Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Det finns en musikfestival för alla smaker

Förberedelser inför Hejfestivalen på Orionteatern i Stockholm på nationaldagen.
Förberedelser inför Hejfestivalen på Orionteatern i Stockholm på nationaldagen. Other: Izabelle Nordfjell

Varje år faller strålkastarljuset på de stora stora festivalerna – Bråvalla, Sweden Rock, Way out west… Men i skuggan av dem växer en vital festivalscen med smala, nischade arrangemang för en hängiven publik.

Nischa dig! Så löd det allmänna rådet när olyckskraxandet om festivaldöden var som störst för några år sedan. Att våga välja bort och rikta in sig mot en smalare publik ansåg många vara receptet på överlevnad.

I år har påståendet blivit lag. Vid sidan om festivaljättarna växer och frodas den alternativa festivalkulturen. Genom mer eller mindre tydligt definierade inriktningar lockar festivalerna en noga utvald publik. Bara i sommar arrangeras ett hundratal musikfestivaler i mindre format runt om i landet, många av dem nystartade för i år. Övergivna gruvområden, slumrande folkparker, nedlagda kalkbrott, skogsdungar och idylliska öar tas i besittning under en helg och fungerar som en inramning (och ett starkt försäljningsargument).

Gemensamt för många av de mindre festivalerna är den familjära känslan och en stark deltagarkultur, där gränsen mellan arrangör och besökare suddats ut. I Facebookgrupper sker planeringen gemensamt och på plats hjälps volontärer och frivilliga åt att bygga upp festivalen. Vid ett skogsbryn, ett par mil utanför Falkenberg, anordnades under flera år Sjönevadsfestivalen som kombinerade biodynamisk mat, intima livespelningar i ladan, hemmasnickrade träkojor och technofester. Det gemensamma byggandet av festivalen pågick i månader och när festen väl var över hjälptes alla åt att sopa igen spåren av människa.

Även om få svenska festivaler skulle gå lika långt som den amerikanska extremvarianten Burning man i Nevadaöknen, där deltagarna tillsammans bygger upp en temporär stad varje år och som rivs en vecka senare, bygger festivaler som Skogsfesten i Dalsland, Algotfestivalen i Bohuslän, Cult cosmic i Roslagen, Ställbergs gruva i Bergslagen och många andra på samma princip om att alla ska bidra.

Hoforsrocken och Punkfest i Umeå är två exempel som lyckas boka jämställt trots mansdominerade genrer.

Den elektroniska musikfestivalen Off radar, som i år sjösätts för första gången på hemlig ort, beskriver själva sin målgrupp som ”våra vänner och vänner till vänner”.

– Det är inte på nån Burning man-nivå, men det är viktigt att alla på festivalen hjälper till eftersom det förstärker samhörigheten, säger initiativtagaren Simon Walldén som efter viss övertalning går med på att uppge sitt riktiga namn i intervjun.

Festivalen släpper bara ett par hundra biljetter och för att få tag på en måste man först genomgå en omständlig process. Ett sätt för arrangörerna att gallra ut och se vilka som är dedikerade.

– Jag kan ärligt säga att det mest är påhittade hinder. De som tar sig hela vägen har uppenbarligen ett kall. Och det är ju dem vi vill nå, säger Simon Walldén och tillägger:

– På sikt kommer det att vara omöjligt att vara med i sammanhanget om du inte redan är med.

Leder strävan mot inkludering samtidigt till ett exkluderande? Han har inte reflekterat över frågan men förstår att det kan uppfattas så.

– Det är inte vår tanke. Men jag skulle säga att fördelarna överväger nackdelarna. De människor vi potentiellt exkluderar är en mindre förlust jämfört med den respekt vi ger till personerna inom gruppen. Hela idén om en intim festival är att man bygger relationer med alla gäster. Genom att radera känslan av att man som festivalbesökare är en kund som ska få valuta för pengarna får man en starkare sammanhållning. Och om gruppen är tajt minskar risken för att någon beter sig illa.

Sedan 2012 har föreningen Jämställd festival räknat könsfördelningen på svenska festivalscener. Om mindre festivaler generellt är bättre på att boka jämställt än större kan Kristina Wicksell inte svara på. Men de som är smala rent genremässigt tycks vara sämre på att få till en jämn balans.

– Vi har sett en tydlig uppdelning i den här kategorin. Antingen är festivalen väldigt mansdominerad, och då har arrangörerna sällan reflekterat över frågan. Eller så är man helt jämställd, ofta eftersom det i dag är ett sätt att profilera sig. Hoforsrocken och Punkfest i Umeå är två exempel som lyckas boka jämställt trots mansdominerade genrer. Det visar att det går om man vill, säger Kristina Wicksell och tillägger:

– Eftersom musiken ofta är underordnad själva sammanhanget och imagen på den här typen av festivaler har arrangörer en stor chans att introducera nya akter. Artisterna är inte själva dragplåstret.

Och vad hände med Sjönevadsfestivalen? I år la kulturföreningen officiellt ned festivalen med förklaringen att man tröttnat på att städa upp alla kvarlämnade sopor som andra lämnat efter sig.

Fakta. Sommarens större festivaler

8–11/6 Sweden Rock Festival, Sölvesborg: Sabaton, Slayer m fl.

10–11/6 Summerburst, Stockholm: David Guetta, Diplo m fl.

30/6–2/7 Bråvallafestivalen, Norrköping: Veronica Maggio m fl.

7–9/7 Peace & Love, Borlänge: Miriam Bryant, Titiyo m fl.

29–30/7 Storsjöyran, Östersund: Van Morrison, Melissa Horn, Sabina Ddumba med flera.

29–31/7 Stockholm Music & Arts, Stockholm: Patti Smith, Lauryn Hill, m fl.

11–13/8 Way Out West, Göteborg: Anohni, PJ Harvey, Sia m fl.

12–19/8 Malmöfestivalen, Malmö: Jake Bugg, Linda Pira m fl.

26–27/8 Popaganda, Stockholm: Belle & Sebastian m fl.

Hejfestivalen vill skapa en dag med fokus på glädje och gemenskap

Foto: Foto: Izabelle Nordfjell

Hejfestivalen

Vad: En endagsfestival för möten mellan nyanlända och etablerade svenskar.
När: På nationaldagen, den 6 juni, på Orionteatern i Stockholm.
Vilka uppträder: Adam Kanyama, Adam Hellberg, Natali Felicia och Musiker utan gränser med flera. Dessutom bjuds det på spoken word, dans, teater och dj:er.

– Vi har märkt ett stort engagemang bland de personer som anmält sig som volontärer till festivalen. Hela planeringsgruppen består av volontärer och responsen från artister och företag vi har kontaktat har varit väldigt positiv. Det visar att det fortfarande är många som vill hjälpa, berättar initiativtagaren Andreas Bjunér.
Varför startade ni?
– Jag tror att vi är många som känner att samhällsklimatet blivit både råare och kallare. Vi läser nyheter om grannar som bråkar om flyktingboenden och föräldrar som inte vill att deras barn ska dela korridorer med barn som flytt från bomber. Bilden av Sverige som ett land som värnar om människor i nöd har fått sig en törn, men vi vet att det fortfarande finns gott om omtanke och solidaritet. Med Hejfestivalen vill vi skapa en dag med fokus på glädje och gemenskap.
Vad händer under dagen?
– Vi börjar med ett stort språkkafé där alla möts. Det blir en omedelbar isbrytare. För oss har det varit viktigt att hitta aktiviteter som skapar samhörighet där många ­gemensamt kan delta. Därför har vi rundpingis, ett fussballbord och ett kreativt rum, där gästerna tillsammans pimpar tre stora bokstäver som tillsammans formar ordet HEJ.
Hur når man de som inte vanligtvis hittar till Orionteatern?
– Dels genom våra nätverk, dels genom att direkt kontakta flyktingboenden och andra föreningar som jobbar med integration på olika sätt. För att underlätta transporten till och från festivalen har vi ordnat en partybuss som går mellan ett antal boenden och festivalen. Inbjudan har också översatts till en rad olika språk.
Kan du avslöja något något mer?
– Ja, att maten kommer att bli fantastisk. Förutom en venezuelansk foodtruck kommer vi att bjuda besökarna på smårätter bestående av afghanska piroger, mongoliska dumplings, peruanska potatishalvor i kopp och svenska småkakor.

Intim skogsfestival på hemlig adress

Off radar

Vad: En intim skogsfestival med fokus på elektronisk musik och visuella upplevelser. Exakt plats för festivalen avslöjas enbart för de med biljett.
När: Den 5–7 augusti på hemlig ort nära Stockholm.
Vilka uppträder: Bella Sarris, Margaret Dygas, Tin Man och Axel Boman med flera.

Foto: – Man anmäler sig på hemsidan och får en kod som man sedan använder för att köpa biljett. Inför nästa år tänker vi att det ska bli ännu svårare att få tag på en biljett, då kommer vi att kräva fysiska koder som man tilldelas personligen, säger Simon Walldén (bilden), en av initiativtagarna.
Vad är poängen med att vara så hemlig?
– Rent krasst handlar det om att bygga en myt kring festivalen. Men också för att behålla kontroll så att den inte växer sig större än vad vi kan hantera. Vi vill erbjuda besökarna en trygghet – vad som händer på festivalen stannar där. I Sverige anses det fortfarande inte ok att festa två dygn i sträck.
Varför startade ni?
– Vi var på Camp cosmic på Gotland och blev inspirerade. Vi vill sudda ut gränserna mellan scen och publik – på vår festival kan publiken vara lika mycket performer som de som uppträder.

Subkulturell arvtagare till Arvikafestivalen

Foto: Ledningen bakom Subkultfestivalen: Mirre Sennehed, Richard Selin och Eddie Wheeler.

Subkultfestivalen

Vad: En festival för personer med subkulturella och norm­överskridande intressen och livsstilar. Fokus på genrer som goth, synth, steampunk, emo, lolita och industrial.
När: Den 12–13 augusti i Trollhättan.
Vilka spelar: Clan of Xymox, Centhron och Tiamat med flera.

– Festivalen är samtidigt som Way out west, men jag är mer orolig för att vi krockar med Medeltidsveckan på Gotland eftersom vår målgrupp är större där, säger grundaren Mirre Sennehed.
Varför startade ni?
– För att fylla det tomrum som Arvika lämnade. Där kunde man ta med sig ett större kompisgäng eftersom det fanns både trance och Kent. I dag finns det inget alternativ som lyfter de subkulturella genrerna. I flera år har folk vallfärdat till Tyskland för att se de här banden. Nu tar vi dem till Sverige igen.
Hur definierar ni subkultur?
– Det är paradoxalt, vi vill ju helst inte prata om subkultur, bara kultur. Men det finns en poäng i att använda ordet eftersom vissa minoritetsgrupper inte får något medieutrymme. I dag får man betydligt mer uppmärksamhet om man startar en housefestival än, säg, en postpunkfestival. Av samma anledning har vi valt att inte boka någon hiphop. Vi vill främja och stötta de ”konstiga konstnärerna”.

Tillbakablickar och återföreningar i folkparken

Foto: Splittrade band återförenas på Folkets park i Falköping i september. Foto: Fredrik da Rocha Johansson

Throwback festival

Vad: En endagsfestival för alla insomnade eller splittrade band som får möjlighet att återförenas. Namnet kommer från internetuttrycket #TBT som står för throw back thursday.
När: Den 10 september på Folkets park i Falköping.
Vilka återförenas: Timo Räisänens band Her Majesty, svenska 90-talsgruppen Souls och amerikanska hardcoregruppen Earth Crisis med flera.

– Det har varit en utmaning att få folk att tacka ja så klart. Därför har vi blandat upp bokningarna med nya, aktiva artister så att det ska kännas framtid, säger Fredrik Da Rocha Johansson, festivalens medgrundare.
Varför startade ni?
– Förr i tiden turnerade stora artister runt på landets folkparker – nu har platserna fallit i glömska. Vi var själva med under den här eran och har velat få fart på vår lokala folkpark på nytt.
Vad handlar tillbakablickstrenden om?
– För oss är det nostalgi. Musik i dag känns väldigt flyktig och för stunden, det är lätt att försvinna i mängden. De äldre bandens fans är mer trogna. Jag är tveksam till om det går att göra den här typen av festival om tjugo år – i dag blir man känd över en natt men tycks försvinna lika fort.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.