Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Det här är världens bästa deckare

Den tionde januari i år inleddes min lista på mina hundra deckar­favoriter.

DN:s Lotta Olsson listar sina 100 deckarfavoriter.

Foto: Marc Femenia DN:s Lotta Olsson listar sina 100 deckarfavoriter.

DN:s Lotta Olsson listar sina 100 deckarfavoriter.
Foto: Marc Femenia

Lotta Olssons hundra deckar­favoriter genom tiderna ­presenteras på DN.se.

Jag började på nummer hundra, C J Box ”De samvetslösa”, och sedan har en titel publicerats dagligen på dn.se. I dag är det dags för avslutningen: nummer två, som är Agatha Christies ”Miss Marples sista fall” (1976) och den allra bästa, som är Dorothy Sayers ”Kamratfesten” från 1936.

Det var ju de mest förutsägbara förstahandsvalen, men vad skulle jag göra? Det finns faktiskt inga bättre! De gamla deckardrottningarna är helt enkelt bäst, fortfarande.

Gör man en lista upptäcker man saker om sig själv som man inte riktigt har varit medveten om. Det finns, framför allt på platserna 50–100, väldigt många deckare från de senaste åren. Kommer de verkligen att hålla i längden?

Det är också påfallande många svenska titlar, givetvis eftersom jag främst har bevakat den svenska utgivningen. Men jag hade nog ändå trott att det skulle vara en övervikt för engelska deckare. Och är verkligen fler än hälften skrivna av manliga författare? Jag som tycker att jag mest läser kvinnliga.

Så jag kan verkligen rekommendera att göra en egen lista. Fast det är betydligt svårare och tar längre tid än man tror. Själv började jag med att snoka igenom mina egna deckarhyllor. Sen letade jag efter andras listor på nätet och sen hade jag plötsligt ett otal titlar som jag hade kommit på efter hand och som borde vara med.

Då var det dags att göra upp En Plan. Det blev sönderklippta post it-lappar med en titel på varje lapp, som jag satte på närmast tillgängliga A3-papper. Det råkade vara en uppslagen gratistidning för Söderort som visade sig vara förträfflig för ändamålet, lätt hopvikbar. (Även om det fanns en oroväckande risk att den skulle hamna i pappersinsamlingen av misstag.)

Listan var inte färdig när den började publiceras, den ändrade sig gång på gång och hela tiden. Vilka titlar hade jag glömt? Var ordningen verkligen genomtänkt? Somliga titlar åkte in och ut på listan dagligen, post it-lapparna flyttade fram och tillbaka, särskilt på högersidan där numren 50–100 befann sig. Till slut satt en liten ruggig skara post it-lappar utanför listan och tittade anklagande på mig. Ja, varför fick just de inte vara med?

Orättvisorna hemsökte mig om nätterna, ack alla förträffliga författare som lämnades därhän!

Fast det lugnade sig med tiden. Somliga berömda och kritikerhyllade titlar tycker jag helt enkelt inte om, trots att nästan alla andra deckarläsare älskar dem.

Ni är många som har hört av er under de här 99 dagarna, glada över att bli påminda om gamla bortglömda favoriter. Det är precis det som är meningen: vi skriver oftast om nyutkomna böcker i tidningen, och det är lätt att glömma de äldre.

Nu är det äntligen er tur! Skriv och tipsa mig om era favoriter som inte var med på listan, och tala om vad det är som gör att ni tycker bäst om just dem. Ni har fått hundra deckartips av mig, nu jag räknar med att få långt fler av er.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.