Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Därför hålls tummarna

Vill du också ha svar på en språkfråga? Ring: Språkrådet 08-442 42 10, vardagar 9-12. Eller mejla: sprakfragor@sprakradet.se

Därför hålls tummarna. Varför håller man tummarna för att önska någon lycka och tur på svenska medan man på engelska säger att man korsar fingrarna, ”I cross my fingers”?

Gill

Det här är en sådan fråga som dels är en språkfråga, dels är en fråga om människors föreställningar om världen och om högre makter. Att hålla tummarna, eller säga att man ska göra det, är ett mycket gammalt sätt att uttrycka att både ge skydd mot onda makter som till exempel maran och för att önska välgång. Det är känt att man i Romarriket höll tummarna för någon man ville väl åtminstone under första århundradet e Kr.

Den som korsar fingrarna för tur och välgång rör sig i stället i en kristen föreställningsvärld. I den tidiga kyrkan korsade man fingrarna för att värja bort ondska genom att anspela på det kristna korset.

I dag håller man tummarna i stora delar av norra Europa: Sverige, Finland, Tyskland, Nederländerna och Polen är några exempel. Däremot korsar man fingrarna i England, Norge, Danmark, Spanien och Frankrike. Vilket man gör beror inte bara på vilket språk man talar, utan kanske mer på vilken region man bor i; i Frankrike korsar man fingrarna, medan man i fransktalande Schweiz kramar tummarna.

Att korsa fingrarna kan också vara ett tecken på att man ljuger eller luras.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.