Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

”Den största kvinnliga reportern vi har haft”

Barbro Alving är en av Sveriges banbrytande reportrar. Men om Bang hade återuppstått i dag skulle hon ha betraktats som ett arbetsmiljöproblem, tror Anna Takanen.

”Bang” heter kort och gott vårens föreställning på Kulturhuset Stadsteatern där teaterchefen själv gestaltar DN:s stjärnreporter Barbro Alving på scenen.

Anna Takanen berättar att hon alltid har fascinerats av kvinnor vars liv brutit mot normer innan ordet normkritisk ens var uppfunnet: Vivica Bandler, Martha Gellhorn, Rut Hillarp, Virginia Woolf…

Bang har inga svårigheter att kvala in i sällskapet. Hon drack för mycket och levde öppet som lesbisk när det fortfarande var kriminellt.

Hennes barn med en av tecknarna på DN ansågs så uppseendeväckande att barn utanför äktenskapet började kallas Bangbarn.

– Jag hoppas att jag tillsammans med dramatikern Magnus Lindman och regissören Frida Röhl kan undersöka vad det innebar att vara så normbrytande och kompromisslös som Bang var. Samtidigt som yrkespersonen Bang var närmast folkkär blev hon som privatperson ständigt omdiskuterad och kämpade mycket med självkänsla och tvivel, säger Anna Takanen.

Barbro Alving skrev berömda reportage bland annat från spanska inbördeskriget, OS i Berlin, finska vinterkriget och rättegången mot Adolf Eichmann. På resorna släpade hon själv runt på två tunga skrivmaskiner, ifall den ena skulle gå sönder. 

Anna Takanen fångades först av reportagen och gick sedan vidare med dagböckerna, kåserierna, personporträtten och radioinspelningarna.

– Det hon skrev är alldeles glimrande bra, hon är den största kvinnliga reportern vi har haft. Hon tog världen till Sverige genom sig själv och allting präglas av hennes stora respekt för det mänskliga, med alla dess tillkortakommanden, säger Anna Takanen.

Trots att Bang var oerhört produktiv brottades hon med ”uppskjutardjävulen” – hennes egen benämning på att skjuta upp skrivandet till sista stund. Det projekt hon kan ha värderat allra högst – en biografi över vännen och inspirationskällan Elin Wägner – blev till exempel aldrig färdigt. 

Det var från Elin Wägner som Bang hämtade sitt fredsengagemang. I slutet av 1950-talet ledde det till en konflikt med DN:s chefredaktör Herbert Tingsten, som ansåg att Sverige skulle utveckla egna kärnvapen. Bang valde till slut att lämna tidningen.

– Hon hade hela tiden sin kompass. Jag uppfattar henne som omutbar i väldigt svåra situationer och jag tror att det måste ha kostat henne enormt mycket, säger Anna Takanen.

Hur tror du att hon skulle ha uppfattats om hon hade återuppstått i dag?

– Levererade gjorde hon, mer textmassa än någon, men hon var besvärlig, ställde krav, gick emot normer, bröt med sina chefer, nätterna blev till dag och dagarna till nätter. I dag tror jag att hon skulle ha betraktats som ett arbetsmiljöproblem.

”Bang”, premiär 14/4 på Kulturhuset Stadsteatern.

Barbro Alving

Född 1909 i Uppsala, död i Stockholm 1987.

Började sin karriär på DN 1928, var sedan verksam på Idun för att återvända till DN 1934.

Även ihågkommen som stridbar feminist och pacifist. Skrev dessutom manus till fyra filmer.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.