Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-20 01:20

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/darfor-skarps-hjarnan-av-skrackfilm/

Film

Därför skärps hjärnan av skräckfilm

Vera Farmiga i ”The conjuring 2”, 2016
Vera Farmiga i ”The conjuring 2”, 2016 Foto: Courtesy Everett Collection

Genom att avbilda hjärnan hos försökspersoner som tittar på skräckfilm har en grupp finländska forskare upptäckt hur olika hjärnområden samarbetar för att förbereda sig på fara.

TT Text

Förmågan att bli livrädd är en av de grundläggande egenskaper som gör det möjligt för arter att leva vidare här på jorden. Nu har en grupp finländska forskare grävt djupare i hur vi människor hanterar skräck och upptäckt att hjärnan gradvis ökar sin beredskap och kopplar ihop allt fler områden i takt med vi får en känsla av att något är på tok.

Genom att avbilda hela hjärnan hos försökspersoner som tittade på skräckfilm kunde forskarna studera skräckreaktioner under ett utdraget förlopp. De flesta skräckstudier har hittills i stället fokuserat på specifika områden i hjärnan, och hur de svarar på kortare skräckupplevelser.

I ett pressmeddelande skriver Lauri Nummenmaa, som forskar i neurovetenskap vid Åbo universitet, att de ville undersöka både ”den krypande, skrämmande föraningen när man känner att något inte stämmer, och den instinktiva reaktionen som får oss att hoppa ut ur skinnet av rädsla när ett monster plötsligt dyker upp”.

Under de delar av filmerna då skräcken sakta stegrades såg forskarna hur delar av hjärnan som hanterar syn och hörsel var extra aktiverade, förmodligen som svar på behovet att extra snabbt kunna upptäcka en uppdykande fara.

Madison Wolfe i ”The conjuring 2”.
Madison Wolfe i ”The conjuring 2”. Foto: ©New Line Cinema/Courtesy Everett Collection

När skräcken sedan kulminerade, exempelvis då en galen mördare dök upp, aktiverades i stället de delar av hjärnan som fattar beslut, utvärderar fara, processar känslor och styr motoriken.

Men forskarna såg också att dessa olika hjärnområden hela tiden kommunicerade med varandra. Ju mer intensiv den första fasen var – då skräcken stegrades – desto mer skärptes beredskapen i de delar som sedan aktiverades i den akuta fasen.

”Vår hjärna ägnar sig hela tiden åt att förutse vad som kan hända, för att förbereda sig på handling vid farliga situationer, och det här utnyttjas skickligt i skräckfilmer för att förhöja spänningen”, skriver forskarna i pressmeddelandet till sin studie som publiceras i tidskriften Neuroimage.

De filmer som visades för försökspersonerna valde forskarna ut genom att först sammanställa en lista över de filmer som enligt databaserna Rotten tomatoes, Imdb och Allmovie ansågs vara mest skrämmande. Den film som toppade listan, ”The devil's backbone”, ansågs dock inte innehålla tillräckligt många akuta skräckhändelser som skulle få försökspersonerna att ”hoppa ut ur skinnet”. I stället valde forskarna nummer fem och nio på listan: ”Insidious” och ”The conjuring 2”, bägge regisserade av James Wan.

Totalt avbildade forskarna hjärnan hos 37 försökspersoner, med en genomsnittsålder på 25 år. Ett försök fick avbrytas, då deltagaren kände för starkt obehag.