Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-13 14:53

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/de-skrev-om-pandemier-sa-ratt-och-fel-hade-de/

Böcker

De skrev om pandemier – så rätt och fel hade de

Magnus Nordin, Sofia Nordin och Peter Westberg har skrivit om pandemin.
Magnus Nordin, Sofia Nordin och Peter Westberg har skrivit om pandemin. Foto: Magnus Ellsveden, Sara Moritz och Kristian Wilde.

Verkligheten överträffar dikten. Det är en klyscha som är svår att undvika för författare som skrivit om pandemier de senaste åren. När DN talar med några av dem i dag är de förvånade över vilka ”rätt” och ”fel” de prickat in i sina böcker.

Författaren Annika Luther arbetar även som biologilärare på Tölö Gymnasium i Helsingfors. I början av vårterminen uppmärksammade hon eleverna på en smitta som spreds i Kina.

– Jag sa att vi skulle ha den som ett case när kursen i mikrobiologi startade. Först tyckte alla att det var spännande och dramatiskt, men sedan blev det lite för mycket. I mitten av terminen stängde ju skolorna, säger Annika Luther på telefon från lantstället där hon tillbringar sommarlovet.

I hennes bok ”De sista entusiasterna” (Schildts & Söderström) som publicerades hösten 2019 skickas utbytesstudenterna hem från universiteten och resten tvingas studera på distans när en särskilt aggressiv säsongsinfluensa slår klorna i landet.

Annika Luther.
Annika Luther. Foto: Laurent Lecler

– Just där blev jag sannspådd! Redaktören tyckte att jag skulle lägga in fler framtidsmarkörer för att signalera att det här är inget som kommer att hända just nu, men jag argumenterade emot: ”Det kan faktiskt hända precis när som helst.” Som biolog har jag länge oroats över vilka risker dagens djurhållning och resande innebär för människors hälsa och för klimatet.

”De sista entusiasterna” handlar om Marius Lindholm, en universitetslärare och forskare som hellre står i labbet än i lektionssalen. I samband med att professorn på institutionen hittas död på en toalett missar han att skicka in en ansökan om förnyade forskningsanslag och blir arbetslös. Men misslyckandet blir kortvarigt. Oväntat kontaktas han av ett läkemedelsföretag som ber om hjälp att snabbt hitta ett botemedel mot smittan som drabbar just finländare extra hårt. Lösningen visar sig finnas i forskarens egen tarmkanal.

– Viruset kastade jag in i handlingen för att göra situationen akut. Egentligen ville jag skriva om den här ensamvargen som inte passar in i stora grupper och om antibiotikaresistenta bakterier som kan orsaka svåra följdverkningar i spåren av sjukdomar som covid-19, säger Annika Luther.

Inför vårt samtal har hon gjort en lista över vilka detaljer som kommit att överensstämma med verklighetens coronakris. Även i boken säljer apoteken slut på sina lager av verkningslös handsprit, turismen lamslås och ekonomin är på väg att krascha. Men munskydd förekommer bara på ett enda ställe, på en busschaufför, och karaktärerna beter sig allmänt oansvarigt när det gäller social distansering.

– Jag nämner inte ens ordet karantän. Huvudpersonens fru är bibliotekarie och en av de första som insjuknar. När hon kommer tillbaka till jobbet sitter hon ensam och hostar i ett tomt bibliotek. Där hade jag verkligen fel! Bibliotek och museer var de första institutionerna som stängdes i Finland. I boken är de finska myndigheternas restriktioner mer som de svenska är i verkligheten, konstaterar Annika Luther.

En av de konspirationsteorier som florerat i alternativa och sociala medier kring det nya coronaviruset är att det framställts i ett labb och spritts av olika ondsinta grupper. I Peter Westbergs roman ”Europa Pandemus” (Miramir förlag), som kom förra året, startar smittspridningen just som en form av terrorhandling. Det första offret – ”patient noll” – är Carlos. Han kidnappas i Madrid och injiceras med det rabiesliknande viruset som gör människor okontrollerat aggressiva. Genom bitattacker sprider de smittan vidare – ända till Sverige.

– Jag började skriva på boken för kanske tio år sedan. Då var terrorhot den mest realistiska verklighetskopplingen, inte en pandemi, säger Peter Westberg.

Peter Westberg.
Peter Westberg. Foto: Kristian Wilde

Bakom virusattentatet står en löst sammansatt grupp av ”ekoterrorister” som tycker att människans tid på jorden borde vara slut eftersom planeten misskötts så grovt. I korta tillbakablickar får läsaren ta del av hur samhället reagerat på den skräckfilmslika monsterpandemin.

– I början är myndigheternas rekommendationer att stanna inne, låsa dörren och stänga av ventilationen. Men det är innan någon vet vad hotet är. Efteråt handlar det mer om direkt överlevnad: att ha en säker plats att sova på, hitta proviant och försvara sig.

Flygtrafiken stoppas ganska abrupt i boken. I en scen ser karaktärerna hur flight efter flight ställs in på den stora tavlan i avgångshallen. De som testas och visar sig ”friska” transporteras till säkra platser. Bland de flyende invånarna i Sverige går rykten om att Gotland och Island är smittfria öar. Det stämmer hyfsat med coronaverkligheten, menar Peter Westberg. 

– Jag läste att Island genom tester konstaterat ett par tusen fall och bara tio döda, säger han.

En författare som lyckats pricka in sitt boksläpp med kuslig precision är Magnus Nordin. I ungdomsboken ”Röd zon” (Berghs) har Stockholm delats in i karantänområden för att undvika att en farsot sprider sig över stadsdelsgränserna. Murar har byggts mellan huskropparna, vars dörrar och fönster plomberats.

– När jag hittade på det där för något år sedan tyckte jag att det var lite väl science fiction. Så kan man väl inte göra, inte ens i en diktatur? Sedan hörde jag rapporter från Kina om hur hela städer isolerats. Då blev timingen lite otäck, säger han.

Magnus Nordin.
Magnus Nordin. Foto: Magnus Ellsveden

Beväpnade vakter patrullerar på barrikaderna och skjuter mot människor som försöker fly. Scenerna för tankarna till Berlin under Kalla kriget.

– Jag ville skildra vilka kontrollmetoder som sätts in för att hålla befolkningen kvar i sina lägenheter och hur dessa i förlängningen kan missbrukas i övervakningssyfte. Människor söker nog alltid sin frihet i de situationerna, säger Magnus Nordin.

I boken, som utspelar sig 40 år in i framtiden, har smittan spridits via biologiska stridsmedel. I sin research läste han om hur stormakter experimenterat med till exempel mjältbrandsbakterier. De unga huvudpersonerna har en ”immungen” som gör att de klarat sig, men det visar sig i uppföljaren ”Grön zon” att de rikaste invånarna har flytt till Gamla stan, som ligger skyddat från drönarattacker i luftrummet.

Barn som undkommit apokalypsen i form av en pandemi är även temat i författaren Sofia Nordins dystopiska serie om Hedvig, vars familj dött i en mystisk febersjukdom. Om hennes och andra överlevares strategier handlar ”En sekund i taget”, ”Spring så fort du kan”, ”Om du såg mig nu” och ”Som om jag vore fantastisk” (Rabén och Sjögren).

Sofia Nordin
Sofia Nordin Foto: Sara Moritz

– Jag var mer intresserad av relationerna mellan de överlevande än av själva sjukdomen. Den totala ensamheten som de upplever i början. Myndigheterna finns inte alls med i bilden, skriver Sofia Nordin i ett mejl till DN.

I dystopiska barn- och ungdomsböcker är virusepidemier ett vanligt motiv, förklarar Elina Druker, professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet.

– Ofta gestaltas isolerade grupper med bara ett fåtal individer. Då ställs frågor om värderingar, makt och hierarkier på sin spets. Vad är ett bra samhälle och en bra ledare?

På senare tid har hon uppmärksammat två trender. Dels att det är naturen som angriper människan och inte tvärtom, vilket kan härledas till vår tids klimatångest. Dels att historierna utspelar sig i en ganska nära framtid där miljöerna är starkt igenkännbara.

Elina Druker.
Elina Druker. Foto: Stefan Tell

– En öde tunnelbanestation eller ett övergivet köpcentrum blir väldigt drabbande. Det möjliggör också en samhällskritik som rör till exempel konsumtion. Vad är en märkesväska eller ett smycke värt om ingen kan se dem? I stället får konserverad mat ny betydelse.

När både familjens och samhällets trygghet försvinner får barnen chans att utforska sina möjligheter – men de åläggs också ett stort ansvar, menar Elina Druker.

– Barnet symboliserar framtiden, särskilt i de klimatkritiska narrativen. De får stå för en nystart. Burskapet är ungefär: ”Tyvärr, vi misslyckades. Nu får ni göra det bättre!”.

Ämnen i artikeln

Böcker
Barnböcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt