Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-20 03:09

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/det-blir-sakert-lite-abba-men-bara-de-obskyra-latarna/

Kultur

”Det blir säkert lite Abba, men bara de obskyra låtarna”

Bild 1 av 4
Foto: Nicklas Thegerström
Bild 2 av 4
Foto: Nicklas Thegerström
Bild 3 av 4
Foto: Nicklas Thegerström
Bild 4 av 4
Foto: Nicklas Thegerström

Efter tre års frånvaro är Benny Anderssons Orkester tillbaka, redo att möta dansentusiaster runt om i landet. DN besökte ensemblen under repetitionerna inför årets stundande sommarturné. 

Ljudet av stråkar och blåsinstrument fyller Filmhusets studio på Gärdet i Stockholm. Majoriteten av sextonmannaorkestern befinner sig på scenen. Några stämmer sina instrument, andra sitter och bläddrar bland notblad. 

Bakom sin flygel sitter kapellmästare Benny Andersson. Han utbrister:

Behöver vi verkligen repa?

Frågan är anmärkningsvärd, med tanke på att ensemblen endast har tre repetitionstillfällen inbokade inför årets premiärkonsert, i dag torsdag den 25 juli, på Trädgårdsföreningen i Göteborg. Dessutom brukar varje spelning pågå i upp till fyra timmar, under vilka orkestern spelar ungefär 60 låtar.

– Just nu är det faktiskt logistiken på scen som är vårt största problem. Calle spelar på olika tubor och måste kunna gå emellan sina positioner utan att behöva kuta alltför mycket. Det gäller även Kalle Moraeus och hans sjutton olika gitarrer, mandoliner och bouzoukis, säger Benny Andersson med ett skratt och tillägger:

– Men när det gäller själva låtarna känns det som om vi nyss varit ute och spelat dem, trots att senaste turnén var 2016. Vi skulle nog kunna åka utan att repa över huvud taget men då hade vi kanske blivit lite väl osäkra.

Foto: Nicklas Thegerström

Den avslappnade inställningen till förberedelser beror, enligt Benny Andersson, på den trygghet och tilltro gruppen byggt upp till varandra genom åren. Orkestern bildades redan 2001 och den stundande sommarturnén blir deras åttonde i ordningen. Ända sedan starten har en förutsättning för projektet varit att publiken dansar.

– Vi har alltid en dansbana redo och att se publiken bjuda upp och dansa med varandra ger oss en sådan oerhörd energi. Det vore inte alls lika kul att spela nästan fyra timmar i en konserthall där publiken bara sitter och tittar på. 

Rent genremässigt balanserar ensemblens musik på flera ben.

– När jag startade det här inspirerades jag av de orkestrar Thore Ehrling och Evert Taube hade på 40- och 50-talet, med piano, dragspel och fioler. Men vi spelar inte bara folkmusik utan även pop och lite klassiskt: Sjostakovitj och Bach, bara för att visa att vi kan, säger han skämtsamt. 

Konsertbesökarna kommer att känna igen konceptet, även om årets repertoar innehåller ett par nyheter.

– Jag har skrivit två nya låtar som vi kommer uppträda med för första gången. Vi kommer också spela en del låtar som vi inte spelat på 10-12 år, låtar som fallit bort men som vi nu plockat upp igen. Det blir säkert lite från Abba men inga kända låtar, bara de obskyra.

Vilka dessa obskyra låtar kan tänkas vara vill Benny Andersson inte avslöja. Han berättar dock att orkestern brukar förbereda en låtlista, som inte är huggen i sten.

– Låtarna ligger i en viss ordning men sedan kanske vi känner att nästa låt har en annan stämning än den vi vill åt, och då kanske vi hoppar över den. Vi är organiserade men samtidigt flexibla. Allt handlar om samspelet med publiken.

Foto: Nicklas Thegerström

Tommy Körberg är av samma uppfattning. Under orkesterns tidiga år agerade sångaren hemlig gästartist. Snart blev han en del av den fasta ensemblen.

– Att uppträda framför en publik som både lyssnar och dansar, det ger så mycket tillbaka till oss uppe på scenen. Folk dansar snoa och schottis, och jag kan stå där uppe och räkna deras fotsteg: ”Ett-två-tre, nämen gud vad de kan.” Det är imponerande och väldigt givande att vara en del av. 

Själv sysslar han inte med ”organiserad förflyttning”, även om han talar om dansprogrammet ”Let's dance” med en viss förtjusning i rösten. 

– De ringer varje år, men det är helt bannlyst. Min fru säger: ”Absolut inte.”

Den korta repetitionstiden inför turnén har han bara positiva åsikter om.

– Jag tycker det ska vara så, annars är man inte på tårna. Sedan får det bli lite småfel ibland. Hellre det än att man ser för tråkig och avslappnad ut. Det ska se ut som om man har lite, lite panik på scenen.

Foto: Nicklas Thegerström

Att orkestern med jämna mellanrum återvänder ut på vägarna, trots att de alla är upptagna på sina håll, har sin förklaring i den spelmansglädje turnéerna framkallar.

– Även om det är tämligen enkla låtar blir hela sammanhanget så glädjerikt. Det säger också något om Bennys musik, det enkla blir så in i helvetes innehållsrikt med honom, säger Tommy Körberg.

Helen Sjöholm stiger in i lokalen, efter att ha suttit fast i trafiken vid Söderledstunneln. Även hon framhåller samarbetet med Benny Andersson som ett av projektets mest spännande delar.  

– Benny har något specifikt som gör det så spännande att sjunga till hans musik. Under repetitionerna kan han improvisera fram till exempel en övergång hur snabbt som helst. Och bandet justerar sig lika snabbt. Det är häftigt att se dem skapa i realtid. 

Hon ser fram emot att få sjunga på dagens premiärspelning, och att ännu en gång få uppleva hur det ”brinner i ögonen” på orkesterkollegorna. ”Du är min man”, en av orkesterns tidiga hittar från 2004, är en av de låtar hon förknippar mest med att sommarturnera. 

– Jag sjunger den nästan aldrig annars, eftersom den är svår att göra rättvisa bara med ett piano. Den gör sig bäst med det här soundet, en stor orkester med fullt blås, säger hon och tillägger:

– Jag har egentligen aldrig riktigt förstått att publiken älskar just den låten. Jag relaterar inte till den lika mycket som dem. Den är väldigt rakt på och tar inga poetiska omvägar alls. Men den handlar om villkorslös kärlek och det är alltid vackert. Dessutom är den dansant. Jag får tusen önskemål om att spela den på födelsedagskalas, men det gör jag inte. Jag sjunger den inte ens för min egen gubbe, säger hon med ett skratt.