Edward af Sillén är rutinerad manusskrivare med sex Melodifestivaler och tre Eurovision bakom sig. Charlotte Perrelli har stått på scen två gånger men aldrig tidigare kommenterat Eurovision.

– Jag vet ju själv när jag har suttit hemma i soffan och tittat och känt lyckan när man får de där små grejerna, de små anekdoterna, från någon som är verkligt kunnig, säger Charlotte Perrelli som beskriver sig som en bisittare till Edward af Sillén.

Edward af Sillén sitter bakom mikrofonen för åttonde gången för att ge tittarna allt det de inte själva kan se i bild. Researchen är omfattande. 41 länders låtar ska lyssnas på och tyckas till om, fakta ska grävas fram och det handlar om veckor av förberedelser.

Armenien och Azerbajdzjan tävlar i samma program, det är länder som ligger i krig med varandra.

Båda är överens om att det gäller att både roa och att ha respekt för varje artist.

– Vi vill att tittarna ska känna att det här är en viktig grej. Det här är världens största livesändning i världens största musiktävling och den är unik. På torsdag kväll tävlar till exempel Armenien och Azerbajdzjan i samma program, det är länder som ligger i krig med varandra, säger Edward af Sillén.

När Edward af Sillén skriver sina manus blir det inte sällan sarkastiskt och roligt. Men det gäller att vara både objektiv och subjektiv.

– Det finns en mittpunkt mellan de båda. Om man är verkligt subjektiv, då blir det vårt program, det ska det inte vara. Men blir det enbart objektiv då blir det lite frånvarande. Hela poängen med Eurovision är att tycka och det är de där hemma som ska bestämma vad de tycker om en låt. Men vi måste ha kul tillsammans, säger han.

Charlotte Perrelli understryker att de båda älskar programmet och därför kan skoja lite om det.

– Man gör inget för att såga någon längs med fotknölarna, det är absolut inte det det handlar om. Då får man också ge en annan sida. Vi älskar ju Eurovision!

Om jag säger Portugal till er, vad säger ni då?

– Det är väldigt… det kommer folk att tycka olika om. Det är en riktig vattendelare. Men jag har alltid respekt för artister och uttryck som vågar sticka ut och den sticker verkligen ut i den mån man förstår vad han menar. Han sjunger om att han har tappat sin mobiltelefon. Det kan man inte tro när man ser numret, säger Edward af Sillén.

Charlotte Perrelli håller med:

– Det här är verkligen Eurovision, att våga. Och jag älskar när man inte går omkring i kläder som du kunde ha köpt i vilken butik som helst. Men det här blir svårt ändå tror jag.

Och vad tror ni om Sveriges chanser?

– Jag är rätt säker på att vi kommer att vara väldigt stolta på lördag. John är otrolig, numret är supersnyggt, säger Edward af Sillén.

– Det känns som att det kommer att gå väldigt bra. De levererar och det spelar ingen roll om en lampa slocknar, det handlar om musiken, säger Charlotte Perrelli.

Och för dig blir det tredje gången. Du vann med ”Take me to your heaven” 1999, i Jerusalem, och var med 2008.

– Det är fantastiskt kul att vara här och de flesta artister kommer bara till Eurovision en gång eftersom det är så väldigt svårt att vinna i Sverige. Det här blir en ny erfarenhet för mig.

Hur är skillnaden mellan att sitta och kommentera och att stå på scenen?

– Herregud, det är som natt och dag. Det går inte att jämföra i denna värld. Som artist är det ett års arbete innan och sedan har man tre minuter att visa upp sig. Då står allt på spel. Det är skittufft.

Det är så lät att få en blackout, det räcker att du tittar på någon i publiken och så börjar du tänka något annat.

Är man någonsin rädd, som artist, att glömma texten?

– Ja, hela tiden. Varje minut! Det är så himla jobbigt. Det är så lät att få en blackout, det räcker att du tittar på någon i publiken och så börjar du tänka något annat. Det är lätt även om du kan låten framlänges och baklänges.

Edward af Sillén påminner om att det har hänt en svensk under Eurovision.

– Björn Skifs 1978 då han sjöng nonsensord istället för texten till ”Det blir alltid värre framåt natten”. Men han löste det bra.

Och Charlotte Perrelli erkänner att även hon har sjungit fel, i svenska Melodifestivalen 2012.

– Andra versen i ”The girl”. Jag var så fokuserad på all koreografi, alla steg. Jag stod och dansade och var så inne i det och så plötsligt kände jag, där började andra versen och nu sjunger jag fel. Då gör jag det och nu ska vi se, den är inte lika lång som första versen så jag måste byta tillbaka till andra versens refräng mitt i ett danssteg.

– Men det gick!

Läs mer: Hanna Fahl: Vi behöver Eurovision mer än någonsin  

Läs mer: Gruppen Hatari vill krascha Islands ekonomi med sång