Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Erdoğans seger en repris av ett sårigt trauma

Erdoğan röstar på sig själv under söndagens val.
Erdoğan röstar på sig själv under söndagens val. Foto: imago stock

När resultatet från folkomröstningen presenterades i söndags var det som att jag slungades tillbaka till 70-talet och såren öppnade sig igen. Dilsa Demirbag-Sten skriver om en repris av ett sårigt trauma.

Resultatet från söndagens folkomröstning i Turkiet är en tragedi. Inte bara för landet, utan också för den fria världen som hade satt sitt hopp till Turkiet att näst efter Israel, bli den andra demokratin i regionen.

Recep Tayyip Erdoğan, som nu blir i det närmaste enväldig, har under de senaste tio åren systematiskt och framgångsrikt hetsat grupper mot varandra och målat upp nationen som en välsignelse från Allah. Islamiseringen av Turkiet under Erdoğan är en bedrift i sig, då landet sedan republikens grundade 1923 har varit en rigid tvångssekulär stat.

Det måste smärta Erdoğans lättkränkta ego att han vann omröstningen med en knapp majoritet. Men de små marginalerna får ändå katastrofala konsekvenser för befolkningen och landet som riskerar att slungas femtio år bak i tiden.

Min egen familj lämnade landet 1975. Det var tänkt som en tillfällig flykt, vi skulle återvända till Turkiet så fort landet demokratiserades och mänskliga rättigheter gällde alla, även oss kurder och, som min far, vänsteraktivister. Så blev det aldrig.

När jag som barn frågade hur det kom sig att vår familj hade så många vänner som satt eller suttit i fängelse svarade far att till skillnad från Sverige så fängslade Turkiet anständiga människor i stället för bovar. Humor, om än mörk sådan, är en av många överlevnadsstrategier, när bitterheten riskerar att kicka in.

Omvärldens krav på omröstning som kommer att viftas bort

Eftersom barn till flyktingar ofta lever i ett vakuum mellan dåtid och framtid är det egentligen bara en återförening med moderlandet kan möjliggöra lycka. Det som är däremellan är i bästa fall en transportsträcka, av min föräldrageneration omnämnd som förlorad tid. Vi som växte upp eller föddes i Sverige kallas därför ibland för den förlorade generationen av våra föräldrar.

Nu har det gått över fyrtio år sedan vi flydde till Sverige. Turkiet är fortfarande inte en demokrati och mina föräldrar övergav planerna på att flytta hem för länge sedan. Även om intresset för turkisk politik fortfarande är stort så är den inte lika tvångsmässig som under min barndom då jag kunde rabbla upp partiledare, ministrar och de kurdiska namnen på städer och byar

Men när resultatet från folkomröstningen presenterades i söndags var det som att jag slungades tillbaka till 70-talet och såren öppnade sig ingen.

Författaren Vladimir Nabokov, född i en aristokratisk familj som tvingades fly under den ryska revolutionen, har sagt att det han sörjde mest var att han i och med flykten blev bestulen sin barndom. Hans ord var mig länge främmande. Hur kunde han? Frihet är det bästa ting som sökas kan all världen kring.

Men människan är mer komplicerad än så och det går att hysa motstridiga känslor – att glädjas över frihet och sörja en vanlig tillvaro. Den naturliga ilska som vällde fram när resultatet stod klart och Erdoğan utropade sig till segrare påminde mig om sorgen som alltid kommer att vara en del av mitt liv.

Det som händer nu riskerar att bli en repris av en redan välbekant historia. Omvärldens krav på omröstning som kommer att viftas bort, kartläggningen av kritiker i diasporan och utrensningen av oppositionella kommer att eskalera. Och än fler kommer än en gång att fly Turkiet i hopp om en tillvaro i demokrati. Fler förlorade generationer.

Dilsa Demirbag-Sten

författare och verksamhetsansvarig på Berättarministeriet.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.