt säkert kan säga om det kommande årtiondet så är det att världen 2030 kommer att se helt annorlunda ut än världen i dag.

I denna anda följer här tio förutsägelser för de kommande tio åren, det vill säga tio tänkbara förändringar som i dag är så gott som allmänt avfärdade.

1. Kris för de populistiska diktaturerna

Under de senaste åren har populister från Brasilien till USA, från Indien till Filippinerna, erövrat makten genom att lova att återlämna den till folket. Men i stället för att leva upp till sina egalitära budskap har de samlat ännu mer makt i sina egna händer. De har attackerat samhällsinstitutioners oberoende och undergrävt yttrandefriheten.

Men ju längre populistiska regeringar sitter vid makten, ju svårare blir det att upprätthålla denna legitimitet byggd på en lögn. Över tid kommer deras storhetsvansinne att kännbart påverka vanliga medborgares vardagsliv: lärare får plötsligt order om vad de ska säga i klassrummet; tjänstemän som inte ställs till ansvar blir mer korrupta; ekonomin tar stryk när experterna inte längre har något inflytande över de beslut som fattas. Exempel som Turkiet och Venezuela visar att vid den tidpunkten kan folket till sist försöka resa sig mot en populistisk regering som långsamt förvandlar sig till en förtryckande diktatur.

2. De sociala mediernas betydelse minskar

I dag lägger människor en enormt stor del av sin tid och uppmärksamhet på sociala medier. Men det verkliga skälet till att vissa plattformar utövar ett så gigantiskt inflytande på allt från ramarna för det offentliga samtalet till det amerikanska presidentvalet är inte att din brorsdotter är beroende av Instagram. Det verkliga skälet är att centrala beslutsfattare förväxlar en liten grupp starkt politiskt engagerade, och ideologiskt extrema, twittrare med den allmänna opinionen.

Det ger oss anledning att tro att de sociala mediernas inflytande med tiden kommer att avta. Under tidigare decennier visste tidningarna att tokstollar och extremister var mer benägna än genomsnittsläsaren att skriva brev till redaktören. Innehållet i dessa brev togs därför med en nypa salt. I dag är beslutsfattare på alla områden tvärtom anmärkningsvärt besatta av tokstollarnas samtida efterföljare. När det börjar gå upp för dessa beslutsfattare att Twitter och liknande plattformar inte representerar den verkliga världen kan de sociala mediernas politiska inflytande börja krympa.

Norra Tornen i Stockholm
Norra Tornen i Stockholm Foto: Elin Åberg

3. Boendekostnaderna stagnerar.

En av de mest anmärkningsvärda trenderna under de senaste årtiondena har varit de snabbt stigande boendekostnaderna i storstäderna. Från Stockholm till San Francisco har priserna på hus och lägenheter ökat i en förbluffande takt. Men i ett historiskt perspektiv har priserna på fast egendom faktiskt ökat ganska långsamt. I världens största städer står många lyxlägenheter numera tomma. I städer som New York har kvoten mellan lägenhetspris och hyra stigit till historiska nivåer, vilket betyder att det blivit mer fördelaktigt att vara hyresgäst än tidigare.

Alla dessa faktorer är indikationer på att den trendmässiga snabba prisstegringen i storstadsregionerna kan vara på väg att kulminera. Även om det är osannolikt att priserna ska sjunka påtagligt så kan vi få se dem stiga i betydligt långsammare takt.

4. De unga blir mindre politiska.

Under 2010-talet var unga människor starkt politiskt engagerade. Många var förfärade över den högerextrema populismens frammarsch och djupt oroade över passiviteten inför klimatförändringarna. Tack vare de sociala medierna var det lätt för dem att ge röst åt den vrede de kände. Eftersom många av dessa bakomliggande trender sannolikt kommer att hålla i sig ligger det nära till hands att anta att de unga kommer att fortsätta vara höggradigt politiserade.

Men genom historien har perioder präglade av intensivt politiskt engagemang ofta följts av lugnare mellanspel. Studentprotesternas på 60- och 70-talet följdes, för att ta ett exempel, av yuppiernas 80-tal och de apolitiska ironikernas 90-tal. Det är därför minst lika sannolikt att den nuvarande vågen av engagemang börjar ebba ut och att många unga under de kommande åren långsamt distanserar sig från politiken.

5. ”Moderata” populister vinner terräng

De flesta av de populister som stormat den politiska scenen under det gångna decenniet har kommit från den extrema högern. Det är därför frestande att ta för givet att det just var extremismen som gjorde dem till valvinnare. Men de flesta opinionsundersökningar tyder på att det mindre varit de rasistiska och sexistiska åsikterna och mer den vrede mot de politiska institutionerna som de artikulerat som gjort dessa populister så populära.

Om populister är framgångsrika inte på grund av utan snarare trots att de är högerextrema kan det innebära att populismen tar en ganska annorlunda väg under kommande år. I Storbritannien har Boris Johnson visat att populister kan bli mycket framgångsrika genom att inta mindre extrema positioner i frågor relaterade till kultur och ekonomi. Här finns en konstruktionsritning för ett slags ”moderat” populism. Kommer politiker som går i Boris Johnsons fotspår att dominera politiken i de västliga demokratierna på 2020-talet?

Foto: Fredrik Sandberg/TT

6. Lågutbildades löner stiger

I många demokratier i väst har inkomsterna i flera decennier ökat för dem i toppen men inte för dem längst ner. Det har inneburit att ekonomin som sådan vuxit mycket snabbt i länder som USA, även om snitthushållets inkomster har stagnerat. Om vi lever i en tid av raseri och frustration så är den pessimism kring den ekonomiska framtiden som denna utveckling skapat en en väsentlig faktor.

Men i några viktiga länder, inklusive USA, har denna trend börjat slå om. I takt med att den ekonomiska konjunkturen drev fram full sysselsättning började lönerna stiga över hela linjen. Faktum är att 2019 ökade lönerna för låginkomsttagare två gånger så mycket som höginkomsttagarnas löner. Om utvecklade demokratier bibehåller full sysselsättning, och deras regeringar uppmuntrar löneökningar för dem som behöver dem bäst, kan de lågutbildade gruppernas löner fortsätta att stiga snabbare än de tidigare gjort.

7. Post-woke

Det förra decenniet gav oss det fenomen somliga kommentatorer refererar till som ”The great awokening”, woke. Särskilt i USA har vita vänstersympatisörer radikaliserats i frågor som sexism och rasism. Men samtidigt som den förändringen bidrog till att ge systembaserade orättvisor en framträdande plats i den offentliga diskussionen, gav den ökad tyngd tyngd åt somliga idéer med begränsade möjligheter att få bredare genomslag. Enligt somliga skribenteter som är (föregivet) woke är till exempel alla vita per definition rasister och harmlösa uttryck för ömsesidig kulturell påverkan, som när en kock med föräldrar från ett visst land lagar mat som kommer från ett annat land, fördärvliga former av ”kulturell appropriering”.

Men samtidigt som dessa illiberala former av ”wokeness” har vunnit växande institutionell makt har vi kunnat iaktta inledningen till en kulturell motoffensiv. De senaste månaderna har ett brett spektrum av vänsterikoner, från Dave Chapelle till Barack Obama, kritiserat aspekter av ”The great awokening”. När fler börjar ta intryck av dessa ståndpunkter kan ”The great awokening” klinga av. (Paradoxalt nog är en sådan utveckling särskilt trolig om en demokrat vinner presidentvalet 2020 och tvingar den karikatyrmässigt sexistiska och rasistiska man som nu bor i Vita huset att flytta.)

8. Konservativa öppnar sig för mångfald.

I Tyskland såväl som i USA är de politiska partierna etniskt polariserade. Medan den infödda majoriteten är mer benägen att rösta på partier till höger är invandrare och religiösa minoriteter mer benägna att rösta på partier till vänster. Det är på en och samma gång förbryllande och föga förvånande. Det är förbryllande eftersom många immigranter tenderar att vara socialt konservativa. Men det är föga förvånande eftersom många högerpartier har stött bort minoriteter genom att tolerera, vara undfallande mot, eller till och med flörta med, rasister.

Många politiska bedömare tar för givet att denna trend kommer att hålla i sig. I Amerika har flera statsvetare till och med förutspått att den växande andelen icke-vita i befolkningen till sist kommer att ge Demokraterna en så gott som säker majoritet i väljarkåren. Men om de konservativa partierna har något begrepp om sitt eget bästa kommer de till sist att resa ett bredare tält. Och om dessa partier tack vare sina konservativa värderingar lyckas attrahera väljare med invandrarbakgrund – kanske genom att göra sig till företrädare för det slags ”moderata populism” som Boris Johnson ägnar sig åt – kan politiken i västvärlden snabbt bli mindre etniskt polariserad.

9. Den globala ojämlikheten minskar

Välbärgade demokratier, från Danmark till Kanada, har under de senaste decennierna blivit betydigt mer ojämlika. Men ser man till världen i dess helhet har ojämlikheten faktiskt minskat. Eftersom de fattigas inkomster i Indien och Kina har ökat mycket snabbare än de välbärgades inkomster i Sverige eller Österrike så har världen blivit mer jämlik än den var för tio år sedan.

Så länge delar av Asien och Afrika kan förlänga sina tillväxtkurvor kommer denna trend att hålla i sig. Ojämlikheten i de utvecklade demokratierna kan visserligen fortsätta att öka, men världens fattiga kommer att få det betydligt bättre ställt än i dag.

10. Den liberala demokratin blir attraktiv igen.

Decenniet som gick visade att den liberala demokratin är i behov av omfattande renovering. Om utvecklade demokratier i dag ger ett betydligt mindre stabilt intryck än förr så är en viktig del av förklaringen att dess medborgare är betydligt mindre nöjda med sina politiska system än de var för några årtionden sedan.

Men samtidigt som diktatorer i länder som Ryssland och Kina har befäst sin makt, och populister tar död på demokratin i Turkiet och Venezuela, står det också klart att dessa den liberala demokratins främsta ideologiska konkurrenter ligger ännu sämre till. När medborgare berövas sin frihet kommer de till sist att börja göra motstånd. Det är därför kanske inte fåfängt att hoppas att den liberala demokratins två grundläggande värden – individuell frihet och kollektivt självbestämmande – kommer att lysa en smula klarare om tio år.

Övers. från engelska: Per Svensson

 

Yascha Mounk.
Yascha Mounk. Foto: Pako Mera/REX